Om att kunna bryta ihop och komma levande ut igen, trots små kvadrater !!!

Eftersom jag lämnade förra blogginlägget med en stor oro över Kottebobil,
så måste jag ju meddela att nu är han pigg och alert igen.
Det var inte den där jädrans nyckeln med koden, som fanns hemma i Nordmaling
som lilla Kotte behövde...
När måndagmorron kom så ringde Rantafar upp en väldigt kunnig kille i Stockholm,
som sa att Rantafar bara skulle gå ut, lyfta på motorhuven och trycka på en knapp.
Hallå, tjohejsan ...tänkte jag, här hjälper det nog inte med ett knapptryck inte.
Men det måste då ha varit Kottebobils G-punktknapp,
för när fina Rantafar tryckt på knappen, satt sig i förarstolen, vrider på startnyckeln,
då bara startar Kotte, som om han aldrig gjort annat.
Hallå ...jag tror då inte Rantafar har tryckt på en bättre knapp i hela sitt liv.
Plötsligt leker livet igen och mungiporna pekar uppåt...halleluja !!
Och nu har vi verkligen sett nog av Biltemas parkering, och alla snorungar som brände däck där på kvällen innan.

Vi kör mot Visby och Ringmuren.
Solen bara vill värma oss också i Visby.

Jag tar en chansning och kliver in på ett drop in klipp,
naturligt är att lämna kvasten utanför....dom är lite eljest här på Gotland.
(och det är inte jag på bilden....)
Men jag hittar en ung snygg frisör, som formligen får mig att njuta redan i schamponeringen.
Vilken hårbottensmassage jag får.
Och sen klipper han till mig rejält.
Om någon frågar vad jag gjort på Gotland så svarar jag...var å klippte mig,
synd att håret växer ut, och jag får jäkligt långt till frisören nästa gång.

Vi fortsätter till Lummelunda grottan, där vi promenerar runt lite,

och det är vackert så man bara dånar, och det gjorde nog humlan i vallmon också.

Hade den här snigeln varit vitlöksmarinerad hade jag slukat den strax,
men nu fick den snigla vidare.

Ävenom inte solen sken så är ju Gotland så vackert, så vackert.

Och här simmar svanarna inne i en vik, och gässen blåser runt på havet...
men följande dag när vi åkte färjan hem var det spegelblankt på havet.

Lite medeltida vackra och annorlunda saker fanns att beskåda vid lummelunda grottan.
Vi gick aldrig in i grottan, inte denna gång, men kanske en annat år när vi besöker Gotland,
för vi har så mycket att se och uppleva som vi inte hann med på en vecka,
men vi är helt överens om att vi kommer att åka hit igen, många gobitar kvar att se.

Men igårkväll summerade vi vår resa och,
vi hade upplevt en resa som igen gick igenom hela det känslomässiga systemet,
vi lyckas som alltid med det...
lyckliga dårar som bryter ihop...men kommer igen på något märkligt sätt,
och alltid lite starkare ut på andra sidan.
Och vi håller på ett konstigt sätt en rätt bra relation till varann... och har ännu inte
en tanke på att ta livet av varann, fast vi bor på små kvadrater.
Kan ju vara att det finns mycket luft på utsidan av Kottebobil.

I kväll har vi landat på Krokusvägen hos två goa småbröder,
och i morron bitti kommer dom nog att kika in till oss innan dom ska på dagis,
och vi fortsätta mot Nordmalig.

Tjingelingen från Rantamor och Rantafar och tack för att ni följt med på resan.
Till midsommar kan ni följa med till Borgafjäll, och långkallingarnas land,
om ni vill, vågar eller törs.