 |
| Gissa paret ?? Näe det vet ni nog. Rantafar och Rantamor 1970. Så unga 18 och 17 år, gravida och helt upp i det blå, så jädrans kära. När vi berättade för Rantafars föräldrar så blev det lite halabaloo, den blivande svärmor blev lite högljudd å arg... vi ville ju genast åka till Sverige...men då sa svärmor... "hördudu du få åka fast till Kina....men min pojk tar du inte med dig !!! Näähäää !! Om jag nu åkt till Kina..hur hade mitt liv sett ut idag ??? Bara undrade ! Mina föräldrar var lite mera jordnära, Kina var inte ett alternativ, fixar dom inte sitt förhållande så får hon Rantamor komma hem... underbara ord som pappa sa, jag fick bara komma hem om det sket sig. Men sirru det sket sig inte, i år har vi varit dom allra bästa vänner i 46 år, vi växte ihop, vi kämpade tillsammans. Årena när vi hade det som mest knapert med ekonomin, då drog Rantafar till Norge, vår kärlek blev bara ännu starkare, vi klarade det också och vi lärde oss att längta.... längta efter varann, och det bara stärkte kärleken. Idag är vi nog fortfarande lika kära, lika tokiga, lika omkullrunkeliga två personer. Konstigt hur livet egentligen blir, jag ville ju bli författare ??? Hur blir man författare ?? Men jag trivs bra som jag har det, får jag bara ha Rantafar hos mig, då kan jag snickra vidare i livet. Tjingelingen från Rantamor.... gravid sjuttonåring som verkligen landat....46 år senare.... |
lördag 27 februari 2016
Gravid 17åring som har landat....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
<3<3
Fortsätt snickra!
Jag njuter!
och de levde lyckliga! :)
Du är ju en jätteduktig bloggförfattare så det är ju en början .Hoppas ni får många år tillsammans ännu ,kramen ,Nette
Underbart med kärleken <3
Å så fint du beskriver er kärlek!
Jag blir så glad av att läsa om er båda och allt ni tagit er igenom.
Vackert! ❤
Ett väldigt fint kort på er två.
Kram
Vilken härlig kärlekshistoria!
Önskar Er många lyckliga år till!
Kram Lena
Herre Gud så söta ni är båda två.
Ni har verkligen behållt fräschören , så lika ni är fortfarande,
Gulle Er
Oj jisses så gulliga ni är på fotot. Och barnsliga blivande föräldrar. Inget ont i det men i den åldern har man ju inte fått så mycket skinn på näsan så kanske fogas man samman lite enklare. Skam den som ger sig. Vår generation verkar bara ha bestämt sig att har man en gång gift sig så är man gift och inget annat. Nä nu överdriver jag men lite sanning är det nog allt. Är nu gräset grönare på andra sidan så mörknar även det. Ha en skön helg med Rantafar.
Vilken rolig bild på er två!
Ja, ni två är verkligen ett levande bevis på att kärlek kan försätta berg!
Å att bli författare - ja, det är du ju på ätt och vis genom att blogga. Men det är ju aldrig för sent att börja skriva en roman eller kåserier eller on något annat som du gillar! En bilderbok om fjällvärlden till exempel...
- Ha det så gott i Snickeriverkstaden !
Hälsar vi på Ostkanten....
Så härligt när man träffar rätt och får leva länge tillsammans med den man tycker om att vara med! Vi träffade rätt lite senare (28 resp 43) men hoppas att vi kan secfram emot många år tillsammans ännu!
Hei!
Så morsomt å lese. Ha det så godt! Anne
Så oändligt söta och oskuldsfulla ni ser ut! Och jag kan ju bara imponeras och gratulera till er fantastiska bedrift, för även om ni nu är lika kära som för 46 år sedan är jag säker på att även ni fått er beskärda del av bekymmer längs vägen. Ni har lyckats kämpa tillsammans mot ett mål, något jag önskat vareviga gång jag gift mig, haha, men det är inte alla förunnat.
Hur många barn har ni fått ?
Vilken fin bild på er två. Blir glad när jag läser ditt inlägg, verkligen fina ord..
Skicka en kommentar