Tänk att jag bloggat sen februari 2010....



Satt här, så där kvällen före sista kvällen på året, låter knäppt, men kan man säga att det är uppesittarkvällen före nyårsafton, och funderade på en liten tillbakarblick på året.
Vem skulle vara intresserad, funderade jag ett tag....tja kanske någon av mina goa läsare som gillar att läsa det som finns på min näthinna. Rantamor På Näthinnan.
Och jag älskar ju att skriva.
Första fotot jag hittade som jag bara älskade att komma ihåg, var en sensommar kväll när jag stekte pannkokor till mig och Rantafar uppe i fjällen vid Saxån.
En helt magisk kväll, naturen brann av alla höstfärger och vi fiskade och



åt pannkokor som var stekta på öppen eld, och smakade bara himmelskt.
Ett guldkorn av vårt liv.



Sen gick, naturligtvis tankarna till det helikopterlyft som vi gjorde, jag och Rantafar, och som kom att bli hela sommarens höjdpunkt.
Det var så vackert att flyga över fjällen, naturen var så enorm att jag fortfarande idag blir tårögd.
Jag bara knäppte foto på foto ut genom helikopterfönstret och glömde att jag var ....just höjdrädd.

Tre dygn fick vi i ett riktigt paradis, och när vi landade rann mina tårar, för aldrig, aldrig att jag hade kunnat tro att det kunde vara så VACKERT så ENORMT så....ja jag vet inte vad jag ska skriva. Men stillheten, tystnaden vi bara njöt och njöt och njöt.....

Och fiskade och njöt. Nätterna i tältet gick så bra, vi sov som uttröttade småungar, men att krypa ut och krypa in i tältet skvallrade om att vi inte var trettio år längre.
Vi förbannade dom låga tält som görs idag....att krypa när man fyllt trettio, fyrtio, femtio å några år till är fan inte lätt (usch nu svor jag så här i slutet av året me).
Men helikopterlyftet till Daimanjaure vill jag göra om, och ska jag så krypa in å ut i tältet ett år till... så må jag då göra det, bara jag får göra det tillsammans med Rantafar.

Sen glömmer jag inte den första aborren som LillaC, våran solstråle, drog upp och den glädjen han visade, och då tänkte jag, att det är nog varje liten unges rättighet att få fiska aborre.



Och att få sova i tält med mamma och pappa vilken lycka. LillaC ville gå å lägga sig hela kvällen för det var så spännande, tänk att få sova i tält i Borgafjäll i en nyinköpt sovsäck, gissa om LillaC var lycklig.



Jag började blogga i februari, förstod nog inte hur jag hade saknat mitt skrivande, när jag började så sprutade texten bara ur mig. Fotandet kom som grädden på moset, jag hade ju inte riktigt förstått att jag skulle kunna fotografera, men så köpte jag Rantis lill-Nikon,



och plötsligt tog jag hoppet ut och började fotografera, och oj va kul det var.



Plötsligt låg jag bara där på marken och fotade allt möjligt, jag blev blöt och jag blev skitig, jag kröp och jag fotade, Rantafar skrattade så tårarna rann och plötsligt kände jag att jag älskade att fotografera, jag älskade ju redan att skriva, och så detta.Och som att det inte var nog med det, så har jag fått så enormt, otroligt, fina bloggvänner som läser min blogg, och jag kan kika in till dom precis när jag vill....alltid välkommen.



Vilket år, vilket jävla bra år jag har haft, bloggandet har berikat min själ och tillika gjort att det är bra mycket mera damm i hörnen här hemma, men jag som jagar damm...jag skiter i det...tjohooo.
Så TACK alla bloggvänner för ett underbart 2010 som jag ramlade in i när jag klev in i bloggvärlden, hoppas ni följer med mig in i 2011.
Gott Nytt År.