En nedhängande Rantamor.

Nu har jag inte bloggat på två dagar, tappar lite lusten när kroppen inte fungerar
precis som jag skulle vilja, och när värken inte lämnar mig ett endaste ögonblick.
Men det är nog bara att bita ihop hårt, samtidigt som jag kan konstatera det som alla brukar säga,
det finns dom som har det värre !!
Men att just blogga när man kämpar med svarta värkande korpar dag och natt,
blir ingen rolig blogg, mest bara tröttsamt för den som ska läsa.

Kollade dagens tema på onsdagstemat och fann ordet Nedhängande.
Och vad kan vara mer nedhängande och elakt, än att klä ett litet barn, som nyss lärt sig att
fötter är till för att springa med, att just klä den lilla med en One Pice,
(heter den urcellenEllen sparkdräkten inte just så???)
Vet att just den här killen vart rätt arg på klädseln, med all rätt.

Nedhängande är också repet.

Sommaren som var ifjol ute på Borgasjön har gett oss många minnen,
också denna dag när solen gömde sig i molnen och strålarna blev nedhängande från himlen.
Motljuset gjorde naturen svart, och när jag ser var solen är i förhållande till naturen,
så är det nog rätt sent på eftermiddagen också.
Men ljuset brukar vara natten igenom mitt i sommaren.

I stor kontrast till föregående foto så lägger jag ut ett jag fotade igår,
Det var dimmigt hela dagen,
eller som Lille John hade sagt till sin pappa när han kom ut,
"det är lite dammigt idag..."
Och så kan man ju också se det.
Fotot är taget ute vid havet där jag ofta står och brukar då se en horisont,
men inte denna "dammiga" dag
Detta får bli ett bidrag till Onsdagstema
och en hälsning från Rantamor, så att ni vet att hon lever,
men för tillfället är allt lite sekunda.

Tjingelingen alla vänner !!!