Underbat vackert, men kylslagen morron på havet....

Efter en hel del kli i huvudet, och tvekan, ja vi har inte fått hårlöss, men vi hade planer på att åka ut på havet, och termometer visar nästan minus 10.
Ska vi eller ska vi inte, men suget av att få knäppa några kort i tidig morron dimma

avgjorde att vi klädde oss varma, och puttrade ut genom Levarån,
som hade blivit täckt av frost och lite is efter stranden.

Det knastrar efter stranden när det tunna islagret brister,
och det är så vackert, så vackert trots kylan och vattnet håller på att bli "tjockt"...

När vi kommer ut på havet så simmar sjöfåglar omkring i dimman,
men när dom hör att vi kommer lyfter dom alla och landar längre ut på havet.

Också svanarna springer ljudfullt iväg och flaxar mäktigt med sina stora vingar,
men till slut lyfter också dom och lämnar oss ensamma med havet.

Vi njuter av att dra in den friska höstluften i lungorna, och doften av havet,
vi njuter av att bara kunna njuta av allt detta, att vara just här... och just nu.
Att njuta av nu.

Dimman förvandlar havet till något trolskt och mystiskt, och dom små öarna
ser ut att sväva på vattnet.

Älvorna dansar på vattnet, man kan se dom om man har positiva tankar,
snart nog kan också jag och Rantafar dansa på vattnet,
men då kallas det visst is.

Snart nog kliver solen upp och jagar iväg alla älvor och dimmor,

och jag kan äntligen släppa kameran och allt det vackra jag ser,
och grabba tag i våra fiskenät för att se om vi har någon fiskelycka denna morgon.
Egentligen är det inte så viktigt när man har fått en sådan vacker upplevelse,

men vi tackar ju inte nej till dubbelpanerad färsk sik till lunch när vi kommer hem,
och sikrommen blev 100% idag och ligger i frysen och väntar på vinterns fiskmiddagar.

Känns varje kväll när vi har lagt nät, som att vi gått igenom ett hårt träningspass,
så imorron blir det inget havsfiske,
men kanske lite jakt på trattkantareller i någon skog !!

Tjingelingen från Rantamor i ett kylslaget Västerbotten (västertoppen)...