lördag 13 februari 2016

Nu är klockan 02;54 och jag fick till en blogg....

Livet slingrar sig obemärkt vidare.
Väntan på besked är som att ha ett dallrande, svettigt stort troll bredvid sig
hela dagarna.
ringer det på telefonen, vilket det inte ofta gör här,
blir både jag och Rantafar rätt omsigdumomspringande,
innan vi greppar telefonen å piper fram ett hallå....
och det är ofta någon som fått för sig att vi ska ha något fantastiskt abonnemang,
eller prenumenera på det där satans Vitapro.
Jag vill ju inte bli som Stig Strand, varför vill jag bli som han ??? vill inte åka fort i backen,
vill inte ens tänka tanken att jag skulle bli som han,
jag kan ju inte ens åka slalom.
Och nu undrar jag om han Stig någonsin tagit en enda vitapro ?
I veckan plingade det på dörren.
Ett blombud,
något man inte ofta får uppleva,
Jag fick, jag har otroliga vänner i bloggvärlden ,
Vi tänker på er stod det, orden bara etsar sig fast i mig, vi tänker på er,
Tack Kerstin du är en vän som jag vet att jag har att luta mig emot,
En annan nyfunnen vän är ju denna författare,
det kom ett litet paket, med en signerad bok där texten drev ned tårar i massor.
som att inte hennes bok var nog, så fick jag en guldchoklad också.
Förstår ni att jag tror på all godhet i världen, att jag förstår att det finns själar där ute i det socialmedia som har ett stort, stort hjärta.
Tack snälla Thereze Ingmarson.
Det har snöat hos oss,
den lilla plutten på snön är en tomteluva,
under den finns en tomte.....
Eftersom jag varit lite eljest så har Rantafar handlat dom senaste veckorna,
rätt kul att skicka iväg han med en handskriven lapp,
det kommer det som står på den handskrivna lappen...men inte mer !!
Men denna vecka kom det mer,
det kom en bukett rosor.
Jag blev så glad, jag blev så full av kärlek.
Det är som när kärleken är som bäst, när man får hålla den i sin hand
och bara omfamna den.
Det är ju så jag vill behålla kärleken,
inte uträknande, inte slaviskt efter alla nya högtider,
utan spontant,
jag älskar dig , en kram och rosor,
Fattar ni hur glad jag blev, är !!!

Tjingelingen jag skriver min blogg mitt i natten 02:36,
lite smärta och skit håller mina nätter igång.
Rantafar snarkar gott där uppe, känns tryggt och rogivande.
Jag fick till en blogg
jag är så nöjd
nu ska jag lägga mig,
kanske sova en stund.
Kramar till er alla goa snälla som kommenterat på min blogg.
Godnatt !!

23 kommentarer:

Hajan sa...

Det var härligt att du kommit lite, lite tillbaka till oss.
Hoppas Du får ditt besked, eller ert besked om det skall vara rätt. För Rantafar är ju verkligen med på denna resa.
Men det är ju du som har värken och ännu mer oro.
När jag såg bilden först, såg Fönstret ut som ett kors.
Men hur svårt än det kan vara, Så tänk positivt tappa inte hoppet-

kram från Hajan. tänker ofta på Er

Äventyret framtiden sa...

Ja, tappa inte hoppet! Man kan göra underverk nu för tiden
om så måste göras. Men väntan är alltid väldigt lång när man väntar på ett besked.
Tänker på er och sänder styrkekramar!

Vform sa...

Visst finns det godhet i världen ... mera än vad man tror!
Ett bevis på det är dina gåvor!
MEN du ger ju så mycket tillbaka ...
Ha en riktigt skön *alla hjärtansdag* och Vändag (som vi säger här över havet)!!
Tänker på Dig/Er :)
KRAMAR ♥

Eva Trillian sa...

Fint att se det röra sig på din blogg - vi är nog många som går och undrar tillsammans med dig, tänker på dig!
Önskar er en så fin helg det bara går, där i snön :) ... eller, ja, ni är ju inte I SNÖN - men du förstår :)

Ama de casa sa...

Men usch vilken lång och plågsam väntan...
Har själv varit inne igen ett varv men min väntan på ett relativt gott besked blev inte alls så lång, men kändes betydligt längre än den faktiska tiden. Så jag förstår dig fullkomligt.
Kram!
PS: Ett stöd som Rantafar är helt ovärderligt i dessa lägen. Precis som stödet från vänner och inte minst bloggvärlden. Kram igen!

Anonym sa...

Kan ju inte låta bli att gå in på din blogg varje dag och blir så glad när du skriver igen. Skickar en stor kram till dej och hoppas att din väntan inte blir så lång. Det är tur att du har din Rantafar som stöd.
Hälsningar från IngaLill i Västjämtland.

Skärgårdsbilder från Oskarshamn sa...

- Halloj i norr.
- Tänker på er och hoppas på det bästa !
Tur att ni har varandra.
Hälsningar från Oskarshamn

Comsi comsa sa...



Väntan är som att stå vid ett stup och inte våga hoppa.
Jag vet hur det är för jag har varit med om det på nära håll.
Nu hoppas vi på de ljusaste besked snart skall komma till er....

Stor kram, styrka och kärlek ♥

JoY sa...

StyrkeKramar till er båda två
Kram

Margareta sa...

Jag blir glad när jag ser att du skriver och att du fotar - tänker att det är en bra terapi när du har ont och ni är oroliga, få tankarna på något annat, skriva av sig lite det tror jag är bra men är såklart olika för alla människor.

Detsamma är det också här på den stationära telefonen, det eller mamma eller någon som vill ha lägenhet - inte mycket privat förutom kära mor.

Vilka härliga bloggvänner du har och att läsa en bok ska väl också ge lite annat och tulpaner, förutom att de är vackra är de fina bildobjekt.

Ja, här har det också yrt ner och plogbilarna går för fullt även om det inte märktes på våra gator och vägar under gårdagen.

Underbara rosor med massor av omtänksam kärlek och den spontana är alltid bäst. I en av våra dagstidningar hade sambo återigen blivit frågad i "Dagens fråga" och den löd, - Hur firar du alla hjärtans dag? Hans svar, - Jag firar min sambo, det gör jag alltid. Vad det blir får vi se. Nu är det alltså upp till bevis och jag ser fram mot firandet =)

Hoppas att du fick sova ordentligt och snart får bra besked.

Svar: Ja, min yngsta son bor kvar i Umeå, sista terminen, men av vad jag förstått kan han bli kvar där. Min andra son hade gjort mitt handtag/fågeln, eller egentligen den första då han är äldst.

Hoppas att ni får en fin helg och kan njuta tillsammans och för en stund glömma all orolighet. Kramar till er från ett Luleå som är ganska tråkigt. Men det blir visst hockey i eftermiddag - Sverige -Finland. Tror nog inte Rantafar har missat det. =)

Aaa sa...

Tänker på dig!

Geddfish ♥ sa...

Tänker på dig och håller tummarna att det blir goda besked.
Härligt med stöd och uppmuntran.
Och bra att skriva av sig.
Och veta att det blir läst.
Lördagskram ♥

Nette Cecilia sa...

Trevligt att se ett inlägg ifrån dig .Tänker på dig ,och undrar hur det är .Jag har nästan allting på koll inför begravningen på lördag men jag orkar inte tänka blogg . Styrkekramar ,Nette

BP sa...

Det känns bra att läsa ett inlägg från dig igen. Bloggandet hjälper (åtminstone mig) om jag vill skingra tankarna och i ditt fall glömma korparna och oron för en liten stund. En blogg kan vara rena terapin faktiskt!

Å att du har fantastiska bloggvänner vet jag ju, är ju en av dom;-)

Kan inte låta bli att skratta åt att du skriver en lapp åt Rantafar och an kommer hem med exakt det du har skrivit. Tycker det är så gulligt på något sätt. Han vill ju inte göra fel och köpa nå't som du sedan kanske inte kan/vill använda. Det är okså kärlek det tycker jag.

Vad jag inte riktigt förstår/vill förstå är att det tar så lång tid att få ett besked. Okej, man kan se det positivt och tycka att det då inte är akut, vilket ju är bra. Men oron hos dig/er måste ju vara otroligt stor. Sedan vill man nu kanske inte ringa själv heller, för att man är rädd för svaret. Tror det kan vara så faktiskt.

Personligen skulle jag nog troligen ringa och fråga, bara för att få slut på alla tankar, de värsta scenarion som man spelar upp för sig själv med mera. Dessutom kan det du påskynda behandlingen.

Å av erfarenhet vet jag att man ska vara frisk för att vara sjuk. Typ stå på sig, fråga, påskynda, vara lite "obekväm", för då händer saker fortare i sjukhusvärlden och man får som man vill.

Hoppas du orkar skingra tankarna fler gånger och skriver ett blogginlägg.

Kram tjejen!

Snäckskalsdalen. sa...

Så rart att du fått så fina presenter, det hjälper och man gläds. Nu hoppas vi bara att du får reda på vad som fallerar där bak. Det kan ju vara vad som helst, och inget farligt alls, och det hoppas jag verkligen är fallet och är det inte så bra så får dom skära bort det och sen blir det bra med Rantamor igen, det hoppas jag så innerligt! Stå på dig! Och så har din goe Rantafar med dig också!
kramar

Hyrestanten sa...

Så roligt att se ett nytt inlägg från dig. Tittar och hoppas på det varje morgon och varje kväll. Som du förstår finns du också i mina tankar. Är ju själv i "vårdkarusellen"(eller ska man kanske säga "berg- och dalbanan?) sedan många år. Törs aldrig låta bli att svara på dolt nummer eftersom det kan från NUS.
Kram till dig!

Monica sa...

Du finns i mina tankar!!! Tänker på er båda!
Håller tummar och tår.......
Kram och vink från mig i "fjärran"

Kerstins foto sa...

Du är värd det bästa,Rantamor. Önskar det fanns mer jag kunde göra. Ge inte upp så fortsätter jag hålla tummarna! Kramen! ❤

Anonym sa...

Det måste vara riktigt jobbigt att behöva vänta så länge på provsvar, synd att det inte går snabbare.
Jag läser din blogg för att du har en så härlig humor och för alla fina naturfoton. Och för att drägla till matbilderna! Brukar inte kommentera men vill dra ett mini-strå till stacken av uppmuntran.
Märta
P.S. Jag önskar att jag hade samma känsla för någon som du har för Rantafar! Vilken tur att ni har varandra.

Elisabeth sa...

Skulle också vilja skicka massor av presenter till DIG, då du har det jobbigt.. Men jag har ju inte din adress så här kommer ;

EN STOR KRAM från Vännäsby

Klas sa...

Förstår om du just nu inte vill ha den här sortens svar. Men kunde ändå inte undslippa mig ett litet gnägg när jag så bilden med tomteluvan och tomtens evakueringsgång...
Hälsningar, Deerhunter

HWIT BLOGG sa...

Du sätter verkligen ord på dina känslor...väldigt fina ord.
Önskar dig den bästa av söndagar!
Kram från Titti

Carita Liljendahl sa...

Så roligt att så många tänkt på dig och glatt dig med små presenter.
Man kan visst finna riktiga vänner via bloggar och sociala nätverk på nätet - jag har en hel del av dem, vi har aldrig träffats men det känns som om man känner varandra ändå.
Kramar!