Att hålla tumme för en tumme....

I går träffade vi Jean Banan i Tomtebo, (lilla C)
en kille som växer så att det knakar, en kille som är i ett ingenmansland just nu,
vill vara tuff och lite vuxen, men också liten och full av kärleksbehov.
Inte lätt att vara snart åtta år och den stora killen som alla vill att ska prestera mera bara för att han håller på att växa upp.
En kille som är så älskad och som ska slängas ut i samhället...skolan och fritidsintressen.
Säkert inte lätt att förstå att livet är mera än två föräldrar,
som bara ska vara som lite design runt omkring, men själv kommer denna kille att måsta
välja sina egna val i livet....

Så är det ju för oss alla, vi växer upp FÖRHOPPNINGSVIST i en trygg familj,
för att ha en barndomsplattform att utgå ifrån , gör nog ett barn lite starkare.
Men många barn blir nog starka i sin uppväxtmiljö,
tar med sig det goda och det svåra och finner en harmoni i allt.
Idag...tycker jag... att det ofta trycks tillbaka på att man inte hade så bra föräldrar,
men många av oss föräldrar gjorde nog så gott vi kunde i den miljö vi hade att fostra barn,
Vi, jag och Rantafar blev..host..host... föräldrar alldeles för tidigt... sa någon,
men vi har då alltid försökt att göra det bästa av den situation vi befunnit oss i.
Dotter nummer två sa idag att hon tyckte att vi var tuffa som flyttade till Sverige,
och började ett helt nytt liv,
rätt befriade från hur det skulle gå,
och med ett par hundra kronor på fickan, och en liten gotös på tre år.
Vi klarar det.
Vad fanns annat att tänka, för vi hade ju kärleken till varandra,
och en sjuhelvetesjävlaranamma.
Att landa i ett främmande land var som att blunda och hoppa....

I går var jag till NUS med min onda tumled,
Jag var helt klar över att få ett besked,
men så blev det inte.
Fick bara veta att tumleden va det inget fel på, bara att det fanns en tumör där.
Nu använder ju doktorer ordet tumör som att dom beställer en korv me bröd,
så jag vet att detta inte alls behöver vara nåt allvarligt.
Så nu är det bara att fortsätta på banan att få reda på vad denna knöl är,
och det ska jag få på en MR.
Jag tror att detta är bara nåt skit på vägen till en frisk tumled,
och det går att operera , det är jag övertygad om.
Så fortsättning följer....
Ska höra av mig när ni ska hålla tumme för min tumme...... =)

För jag vill ju kunna fortsätta att fotografera,
vill kunna fortsätta att fiska,
vill fortsätta att kunna allt som jag kan idag.
Men egentligen så...varför skulle jag just ha så tur att jag skulle kunna leva ett liv
som jag bara vill leva,
varför ska jag ha det så bra med Rantafar, när någon annan lider,
varje dag är en gåva som jag ska förvalta,
en dag är varje dag jag tar med mig, och låser in i min levnadsfinalåda.

"Varje minut jag är arg och förbannad,
är flera år av förlorad tid.

Rantamor.