Någon gång är vi alla tvungen att släppa taget om den vi älskar....

Att lämna en trött och sjuk och gammal Mor är inte lätt.
Hon ligger där så liten och så tunn och så bräcklig att jag bara vill omfamna henne,
och det gör jag länge, länge när vi ska åka,

tårarna rinner nedför våra kinder,
för vi vet båda att vi kanske inte träffas nästa gång.
Det kanske inte kommer någon nästa gång för oss, vi tar inte farväl,
för det vill vi inte, vi bara kramas och känner kärleken som funnits där så länge.
En Mor vill man inte mista, en Mor ska ju som alltid finnas där,
men en dag, det vet vi båda bryts våra band, och vi släpper taget.

Det är svårt att bli gammal, och att släppa taget,
men när sjukdomen blir för svår, då sitter nog där en önskan att få somna in.
Det är där min Mor befinner sig idag.

Det var svårt att lämna Mor denna gång,
men jag är så glad att jag har dom som ser till att Mor ännu kan få bo hemma,
vakna i sin egen säng och känna sig trygg i vardagen.
Tack till er alla !!

Nu är vi hemma igen i vardagen, lite resbakis ännu men har börjat se över vår
resa söderut i Sverige, och vår kryssning från Köpenhamn och upp i dom Norska fjordarna.
Rantafar har nyss kommit hem från den eländiga pizzabagaren,
som ska fixa min dator.
NEEEEEEJ...
nu är det nog snart jag som kommer att bli jagad i Sverige som pizzabagarmördare,
då hade det varit lindrigt om jag hade bara varit LilleSkuttmördare som Rantafar !!!
Följ nyhetsflödet framöver....

Tjingelingen från en resbakis och smått gring Rantamor.