ÄNTLIGEN fri från abbedissan.....

Efter en orolig natt i min fängelsehåla, tittar solen in genom mitt fönster.
Jag kikar ut, och ser någon smyga över gräsmattan ....
Men va nu där springer abbedissan efter för att få en sista omfamning.
Den rackarns kärringen har haft nattbesök av en friare....ojojoj.. här har hon säkert blåst i änglatrumpeten inatt...undras på att hon ser gladare ut idag.
Men varför har hon slagit mig i boja ???
Plötsligt står hon där bredbent och förklarar att.... jag skall stanna för evigt i detta land.
Nej så fan heller ....tänker jag nu ska jag hitta min kära Rantafar...sen kära bobilen och sen måste jag hem....över gränsen innan dom stänger den.
Jag passar på medans abbedissan står bredbent och slickar sig om munnen, som hon nyss hade svalt en munk....*den va bra*
Jag kilar ut genom dörren innan hon ens hunnit smälla ihop sina lår för en språngmarch.

Jag springer för livet nu ska ni veta, nu är Rantamor förbannad.
Ingen skiljer mig från min Rantafar.
Jag hittar en skyttegrav...slänger mig ned där och hämtar andan.
Hör hur abbedissan yrar omkring, och hotar med allt hon kan komma på.
Hon hotar tillåmed me ryssar...och just ryssen var jag livrädd för när jag var liten.
Hur ska jag nu klara mig......



Som om jag inte tänkt tanken färdigt, ser jag en kanon framför mig....
nu jävlar ska abbedissan få se på fyrverkeri.
Jag blir överlycklig när jag ser att kanonen är laddad.
Siktar och får korn på skrället....och fyrar av.
Jävlar i min låda...det tar fyr i kjolarna på abbedisshelvetet, ryker och luktar krut.
Nu blev det fart på`na och snart är hon bara som en liten prick borta i horisonten.



Själv pustar jag ut...sätter mig på trappan och vilar lite och funderar hur i all världen jag hamnade i denna knipa...
jag som är så snäll och godhjärtad...
ska vara för mitt språk då.
Nu längtar jag efter Rantafar....



Och plötsligt hör jag en bil...det är bobilen och Rantafar...
men var i hela friden har du hållit hus...frågar han ???
Jag står där med hans armar omkring mig och snyftar....
du skulle aldrig tro om jag berättade....
Förresten säger Rantafar...jag mötte en kärring som hade eld i röven minsann...såg du henne ???
Jajodå...men vi skiter i henne...nu vill jag hem.

Var har du varit då, frågar jag Rantafar...??
Kollat hockey säger han....du vet väl att Finland vann över Sverige??
Näe...men GRATTIS lejonen det var ni värda.
Nu lämnar vi ett segeryrt Finland...jössses vilken fest.
Men kvar på trappan står en ensam, gammal liten MOR, och vinkar med tårarna rinnande nedför kinderna.
Jag lämnar allt med vemod i mitt hjärta och händer som kramar om mitt bröst så att luften nästan inte går in eller ut....
Så länge mor lever, lämnar jag alltid en bit kvar av mig i Finland...varje gång.
Men vi åkte hem och överraskade till Morsdag.
Det känns bra.
Men nu ska vi hemöver...vi längtar hem både jag och Rantafar.

Tjingeling....Rantamor är äntligen hemma....