 |
| Igår när vi var ute på vår utflykt så körde vi igen förbi detta gamla, ledsna hus. Det ligger alldeles ensam ute på en åker, och ser väldigt mäktigt, spökligt ut. Jag är helt övertygad om att jag skulle kunna känna in någon av dom människor som levt sitt liv här, om jag bara klev in genom dörren. Men skulle jag ens våga mig på att glänta på dörren och kika in ?? Redan utanför med kameran i handen , kände jag ett stort vemod och en kyla i kroppen, som suttit i hela dagen i dag med. |
 |
| Jag vågade inte ens kika in genom fönstret utan nöjde mig med att fotografera. Vi har kört förbi så himla många gånger, och min nyfikenhet har varje gång kittlat i mig, så denna gång stannade vi bilen och gick en runda, men bara inte för nära, man ska inte väcka gamla spöken.... |
 |
| Tillåmed bilen hade blivit parkerad och inte blivit besiktad på flera år, men nån gång har den säkert varit nyputsad, och puttrat fram på vägen till stolthet för sin ägare. Och visst har den varit röd ?? Tänk att sådana där ödetorp kan kittla ens nyfikenhet, och snacka om att gamla tiders vingslag blir så påtagliga, men att kliva in i huset vore som att dra på sig hemstickade strumpor, det skulle kittla och klia, och inte lämna stunden innan benen var sönderkliade... För sådan är Rantamor...en riktig trollpacka !!!! Hur det är med Rantafar efter att han inträtt i vuxenlivet.... jodå rätt bra, men han kom på idag att det pubishår man blir glad av i puberteten.... har idag vandrat en meter uppåt, och sitter helt galet i öronen och i näsan ???? Lite mera glanslöst och glest runt pungen.....****fniss**** Hahaha...Tjingeling från en lite frysen Rantamor...och galen !!!! "när äntligen det rätta ögonblicket kommer, vet vi sällan vad vi ska göra med det...." |
20 kommentarer:
Du galna vilda häxiga Rantamor. Självklart tror jag inte men jag vet, att det finns mycket mellan himmel och hav. Ibland är det bra att låta spöken vara ifred, ibland vill de kanske bli hjälpta, få komma ut och få frid, få fara vidare. Det känner man, det vet du...
Underbara bilder som vanligt!
Ha en finfin onsdag!
häxhälsningar
Karin
Det där ställets historia skulle verkligen vara intressant att få veta lite mera om!! Tänk om väggar kunde tala......
Jättefina foton!!!
Ja det där med hår i näsa och öron det är konstigt det. Ungdomarna numera de rakar sig både här och där har jag fårstått,
40 år senare får de raka och klippa i öron och näsa....det har de nog inte tänkt på, då är de nog glada för håret de nu rakar bort...hi....hi....
Ha en riktigt fin höstdag
Ann-Louisekram
Gud vad häftigt, de ser verkligen ut som ett redigt spökhus. Oh bilen kvar också....precis som någon bara gått därifrån:) men jag hade helt klart gått fram o tittat in, var jag väl på tomten hade jag inte kunnat motstå - de e ett som är säkert. Jag ska stanna vid mitt, de ska jag:) går de ska jag till o med fotografera inne. Måste bara tuffa till mig lite o mannen får jag aldrig till att stanna där, han är inte fullt lika galen som mig;)
Så rantafar böjra vänja sig vid ungdommen, ja de e gott. Hoppas han inte får några publitetsbeskymmer bara;)
Kramiz ha en skön dag
Det är ju nästan som ett nytt avsnitt av solsidan att komma in hos dig .Tänk att den fina bilen fått stå kvar på det där stället också .kram Nette
Huset ser verkligen spöklikt ut, som nåt man ser i gamla amerikanska filmer. Man kan nästan ana att nån står och kikar bakom gardinen. Jag hade inte heller vågat stiga in där, men det hade varit väldigt spännande. Ha det gott.
Åh, det var ett intressant och spännande blogginlägg!
Helt underbara bilder ...
Man blir ju bara så nyfiken på varför huset och den charmiga bilen bara står där och väntar ...
För ett tag sedan var jag och besökte en bilkyrkogård som heter Kyrkömosse.
Där stod också tiden stilla ...
Vilket härligt gammalt hus, men så synd att det bara får förfalla.
Se sån fin snickarglädje runt fönstren,någon har för längesen byggt detta med kärlek.
Man ska nog inte bara klampa in som objuden gäst.Fast gluttat lite i fönstren hade jag nog gjort,nyfiken som jag är..*
Du får vara lite extra snäll mot gubben din,du vet hormoner och känslor kan fara lite upp och ner i den åldern,hehe....
Kramiz♥
Vilka skatter ni hittat, jo nog finns de säkert andar där, dom som en gång levde där kanske bor kvar. Snickarglädjen runt fönstren är ju så fina, tänk till å me hänger gardinerna kvar.
Ha en skön dag/kramen
Visst ser det lite spökligt ut. Nästan så att man kan se någon stå och kika ut genom fönstret, med lite fantasi då förstås :)
Men tänk vad snyggt det skulle bli om man rustade upp det!
Kramen♥
Här vaknar fantasin, vill jag lova. Ett äkta spökhus! Snälla, snälla kan du inte gå in och fota ett spöke?
Sen får du köpa en liten borste till gubben så han kan vara fin i sina nyhårsställen ;)
Men vilka underbara bilder på ett helt magnifikt hus!! Å visst finns det spöken...andar...själar som kanske inte kommit till ro av nån anledning. Eller som vill vaka över de sina. Sen om de fortfarande är i behov av bil kan väl diskuteras, eller av bilden att döma så är de ju det inte...de har parkerat för gott. Är säkert en dyrgrip om man tar bort lite gräs och putsar upp den...Men du, tillbaka till huset...jag får nog komma opp till dej, tror inte jag skulle kunna tygla min nyfikenhet och låta bli att kika in genom fönstren...inte kan det väl störa de få som finns kvar innanför väggarna...?? De vill säkert berätta sin historia!!
Ha det gott vännen i norr, hälsa han med strån i näsan...!!
Kram kram
Hejsan Rantamor !
Du store tid, det där huset kommer ju att rasa ihop med en suck.Varför står det kvar.
Är det ingen som gjort anspråk på det.
Det vet Du väl att det inte behövs vara en fallfärdig kåk för att känna av spöken/andar.
Ser Du inte "Det okända" Måndagar på Sjuan, Aha Du har inte den kanalen kanske.
Jag har ju egna som hälsar på ibland, fast nu var det ett tag sedan. Kanske ska ropa hit någon, så jag får hjälp med nätuppsättningen.Har nog någon som håller mig om ryggen, brukar inte kunna stå på en pall och jobba med armarna uppåt, så länge som jag gjorde idag.
Hoppas verkligen inte vi får regn i morgon som lovat, för jag vill jobba färdigt.Prinsen börjar bli otålig.
Du får mig på gott hmör med Din humor, ett som är säkert.
Ha en fin kväll båda två.
Kram Mi
Ljuvliga bilder på det gamla och förfallna!! Nästan så jag hurvas där jag sitter. Tragiskt öde för det säkert en gång vackra huset.
Gillar själv att fota sådana objekt - men som du skriver - inte för nära....
Hahaha ... kan inte skriva mer om husest förrän jag skrattat av mig både för din underbara text och för att jag känner igen mig med min egen sambo. =)
............
Nu ... Både huset och bilen är helt underbara och genom dina foton tror jag de blev ännu bättre.
Jag har en historia om ett sådan hus, har inga foton eftersom det inte vill bli fotat.
Jag är inte riktigt på rymmen, bara varit det från bloggen och alla andras bloggar under en period. Det enda jag nu ska försöka är att klara mina 365 ... inte helt enkelt och du kan verkligen vara glad att du hoppade av, fast jag nu tror att din fantasi är kreativare än vad min är just nu.
Idag ska jag åka ut till ön några dagar för att göra lite vinter och då kanske inspiration och tid till fotandet kan komma tillbaka - förhoppningsvis.
Ser att du är lite frusen - jag med. Det enda som nu finns kvar av snön som föll är snögubben som står nedanför mitt fönster, men den ser också ut att vara trött och snart borta.
Ha det bra och under de här dagarna ska jag ägna lite kvällar till att läsa mer och skratta samtidigt som jag har högläsning från din blogg till sambo och vi har kul båda två. Tack.
för det första: GRATTIS till Rantafar, visserligen i efterskott men ändå :)
jo, historiens vingslag sveper över sådana gamla hus och nejder, vackert har huset varit och är fortfarande tycker jag, tänk att gardinerna fortfarande hänger där i fönstren, tänk att kunna renovera ett sådant gammalt hus med varsam hand, det skulle bli hur fint som helst
Sv: tack snälla, idag hjälpte inte kaffet alls och jag hann ju inte tänka på att ta någon tablett innan....
bamsekramar
Tänk när det var full fart både inne i och runt knutarna på huset! Lite trist när dom förfaller sådär....
Till och med jag som brukar vara rätt saklig tycker huset ser lite kusligt ut. Och fantasin sätter igång i alla fall - vad hände med familjen som bodde där, deras drömmar och planer? Inte tänkte de väl att huset skulle förfalla så. Och bilen kanske vore ett fynd för någon veteranbilsfantast, de kan ju renovera allt, bara det finns lite plåt kvar.
Ha det gott!
Oj.. Herrejisses!! Vilket spännande hus!! Kan riktigt känna de kalla kårarna utmed ryggraden ;-) Den gamla bilen därtill är som pricken över i:et i ditt kuliga inlägg och färgtonen du valt ger en extra krydda :-) Nu blev jag genast på bättre humör. Kanske främst för din fina kommentar hos mig. Ha en bra kväll nu med din älskade Rantafar :-) Sänder över lite värme till er båda så ni slipper frysa. Vi har "bara" 24 grader här på Malta såhär framåt kvällskvisten ;-)
Man kan nästan se spökena titta ut. Men det kan ju va snälla spöken som bor där..så visst kan du kika in genom dörren..Bilen va en fin sak..Och grattis till rantafar!!
Skicka en kommentar