 |
| Varför har Rantamor varit bloggtorkande... jo det var så att dom två barnbarnen kom med sina Föräldrar, och vi åkte till |
 |
| Finland med Vasabåtarna, John var riktigt förundrad hur det hela gick till... och farmor försökte förklara. |
 |
| Efter timmar av båt-tuff så var vi framme i Vasa, och hela den lilla familjen tittade i fönster för att kolla. Innan dess hade jag, Farmor... lekt massor i den barnhörna som fanns, jag och John hade så kul. |
 |
| När vi kom till Finland så kom också Colin å Mamman dit, så bra och så sammanghängande i släkt-trädet... Min Mor är så trött, så trött, och känner att hon har levt färdigt. Så många ingrepp på hennes kropp och hon upplever att det är slut. Jag kan verkligen som barnet förstå, när man inte orkar mera, när det är slut på allt det positiva, när dagen förvandlas till smärta och sjukdom, då ger man upp, då finns inte den där sången om att leva vidare. Ge upp. Förklara att det finns andra som ska leva vidare.... |
 |
| Jag vill leva vidare. Vi vill leva vidare. Ännu har inte glöden hos oss försvunnit. |
 |
| Jag är så glad att barnen med sina barn besöker sina far/mor föräldrar, så viktigt att barnen får veta sina rötter. Och kärleken mellan dessa generationer går ju inte att ta miste på. Nu är Rantamor på banan igen... Tjingelingen !!!! Jag har varit i mumin-landet och har hämtat hem en massa ordspråk... "stick iväg"... sa lilla My, jag kan verkligen klara mig själv...ibland..... |
Så underbart, dessa gamla o de redigt unga. Härligt. Ja om alla finge leva tills de känner att de är färdiga som din mor - då känns de nog skönt att få somna in, kanske. Underbara foto, förstår ni haft de kanon. MEN så skönt att ha dig tillbaka.
SvaraRaderaKramiz
vilken upplevelse för dom små att åka åt kanske för Rantamor också ,välkommen tillbaka till blogglandia ,kram Nette
SvaraRaderaSå underbart, välkommen tillbaka
SvaraRaderatill bloggvärlden.
Det har varit tomt efter dig.
Det måste ju ha varit roligt för
de äldsta , att få träffa de yngsta.
Livet är bra underligt i bland.
kram hajan
Jasså ni är tillbaka nu. Och jag har bara varit jäkligt krasslig så jag var aldrig vid Hantverkarboden.
SvaraRaderaHär på dina bilder vill jag bara påstå att minstingen i er släkt är en kopia av sin farfar så han kan vara stolt när generna går vidare. Ha det så gott även i icke muminlandet.
Välkommen tillbaka! Du är efterlängtad.
SvaraRaderaVilka fina bilder, de berör.
Svårt när en nära och kära är "färdiga". Är vi någonsin färdiga med dem?
SvaraRaderaFina bilder hursomhelst.
Så du varit på vår sida av viken och hälsat på. Inte lätt då föräldrarna blir sjuka och trötta....
SvaraRaderaVälkommen tillbaka till blogg världen!
Helt underbara bilder av tre(?) generationer. Lika underbart att det var en lyckad familjeträff, speciellt för dina mamma som inte orkar mer men ändå fick krama om barnbarnsbarnen igen - kanske en sita gång.
SvaraRaderaJa, det är underbart, verkligen underbart!
Härliga bilder!
SvaraRaderaVÄLKOMNA HEM!
SvaraRaderaDet var länge sen jag var i Vasa, men en gång i forntiden gick det båtar dit från Skelleftehamn.
SvaraRaderaNej, det gjorde det ju inte - det var till Jakobstad dom båtarna gick. Till Vasa åkte vi från Umeå efter att Skelleftehamnsbåtarna lagts ned.
:-)
Kul att du är tillbaka med dina fina bilder :-)
Ja, det är ju inget fel på texten heller, förstås ;-)
SvaraRaderaVilken härlig resa, men det är alltid sorgligt när de gamla inte vill längre. Men det är väl livets gång, det blir så och då känns det skönt att liksom sakta ner så långsamt. Man kan summera och känna efter hur det var och hoppas att din mamma känner att hon haft ett riktigt bra liv och får det framöver också!
SvaraRaderaFina bilder!
Agnetakram
Så fina ömsinta bilder på generationerna och så fint att de fick träffa er alla igen. Måste ha gett dom många fina minnen att njuta av.
SvaraRaderaVälkommen tillbaka till Svedala och bloggvärlden igen. :)
Välkommen hem, så efterlängtad du är kära Rantamor!! Men jag förstår...att resan från lilla mor är ingen enkel resa, även om sällskapet var trevligt. Det är många känslor som ska få rum i ditt hjärta. Och att känna sej färdig med livet, ja det kan man knappast förstå när man är mitt uppe i det, ännu mindre när man just börjat det. Ljuvliga bilder, säger sååå mycket.
SvaraRaderaMen som sagt va, välkommen hem, har saknat dina inlägg. Och även om jag inte alltid hinner kommentera, så läser jag. Känns som om vi har väldigt mycket gemensamt, många tankar som vi delar, och många tokigheter också...
Kram på sej vännen i norr!!
Kram kram
Vilket fint besök ni gjorde! Trots att din mamma är trött så måste det glatt henne enormt. Det måste ha varit både en svår och en lätt resa. Så mycket tankar ... skönt att hon själv är nöjd med sitt liv.
SvaraRaderaDu är sååå välkommen tillbaka till bloggandet!
vilka underbara bilder på din underbara familj, mor din blev säkert glad i hjärtat över besöket, tänk att få besök av både barn, barnbarn och barnbarnsbarn, en stor upplevelse
SvaraRaderaSv: vi har inte björn i skogarna härnere
kramar