En riktigt skogsmulledag med mycket svamprensning....

Idag blev det svampskogen med Colin....
det regnade lite smått.."men va gör det om hundra år.." sa den lilla svamp-plockaren,
som är alldeles som en svamphund i skogen,
han nosar reda på trattkantereller helt klockrent...där moffa bara strövar förbi hittar han massor.
Men så har han plockat svamp med oss sen han var bara tre år....

Efter svampskogen åker vi ned till Öreälv och där blir det gofika med choklad, kaffe och mackor...och allt smakar bara underbart....

En rätt finfin koja hittade vi att fika i, hade vi haft korv med hade vi också kunnat grilla...
nästa gång blir det korvgrillning...också !!!

Öreälv går så hög på vatten just nu, och det är ju fiskeförbud till den femtonde oktober,
det för att fisken ska kunna leka ifred (leka = nuppa...),
och beståndet kunna behållas i balans.

När vi fikat klart hittar Colin lingon som bara måste plockas,
och matlådan med smörgås får agera som lingonhink....

Nu måste vi bara hem med trattkantarellerna och börja rensa...

för högen av svamp var bara så enorm...
killarna sätts genast i jobb....

Och Colin är så stolt över sina plockade gula och trattkantareller,
snacka om att han ÄR duktig, för nu sätter han sig jämte moffa och börjar putsa sin kantareller.
Mamma kommer att bli så glad....säger han, och jag tvivlar inte ett ögonblick på det...
både mamma och pappa kan vara stolta över sin duktiga son.
Inte ett gnutta gnäll fast regnet strilade ned ibland, och kvistarna gjorde krokben så att han stod på näsan ...
En riktig skogsmulle är han....
Men nu har föräldrarna hämtat hem honom...
Rantafar är på "föräldramöte"...höll jag på att skriva...men det ska vara föreningsmöte för bostadsrättsföreningen som vi bor i....rätt tyst och ensamt i huset....

Tjingelingen alla höstglada bloggläsare....

"inte alla som kommer ut ur sitt hus om dagen...
märker ens att solen skiner...."

Svartvitt

Trissen skulle vara svartvit idag, och jag väljer att presentera
MacMyra wiskey tunnan, som hänger i taket i restaurangen vid höga kusten bron...

Och just höga kusten bron passerade vi i fredags och då var det nog mera
den dimhöljda dimmornas bro,

Vi svängde upp på berget för att jag skulle få lite läckra foton av bron som nästa var
helt utraderad av dimman som rullade in.
Mäktigt var det, och rätt kul att göra fotona av den dimmiga bron, i just svartvitt.

Kolla flera svartvita foton HÄR.

Långnäsa till säljäveln...och älskade barnbarn....

Tidigt i morse startade vi motorn på Sally och puttrade ut på havet,
det var då ett jädrans nydeligt väder, och vi var som piff och puff på julafton....
ut med nätena i havet....
spännande och nydeligt på samma gång....

men eftersom  jag tyckte att det var så jäkla häftigt att åka över på Högakustens dimmhöljda bro igår så slänger jag ut ett par foton till på det temat....

Vi har ju åkt ett par många gånger där, och aldrig har vi sett ett sådant dimmigt väder...
bara så underbart för ett fotogaletfruntimmer..

Men nu tillbaka till dagens tema....
vi lurade säljäveln på tolv sikar....
och ett kilo å hundra gram helt otroligt vacker och god sikrom....

Sen kom den allra bästa presenten ikväll när vi fick Colin på besök...
som vi hade längtat och han med...
låg ikväll och kollade tv uppe i vårt sovrum och han sa...
"mommo vad jag har längtat efter att få ligga å mysa här med dig..."
snacka om att man bara smälter med tårar i ögonen...
Sen fixade han nya rönnbärskvistar till ljusena innan middagen...
och han är då så noggrann att man funderar att han måste då bli någonslags konstnär....

Och vi fick då bara så underbart mysigt.....

Nu har kvällen bara försvunnit, den lilla prinsen,
som inte alls är så liten mera, men fortfarande är en underbar prins...
har somnat, vi har som vikt dagen imorron till att knata ut i skogen och leta trattkantareller....
men vi avvaktar hur vädret blir....
vi ska njuta av varje sekund, som vi får vara tillsammans med ett älskat barnbarn....

Tjingelingen goa älskade bloggläsare...

"ett brev som du postat,
tutar aldrig upptaget..."

Skogsmys och slarvsylta....

Igår i skogen plockade Lille John sin första gula kantarell,
att det sen var ur farmors svampkorg gör som ingen alls skillnad.
Den lilla skatten satt i sin bärkorg på pappas rygg, och där tog han sig en power nap,
för man blir bara såååå trött i skogen...
och farnor å farfar skulle ju bara gå så långt, och inte hittade dom några trattkantareller heller.
Men gula vackra kantareller hittade farmor....

Det bästa med skogsturen, förutom en massa frisk luft, var nog att få sitta i skogen och fika med pappa... och så plockade John fina blommor till mamma....
Så underbart att få vara tillsammans med ett till barnbarn i skogen, i naturen....

Alla barn borde få uppleva allt detta, skogen, naturen och stillheten man bara smälter.
Och denna lilla palt har det bra förspänt, och nu vet han hur en kantarell ser ut....

Vi åkte hem idag...
mot Ö-vik och en årlig besiktning av bobilen...
HögaKusten bron var helt dimhöljd när vi passerade, och såg riktigt mäktigt skum ut...
tur att Rantafar vart pissanödig så att vi stannade och jag slängde iväg några foton...
glömde helt att tömma blåsan själv...
men jag har festblåsa och kan konsten att nypa ihop....

Lille John ringde och hörde hur det gick med hemresan....och besiktningen av bobilen...
att det sen var bankdosan han ringde på spelar som helst ingen roll alls...
Vi fick kontakt med detsamma...
och bobilen...ja den gick klockrent igenom, vad trodde ni annat ????

Nu har vi kommit hem, jag har plockat in lite rönnbärskvistar och dekorerat min ljusbricka...
blev nästan lite jul-likt...jösses, men bara lite.
Förresten var jag å handlade idag när Rantafar var på besiktningen...
hamnade på rusta...och jag tyckte att jag bara hittade världens sexpryl....
en sådan som varje qvinna skulle behöva i sin byrålåda...och som jag har saknat...jösses.
Och så hittar jag den på en simpel affärskedja...
Men det visade sig att när jag packat upp dildon, (den hetr så) så förstår jag att det är något lurt...
bara en hastighet...men va fan...
det här verkar helt lurt...
och så ser jag juh att det är en stavmixer !!!!
Hur lurad är jag inte...men jag behövde verkligen en sådan sen min gamla bara la av...
Den där dildon får bara gå på förmakskontot....fortfarande,
men jag ska fan ha en innan jag dör...
och då duger inte en stavmixer....slarvsylta...säger jag bara !!!!

Tjingelingen alla fredagsvänner....

"skogen skulle vara bra tyst...
om inga andra fåglar sjöng,
än dom vackra..."

Förrivärlden hade man en fru....

Det blev en liten resa med bobilen idag,
och vi landade hos en helbusig John Vilde.
En helsöt liten orädd kille som tog sig upp överallt och lite till...
och som var överlycklig av att busa med Farmor och Farfar...
vi var ju heller inte alls "lessenbusig", utan levde om, och gosade så mycket vi hann...
Den föräldralediga pappan hade ställt till med en otroligt god middag...
en lyxonsdagsmiddag....
tjälknöl på renstek, med potatisgratäng och trattkantarellsås...
klart vi åt och njöt....

Morgondagen skall bli en skogsdag med trattkantarell-plockning....
ikväll regnar det och det vill jag inte höra av imorron bitti....

Tjingeling en onsdag...
regn i västernorrland så det smattrar på taket.

"förrivärlden tog det hundra år att bli känd...
idag blir man känd i bonde söker fru....
förrivärlden, då hade man en fru......"

I dag blev det en matbloggsdag....

När hösten närmar sig och vitkålen finns i massor i affärn, och är tokbillig,
då har jag en tradition att jag alltid gör en hel långpanna med kålpudding.
Bara att stå å bryn/steka kålen doftar ju så gott, Rantafar sniffade in doften varje gång han tittade in till mig...
ja han har ju inte flyttat, men han höll på å fixade å donade med bobilen, som ska på sin årliga genomgång hos bilprovningen på fredag.

Och medan kålpuddingen stekte i ugnen så tittade jag i lingonburken och ser att den nästan är tom, så det var bara att håva fram en påse lingon ur frysen och koka lingonsylt....

För den maträtten kan man ju inte äta utan att få skogens goda lingon till.
Förresten så blir kålpuddingen jättegod med bulgur i... mumseligt gott.

När jag ändå har fått köket på min lott, så fortsätter jag med att steka leverbiffar.
I massor... som jag tillsammans med kålpuddingen kan frysa in och ta fram lata dagar när vi  har annat för oss än att stå framför spisen i köket.
Köpte en bit kalvlever som jag mixade,
blandade med fläsk/nötfärs och ett paket renfärs...
I med ägg och ramlösa...och lök och vitlök...
och salt, peppar och lite kryddor med sting i....och så har jag fått riktigt smakliga goda leverbiffar.

Och naturligtvis ska dom serveras med massor av god lingonsylt till...
Ja nu vet ni att vi inte kommer att gå till sängs hungriga ikväll, inte en risk.
Mera risk att det kommer att höras muller under täcket,
och att vi inte kommer att våga lyfta på varandras täcken ikväll...kålpudding kan vara rent explosivt.

Kalla dagar är det nu, det blåser nordanvindar och den kalla vinden är inte nådig för en värkande kropp.
Så Sally har fått vara på land, sedan vi kom från Borgafjäll, det är för kallt och alldeles för blåsigt för att vi känner någon dragning mot havsfiske.
Skall göra en liten tur ner till våra gamla botrakter imorron,
hälsa på Krokus tretton familjen i Söråker, och leta lite kantareller i "vår gamla skog"...
(har aldrig ägt skog, bara förlitat mig på allemansrätten..)

Tjingelingen bloggläsarvännerna, tänd värmeljus, det värmer och är mysigt.

"en liten tumregel när man går på restaurang är...
att om man inte kan uttala namnet på maträtten,
så har man heller inte råd med den..."

Längtan.

Måndagstemat skulle vara längtan.
Funderade en stund var min längtan ligger just nu, och kom på att en av "längtorna" är nog redan fisket, sommarfisket, när jag suttit å färdigställt fiskespöet och kan ta spöet i hand, vandra iväg ned till fiskevattnet.
Känna lugnet omkring mig, inom mig och kunna slänga ut fiskelinan...
och spänningen när man plötsligt känner att någon är där...

Sen spänningen att försöka landa fisken så tryggt som möjligt i håven,
man blir lätt lite för upprymd innan fisken är landad, och det borde kunna bli en bra film med många tillrop....några svordomar, en spinnande fiskerulle som skriker....
men skönt att jag oftast är ensam, med min njutning.
Fisket.

Och vi är så glada att Colin alla dessa 6 år har varit med oss,
och sina föräldrar , på härliga fiskeutflykter,
det kommer han att ha med sig hela livet, och iår fångade han alldeles själv sin första öring vid Saxån, gissa om han blev lycklig.
Kan ju tillägga att han var den enda som fick fisk den dagen...dubbel-lycka.
Och mommo gjorde iordning fisk i foliepaket, och han fick äta sin egen fångade fisk,
på en hårdbrödsmacka som säkert kostar hundra kronor i Stockhom, som han brukar säga.

Sommarens fiske har inte gett så mycket röding,
men det är inte mängden fisk som gör njutningen och spänningen,
det är precis allt runt omkring i naturen, som gör fisket till något vi bara älskar.

Här har Rantafar rensat en hel "solfjäder" av vackra röda underbara rödingar.
Nu är sommarfisket ett vackert minne att ta fram.
Kollar alla foton och minns,
och längtar till nästa sommar.

Detta var min LÄNGTAN en av dom iallafall.
Kolla flera HÄR.

Uppifrån.

Dagens söndags-triss skall vara foton som är taget uppifrån,
och då visar jag (igen) fotot jag tog uppifrån helikoptern när vi flög upp till kalfjället.
Det är mitt knä som syns till vänster, och jag som trodde jag var höjdrädd,
darrade inte ens på knäna.
Det var så vackert att flyga över allt det storslagna i fjällen, sjöar i massor mellan allt fjälllandskap.
Så mycket vackert det finns i vårt land, och att få se det så här uppifrån var underbart.
Synd bara att vädret var mulet med duggregn så mina foton blev inte alls bra,
en solig dag och jag hade hängt ut genom fönstret och fotat....

När helikoptern lämnat oss där på kalfjället vid Dajmanjaureh, och vi fått upp vårt tält,
så knallade jag upp på en liten "bergsknöl" och fotade tältplatsen uppifrån.
Vi är rätt galna att i vår ålder att åka upp till kalfjället i fyra dagar, och bo i tält,
och vi har nog aldrig skrattat så gott, som när vi skulle ut ur tältet på natten för att lätta på trycket i blåsan,
man blir ju som inte vigare i kroppen med åldern, att krypa in i tältet i sovsäcken,
det gick bra...men upp var ett äventyr.
Men oj vad vi trivdes hade lätt kunnat vara ett par dagar till,
njutningen var 100% och vi har så mycket att prata om i vinter.
Och alla senadrag som drabbade oss efter dagar av vandring och fiskande....
Alltså fyra underbara dagar upplevde vi.

Min sista uppifrån bild tog jag för bara några dagar sen när vi åkte från fjällen,
jag stod uppe på en kulle och ville fånga höstfärgerna,
och ner i hörnet kom också vår kära bobil med.

Dagens söndags-triss uppifrån kolla flera HÄR.

Vem fan vill bli en morot.....

Idag blev det en skogstrampardag här hos oss...
vi drog redan vid tio och trampade omkring i skogen till 13:30..
hörde att älgjägarna var ute å jagade, hunden som hade älgstånd (kan det heta så??)
han skallade (skällde) riktigt länge, vi blev lite halvrädd att han skulle jaga älgen ditvivar....
vad hade vi då gjort, hade väl inte hjälpt med någon liten visa om "MorslillaOlle"...
utan det hade nog blitt en hårdrock version....

Vi hittade bra med kantareller både dom gula vackra och så trattisar,
som vi nu torkar och stoppar ned i vackra burkar.

Ikväll åt vi en skitgod trattkantarellsoppa med parmesan bröd till....

Och eftersom jag plockade både lingon och blåbär så blev det,
en blåbärs-smul-paj...
och så "klappgröt" eller kan det heta vispgröt,
men det är ju med lingon och mannagryn, och så vispad utav helsiki så den blir luftig och god.

En vacker lördag har vi haft,
och vi har haft att göra hela dagen eftersom vi hämtat råvaror i skogen....
det är nog det som är lördagsmys ????

Tjingelingen alla vänner som läser bloggen,
bege er ut i skogen nu på hösten, det är så läkande mysigt.....

"det sägs att man blir vad man äter...
men vem i helvete vill bli en morot..."

Fjällbryt och matcoma....

Nu har vi försökt att njuta av höstfjällen, men vädret bara vill annorlunda,
molnen hänger hela tiden tungt och det duggar "pissfitteregn" varje dag...

Det finns inga svampar uppe på fjället....
och det går för mycket vind för att gå ut på Borgasjön med båten....

Då bestämmer vi oss för att...
nu sitter vi som två helt insnöade pensionärer och säger...
det blåser, det är så kallt...inga svampar och kolla snö uppe på fjällena...
vi tar fram bara det negativa nu ÄR det dags för oss att åka hemöver.
När man absolut inte kan ta fram det positiva då är det dags att dra....

Kan ju bara instämma i att det är otroligt vackert i fjällen på hösten,
färgerna är så intensiva att man drunknar i dom.
Jag hade ju bara hoppats att jag fått en solig dag att fotografera, men så blev det inte.
Dom röda färgerna som är på bergskammarna är så vackra....

Och i konstrast till allt det gula som naturen serverar oss så är det mera än vackert...
det är underbart....

Men vi åker hem, vi är så frusna och färdig med bobilsboende att vi bröt ihop och åkte hem...
Ibland kan kropparna bli så trötta, så slitna och psyket bryter ihop i fosterställning och bara vill hem...
Detta enorma renhorn fotade jag i Fredrika,
Sigurdur Gudmundsson har gjort detta konstverk som ingår i "Konstvägen sju älvar"
Ett möte ute i vattnet mellan sten och tre meter högt renhorn i brons,
vars rika grenverk stiger som eldslågor mot skyn.
Enormt och värt att stanna bobilen och fotografera.

Ikväll är vi hemma på Maskros...
har gjort en förätt på sikrom och räkor, och gissa om den gick hem...
yes....

Varmrätten...huvudrätten....maten... blev bara så helt gudagott,
renrygg eller rensadel så hastigt stekt att den bara smälte i munnen...
och så en god potatisgratäng...stekta fjälltrattisar, och en stekskysås av allt till + grädde.
Nu sitter vi här med matcoma...
Rantafar ser på nån hockey, lyfter vinglaset ibland och säger, jädrans va god mat vi hade ikväll.
Grannen bär ut sina möbler och flyttar, hon har säker jobbiga grannar... =)
Kommer verkligen att sakna henne och de två barnen, så trist att dom flyttar,
men vi hoppas dom får det bra i sitt nya hus.

Nu ska jag ta ett glas rött och knyta ihop dagen...
Tjingelingen alla vänner vi får höras en annan dag....

"inte alla som kommer ur sitt hus...
lägger märke till att solen skiner...."