En till bilbesiktning, utan anmärkning denna gång....

Så var det dax igen för nästa bilbesiktning...LillaBlå.
Och det är ju fanken så klart, att man får den allra längsta besiktningskillen i hela Örnsköldsvik, när man kommer med dagens minsta (men goaste) bil.
Han sköt bak chaufförsstolen ända in i baksätet, för att få plats med benen,
han var ihopavikt som ett tortilliabröd när han kom ut ur bilen.
Men han log och var charmig och vi kunde kvittera ut LillaBlå ännu ett år, utan anmärkning.
Rantafar drog tillbaka förarsätet och sparkade in sina korta ben och vi drog....

in till city.
Kan inte sluta att förundras över det nybyggda höghuset,
som nu har fått alla sina hyresgäster.
Om jag bara kände en enda av dom, så skulle jag genast bjuda in mig på en nyfiken visit.
Men icke, jag får igen nöja mig med att fotografera och förundras.
Jag tycker att huset är sjukt roligt, jag blir glad av att se det !!!
Lite galet lycklig faktiskt...

Vi strövade runt en stund på galleriorna utan att köpa något,
såg några roliga saker jag skulle ha kunnat köpa, men jag är ju en sådan kund ingen vill ha,
jag måste fundera så mycket !!!
Beslutsångest heter det kanske, och att vandra runt och inte kunna bestämma sig,
gjorde att vi blev hungriga och valde en Thai-restaurang som fick helt godkänt.
På hemvägen hämtade vi hem Leffe också, som hade genomgått en dubbelsidig höftoperation,
nu är det bara ombesiktningen kvar.
Som att det inte var nog med utgifter så går Rantafar å tappar en plomb också,
tur att vi bor så till att det inte behövs någon väntetid till tandläkaren,
bara att komma direkt....tjohopp, och en ny lagning var gjord. 

Här sitter jag å bloggar när jag egentligen borde hålla på med sommarens bröllopsbilder,
som ska läggas in i ett fotoalbum på nätet, och som ska bli en bröllopspresent.
Inte helt lätt för Rantamor.
Bättre var det förr när man klippte å klistrade hemma,
nu ska det redigeras, plippas hitådit, bilder ska dras på sin plats, och man ska då verkligen veta vad man håller på med.
Tålamod, tålamod och en å annan svordom.
Tur jag har sonhustru Em som support, när Rantamor kommer att bryta ihop !!!
Ännu sitter jag bara å plockar med foton i mitt bildgalleri, alla många från bröllopet.

Nej nu värker ryggen så där lagom för att jag ska hoppa ned från barstolen,
och lägga mig i vågrätt läge.

Tjingelingen från Rantamor i slutet av en sensommarvecka 2014.