 |
| En akut utflykt till "stan", som vi säger, och i detta fall blev det Umeå, börjar inte helt konfliktfritt !! Nu är min finaste Rantafar en snäll och rättskaffens man...men, när han får höra ordet "stan" då blir han lite som en häst som totalvägrar. Han tjurar ihop och fnyser till, och ser bara att denna resa skall vara ut och in hos polisen, (beställa pass, inget allvarligt..) tjopp, tjopp och sen ska vi åka hem igen ! Nu hade ju min hjärna redan sett framemot att få kila runt lite och titta på vårnyheter !!! Varför i hela fridens namn tänker vi som snart varit gifta i 45 år, plötsligt så rasande olika ???? Men hungriga blir vi båda iallafall, så länge är vi överens, och när vi hittat igen dottern 1975, så lotsar hon oss till en lunchrestaurang, där vi hälsas välkommen och plötsligt får ett kort i handen. Hade nu inte denna förnuftiga dotter, snabbt förklarat att vi ska använda detta gröna kort för att beställa mat med, och sen visa i kassan när vi går ut, och där snällt betala vad vi ätit, så hade nog polisen fått komma och ta oss för otrevligt uppförande. |
 |
| Nu följde vi snällt efter dottern som hjälpte sina lite förvirrade föräldrar, vad vill ni äta säger hon...jag tar en sallad. "VA ska jag äta sallad..." säger en vettskrämd Rantafar lite väl högt, "näe DET vill jag då inte ha..." Så efter att dottern beställt sin sallad och fått med sig sin runda bevakningsdosa, som skulle tala om när hennes mat var klar, så fortsätter hon helt lugnt att förklara för sina föräldrar att det fanns annan mat också. Och snart sitter vi också med en rund bevakningsdosa och väntar på vår lunch... och det är INTE sallad. |
 |
| Undrar om denna dotter är lite vettskrämd varje gång hon hör att vi ska in till "stan", och vi vill luncha med henne ??? Men vi hade nog inte fått någon mat på detta ställe idag utan denna dotter, jag lovar vi hade vänt och gått ut redan när tjejen med det gröna kortet kom, vi hade säkert trott att det var någon som skulle lura på oss något telefonabonemang, och blivit rätt förbannde och gått ut !!! Tack dottern att vi lär oss hur det går till ute i stora världen. Och vi som ska på kryssning ensam, det kommer nog att bli ett tiodagars långt kåseri !!! |
 |
| Och jag måste säga att det är tur att denna skylt dyker upp här och var i Umeå, för den kan behövas...tro mig !!! När vi ätit hade vi en kaotisk timme där vi sprang ihop med massor av folk, som gick med klösbrädan framför sig och såg...NOT. Rantafar småfräste och tyckte att han var i vägen överallt. Vi yrade omkring som två nyutsläppta fångar, kunde inte ens gå i rulletrappan, Rantafar skulle uppåt när rulletrappan gick nedåt. Fan...sa han.... nu åker vi hem. Och vi åkte hem, och plötsligt hemma blev vi som förbytta, kokade kaffe och satt bredvid varann som att vi varit gifta snart i 45 år. Så kul att inte alla dagar är likadan, men tyvärr många nätter när jag sitter här vid datorn med mina värkande korpar, som hackar mig sönder och samman.... men i natt fick jag ju iallafall till ett blogginlägg, när jag sitter här och minns och ler. Tjingelingen nu är klockan 03:10 och jag hoppas på ett par sovande timmar innan livsäventyret börjar igen för Rantamor och Rantafar. |
23 kommentarer:
Ja du, Rantamor, det har blivit riktigt krångligt att äta ute. Först beställer man vid disken, sen betalar man, sen får man en dosa som endera ringer eller skallrar, när beställningen är klar. På ett annat ställe får jag en pinne med en bokstav att sätta på bordet, och så kommer det nån kilande med maten. Efter att jag har betalt, förstås. Det blir iaf ingen dricks.
Vi har börjat sommartid redan trots att det var nollgradigt i morse. Det är mörkt när dotra kör till jobbet kl.7. Fy tusan, säjer jag. Varför håller dom på och mocklar med tiden? Nu är kl. 11 fast egentligen 10. Har haft känning av det där, för jag tog en lur både på f.m. och e.m. Vanligtvis tar jag inga lurar alls, men det kändes annorlunda idag. - Skönt att man inte behöver gå till ett job.
Kul att höra om er stadresa. :)
Ruth i Virginia
Och inte är maten värd pengarna heller kan jag tycka! Nog tycker jag att min egen smakar bättre. Jo,jo det finns undantag men smakar det så kostar det och då fastnar maten i halsen liksom.
Ja kanske skriver man bästa på natten för detta var ju bara så bra.Förklarade en hel del även för oss andra som varit gifta länge.
Glömde att påpeka att svärmors tunga nog blommar så jag skall visa på bloggen när den slår ut.
Ja, varför ska dom krångla till allt så himla mycket? Vad är det för fel med att sitta vid ett bord och beställa sin mat i lugn och ro...
:-)
Det var ju en hel historia Du berättar. Men herre min gud så
jobbigt. Dottern behöver nog en extrakram, vid nästa besök.
Jag bor ju på riktiga landet, men vi har en krog. Med stora portioner äter vi inte upp, följer en "dogbag " med hem.
Så där går det utan alla kort, ja
bankens kort går jättebra.
lycka till nu båda två
kram från Hajan
Du fick till ett så härligt inlägg mitt i natten, kunde inte låta blir att dra på munnen och känna igen mig. Tänk att det skall finnas dessa "nymodigheter" som gör att det uppstår generationsklyftor. Som att man inte längre kan läsa en hederlig bok, utan att man istället skall läsa i paddan eller telefonen....
Ha en skön hemmadag!
Tänk att dom kan tänka så lika alla män fast dom är i olika åldrar ,för jag hörde just att det är ingen skillnad om man är 26 eller 58.Det där med matservering blir snart en hel vetenskap med olika saker på olika ställen .Fnissigt inlägg du fick till ,kram Nette
Är inte så mycket för stan jag heller även om jag ju bara bor i förorten till Göteborg, brukar säga att till Göteborg åker jag bara om jag måste ;)
Vilka nymodigheter de har på restauranger...tycks det i alla fall..tur jag inte äter så mycket ute ;)
Ha de gott.
Kikar in bara för att lämna en vårkram till dig kära vän ♥
~Lollo~
Vilken fin restaurang med allt det gröna längs väggen. Är det i Utopia? Jag har ännu inte ätit där. Har svårt att klara allt ljud när det är så stora lokaler. Har ni köpt Restaurangchansen? Den boken lönar sig ofta redan vid första inköpet i en butik och ni som är två äter då till priset av en, på många restauranger.
Och inte nog med att du och jag är lika i mycket...våra gubbar!! Kopior...Åker man till "stan", ja då uträttar man det man ska, i snabb takt, och sen raka vägen hem. Att småstrosa omkring, ja det finns inte i tankevärlden hos han som jag delar tidningen med. Och alla dessa nymodigheter de hittar på när man ska äta, varför inte bara en disk, betala, få maten direkt och sen är allt bra...??
Men sen blir jag lite ledsen igen, korparna hos dej igen...kan de inte bygga bo någon annanstans, lämna dej ifred en gång för alla?? Måtte "farbror doktorn" komma med något mirakelpiller, eller dunderkur som skickar alla korpar dit pepparn växer.
Å sen får jag ju lite extra adrenalinpåslag, ni ska alltså bila både ner och upp (ja det är ju ganska självklart, inte bara enkel resa...)genom vårt lilla land?? Och vilken väg tar ni då?? Och när...?? Tycker du jag är nyfiken...ja det kan ha sina anledningar!! Antingen så vet jag en förträfflig ställplats i mellansverige eller också kanske vi kan mötas någonstans, för inte tar ni resan i en etapp?? Och båtresan sen...herre gud, ladda med flera minneskort och ett tjog med batterier, för då kommer det att bli bilder förstår jag!!
Ha det så gott vännen i norr!!
Kram kram
Ha ha Ja det är inte lätt att komma till storstan`. Kryssningen kommer att bli rolig att läsa om :-)
Hahaha! Tackar gode gud att dottern din var guide. Nu håller jag definitivt med er- sallad är ingen lunchmat, inte är man kossa heller;-)
Det är nog tur att ni "sitter fast" på en båt, då slipper mi både betaldosan och gröna kort. Å ställena båten lägger till är ju såpass små att ni nog inte träffar på så mycket folk;-)
Ps. Om du kommer till Stockholm, lämna Rantafar hemma. Han skulle dö på kuppen;-) Ds
Hahaha ,,, jag den där dosan kändes lite osäker första gången.
Vi har två gånger i Umeå ätit bredid din 1975:as arbete - ett koncept jag gillar, ett ställe med fem restauranger och gemensamma bord - det gillar jag då alla kan beställa från olika "länder" eller annan variation och ändå sitta tillsammans - med dosa. Vet ejmom det är där ni är,men kanske.
I det fallet är Rantafar och sambo inte lika, han kan gillar och springa runt i butiker - helst bland damunderkläderna =) Nej skämt åsido han gillar att kolla på grejer - utan att köpa.
Ni ska på en kryssning, vad spännande får väl veta mer senare.
Läste att du blivit med padda och Samsung - jag har också dessa märken. Nu tror jag inte min Samsung är likadan som din men kanske att din är som sambos. Håller med dig om de små knapparna och om du vänjer dig vill jag veta - mina fingrar är fortfarande för tjocka.
Ha en bra kväll och själv ska jag kurera mig lite medan jag tittar och läser runt lite.
Det var då det roligaste jag läst på länge! Men aja baja på mig som skrattar åt andras olycka i rulltrappor och med allt möjligt nytt ute i stora världen :-)
Usch dina korpar verkar inte vara snälla på natten, bort bort med dem, skulle jag önska.
Ha ha håller med Rantafar, inge kul att gå på stan, tycker inte jag heller...tur ni inte åker inåt så ofta då...Kram kram Karina
....... vänta ett ögonblick ....
jag ska bara torka tårarna (av skratt). Ja vad är det med dessa karlar när man säger ordet stan, det är lika här, plötsligt har han väldigt mkt att göra . . . .
Det där med grönt kort har vi ännu inte fått uppleva här, men det kommer nog snart. Betala behöver man väl snart inte heller göra, utan det blir att schvissa >>>> sina pengar, *fniss*
Jag läser alla dina inlägg, alla är lika bra och roliga.
Ha en trevlig rese'tur'.
Må gott/ Eva
Tur att du i hemmets lugna vrå fick till ett blogginlägg.Då fick jag ju lite att läsa...
Ha en fortsatt fin vecka!
/SA
Hahahaha, jaha, nu har Rantafolket gjort stan osäker igen! Vezzo...ett mycket bra val när det gäller mat. Fantastiska pizzor bakade på surdeg....mums...:) Men tänk att det ska bli så stökigt och jobbigt för Rantafar...kan han inte gå på "gubbdagis" (Clas Ohlson), där brukar ju gubbarna kunna slösa bort nån timme utan att klaga. :)
Apropå mitt inlägg så kommer jag inte ihåg nåt om historia, kungar och årtal. Tycker bara det är så vansinnigt intressant när man får det berättat för sig. Och så har man ju bilderna att minnas lite till också. :)
Hahahahahahahahaha, ja det är väl bra att ni tränar lite nu innan ni ska ut på långfärd!
Haha dessa gubbar. Likadana i alla åldrar.
Lyckas jag få med sambon till stan, bio brukar det väl vara i så fall.
Skyltfönstren ögnar jag igenom i 50 knyck, någon gång säger man : Åhhhhhhh vad fint!
Inget svar!! Muttrar senare att det hade jag velat se på.
Varför sa du du inte det får man till svar.
Bara att konstatera: Vi är inte på samma planet när det gäller stadsbesök :)
Men det låter ju kul att få med mannen på kryssning. Väntar med spänning på reportage.
Och inte kan han heller åka hem om han ledsnar :)
har aldrig varit med om sådana där gröna kort, vilken tur att ni hade dottern med som visste hur man ska göra :) jag hade nog också vänt vid dörren :)
det är bäst att vara hemma :) jag är hemmakär jag
det är så ledsamt med din värk och att du inte får sova <3
kramar
Bortsett från dina f-de korpar så var det här inlägget belysande på många sätt. Nu förstår jag poesin med rulltrappan och så väl jag känner igen detta med att äta lunch i stan. Uh...bättre hemma vid matbordet.
Hoppas di där ondsinta tappar vingarna, näbbarna och allt så du får sova på nätterna
Skicka en kommentar