Om att finna kärleken till naturen...

Igår var fjällen lite bister allt, med sin snö och lite mörka moln.
Men vi njöt små stunder på Borgasjön,
allt medan det blåste upp stundvist... och vi bara ville stranda igen.

För mycket vind och det går vassa vågor på den djupa uppdämda Borgasjön,
och där djupet mäter som mest 90 meter nedåt....
Gäller att ha respekt för den sjön.

När vi åt frukosten så såg Rantafar en ekorre som smaskade i sig lite av vår middag
igårkväll, morotsrumpor....taget genom kottebobilsfönster.

På kvällen blev det en god rödingsmacka med ägg och aioli och ett glas vitt,
skulle tro att den mackan kostade 100kr i Stockholm...som Colin brukar säga.

När vi vaknade i morse var det så där nydeligt vackert över Borgasjön,
så där så man kan njuta ihjäl sig alldeles.
Vi blir ofta så där fjollmild och romantiska, och börjar att prata gamla minnen,
och hur bra vi har det, som kan njuta av det allra bästa av världar.

Sen drog vi ut på den vackraste av alla platser vi vet....

Och speglingarna i Borgasjön var så skarp att man plötsligt inte riktigt visste vad som var opp eller ner...

Om jag skulle vara religiös skulle jag nog gå över vattnet,
om jag visste var stenarna fanns alltså...
och nu finns inga stenar att gå på i Borgasjön,
så all min religiösa förtröstan försvann, men jag kan ändå känna något religiöst över hur vackert det är,
min religion, den jag tror på, finns absolut i naturen.
Jag känner en oerhörd vördnad för den storslagan natur som vi har ynnesten att vistas i,
och jag skulle då aldrig göra åverkan på den.
Jag vill alltid lägga mig, och känna kärleken till naturen,
sen resa mig och bara lämna den lika orörd som jag fann den.
Vill lämna kvar känslan till våra barn och barnbarn , denna kärlek till naturen,
det som fanns så långt innan vi förstod det, innan vi föddes.

Lunchen idag blev kläm-macka på öppen eld...
fylld med alla slags godsaker !!!
Vi toknjöt som vanligt !!!

Tjingelingen från Rantamor och Rantafar som toknjuter i fjällorna.