 |
| Känns lite konstigt att komma in här i bloggvärlden, som att den plötsligt inte tillhörde mig mera. Rantamor den bitska, svärande, och ibland så djupa människa har hamnat i en återvändsgränd som jag försöker böka mig ut ifrån. Vill verkligen inte var här. Men rättvist är det... hur jag än funderar, tänker på alla som har en sjukdom med inget hopp alls, som ändock måste klara sig igenom allt. Alla närstående som lider, det lilla liv som sakta blåses ut. Nog kan jag ta det här, och ännu vet jag ingenting om min prognos. Ännu vet jag bara att jag har en smärta som förenas med helvetet, jag kvider och vi gråter, men en dag kanske vi ser solstrålarna igenom allt jag och Rantafar, då ska vi dricka det finaste av alla bubbel, och skåla och ta en fylla.... Väntar på provsvar från min eländiga röv, och när kirurgen säger att det ser ut som att jag har hudcancer, ja då funderar jag, hur fan kan man få hudcancer i röven ??? Har hört om dom som solat med en tändsticksask mellan skinkorna, lovar (mina barn) det har jag aldrig gjort, inte ens solat min röv vad jag kan komma ihåg !! Nu har ju läkare haft fel förut, så varför inte skulle Åke ha rätt ??? Har ju inte suttit på ett tag så jag har inte heller varit inne på bloggar, smärtan i dessa öppna djupa sår jag har.... kan kallas helvetet... Varför vill jag ens skriva om det ?? Jag vill!! Tjingelingen från Rantamor rakt upp å ned.... |
lördag 6 februari 2016
Varför vill jag ens skriva om detta...jo jag vill !!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
33 kommentarer:
Jag läser inte ofta. Inte heller bloggar jag själv så mycket mer. Men ibland läser jag....som nu. Har inga tröstens ord direkt, men vet själv hur jävligt det är när man ser folk ränna inne på ens sida och ingen skriver något? Så jag vill också skriva ikväll. Jag tycker så förbaskat synd om dej...rent ut sagt! Förstår att du går igenom ett rent helvete nu och med tusen frågor utan svar. Sånt är så orättvist. Jag kan bara önska dej bättring. Att dom kan hjälpa dej ta bort den eländiga cancern...laga dej. Dom kunde laga min mamma. Bytte ut halva hennes ansikte när hon fick cancer i munnen och käken. Fantastiskt. Och min dotter...hon har haft sina turer med "bakdelen". Ulcerös colit som inte gick att hindra/lindra, så det slutade med bortoperation av hela tjocktarmen. En period med påse på magen vilket hon tyckte då var en befrielse, men ännu bättre sen när dom konstruerade en reservoar av en del av tunntarmen. Så visst kan dom mycket. Läkarna....
Jag ska följa dej vidare, och hålla alla mina tummar för att det så småningom blir ljusare och lättare för dej.
Jag "känner" dej inte, men har under några år ändå läst här inne lite nu och då, och gillar din blogg. Tycker det är skönt med människor som häver ur sej direkt ur hjärtat! Vi bär alla på våra sorger och ibland är det så skönt att bara få skriva av sej. Tror det är nyttigt på något vis.
Som sagt...allt gott till dej. Och mitt i allt elände...tack för kvällens garv när jag läste om skinkor och tändsticksaskar...haha, fick jätteroliga (eller inte?) bilder i mitt huvud om folk som låg så och solbadade.... Tror jag nöjer mej med den fantasin, och hoppas slippa bevittna detta stolleri på riktigt :) Natti och kram på dej du kämpe!! /Jison
Tycker att det är BRA att du skriver om det du just nu går igenom. Då har du en chans att ventilera dina tankar, som just nu måste vara hemska, mot oss som följer dig och har följt dig i år och dag. Som jag till exempel.
Nu fattar jag inte hur man kan få hudcancer på den delen av kroppen som ju faktiskt så gott som adrig utsätts för sol. Å jag kan inte tänka mig att du besöker naturiststränder i Borgafjäll. Där finns ju inte några stränder heller för den delen, definitivt inga nakenstränder kan jag tänka mig.
Å du som är en fajter - ta in en "second opinion", alltså lita inte på EN läkares uttalande utan låt minst en annan doktor, helst på ett annat sjukhus kolla dig.
Kan det vara nå't så "simpelt" som hemmorider kanske. De hade du ju förut...
Å du! En väldigt konstig, men gyllene regel (efter några cancerfall i min närhet) är att jag brukar ställa följande frågor när det gäller cancer:
Har du gått ned i vikt - mycket den senaste tiden?
Har du totalt tappat aptiten?
Om svaren är NEJ, så har du ingen cancer!!!
Bara så du vet!
Kram!
- Halloj i norr.
Håller alla tummar jag kan här nere. Och tänker
på er varje dag, för att allt ska gå bra.
Jag tror det är bra att skriv av sig lite. Det är
ju en sak som du verkligen tycker om.
- Kramar från Oskarshamn.
Glad att någon ända människa kan och vågar skriva så som du gör.Just detta är något du kan vara stolt och glad över. Hur många går inte här ute och håller allt för sig själv. Alla mår vi ju illa ibland men inget säger. Att skriva om en sådan ovisshet som du nu går igenom kan vara lättande för både dig och många och dessutom starkt. Tänker på dig många gånger för ovisshet är hemsk men hoppas du snart får svar. Både gubben och jag hälsar till Rantamor o Rantafar. Lycka till.
Lilla vän, har doktorn sagt att det är Hudcancer ? Det har jag inte hört förut, att det värker.
du måste ju få en ordentlig information. Har Du röntgat Dig ?
Förr vet man ju inget säkert. Det är ju denna ovisshet som
är jobbig. Tänker på Er så det är inte klokt.
Tycker det är konstigt att Du har sådan värk,
vi får höra sen når du fått dina föreskrifter lilla gumman.
Tror nog Du klarar detta också, vill det i alla fall.
Stor kram från HaJAN
Tiden när man bara går och väntar är outhärdlig. Ibland tycker man att ett besked,även om det inte är det önskade, är bättre för då vet man vad man har att kämpa mot. Idag är läkarna så skickliga, så det finns nästan inget de inte kan bota. Jag tänker på dig och hoppas du kan finna lite ro och avkoppling. Kram
Att skriva hjälper. Vi finns här med dig och önskar dig (er) gott, bara gott.
Du finns med i mångas tankar nu - och allt för många förstår vad du går igenom! Du är inte ensam - hur ensam du än känner dig!
Stort och fint att du delar med dig!
Sånt skit ärligt talat. Hoppas du kommer igenom och ni får dricka eran skumpa!
Håller med föregående. Snart ska du se att ni får korka upp. Det låter konstigt att det skulle vara något jätteallvarligt det hela. Men jag har sett det förut härinne att det är den bästa kuren att få skriva av sig. Här finns så många bloggare som väller in och vill trösta . Visst är det skönt.
Nu håller vi alla tummarna för både ett snabbt besked och ett positivt sådant.
Massor med kramar söderifrån. //Eva
Känner dig inte men har läst din fantastiska blogg och njutit av dina otroligt vackra bilder under ganska lång tid.Har inga ord men skickar en varm kram till dig Rantamor och din kära Rantafar.
Väntan är ALLTID hemsk. Man vill veta.
Nog för att C-sjukdomen är femdjäklig och oberäknelig, men hur sjuttan kan läkaren säga hudcancer innan prover är klara?
Fråga fråga fråga och ge dig inte.
En varm kram från Lidköping ♥
Ett sådant modigt inlägg av dig!
Och med glimten i ögat trots det tragiska...
Att vänta på besked kan inte vara lätt.
Nu tänker jag på dig och hoppas på ett bra besked.
Kramar!
... och bubblet, det ska ni absolut ta!
Håller helt med Gerd! Fråga; gå till en annan läkare;
läs så mycket du kan om din diagnos (som inte ens är definitiv ännu)!
Trots allt elände har du kvar din härliga, roliga, idiotiska humor.
Tändsticksask mellan skinkorna! En mentalbild av ett sånt fenomen
kan ju bara få en att skratta.
Ta inte ut skräcken i förväg. Lätt att säja för en som inte är
mitt i situatonen, men försök i alla fall.
Varma tankar och starka välgångsönskningar fr Ruth i Virginia
Sänder massor med styrkekramar!! Forsätt skriva o ventilera det du går igenom, det renar själen o får dig att se lite det hela från ett annat perspektiv! Låt humorn finnas med, även när det känns som mest jobbigt! Ge aldrig upp! Ni finns i våra tankar! Många, många kramar från Åivo.
Jag tycker att det är bra att du skriver och ventilerar allt.
Kramar
Åh, det där att vänta är det värsta av allt! Sköt om dig!
Kram Lena
Rantamor, tänker på dig! Hoppas hoppas att det blir ett positivt besked!
Ta hand om er båda.
Kram och vink från långt bort i fjärran....
Du är ju helt fantastisk som trots rädsla för ett negativt svar ändå orkar skoja till det! ❤
"Hört dom som solat med tändsticksask mellan skickorna".
Hoppas att du skojade om det med ;)
Nu kan vi bara önska att du får något besked snart så du slipper leva i denna fruktansvärda ovisshet.
Alla tankar är med dig nu älskade Rantamor! ❤❤❤
Varma läkande kramar...
Det är första gången jag hör talas om hudcancer på ett så undangömt ställe och det med tändstickan var nåt nytt. Lovar att inte prova det. ;)
Jag fortsätter hålla tummarna för dig och hoppas att doktorn kommer med bra besked.
Kram till er båda.
Klart att du ska skriva - att formulera sina tankar och sätta dem på pränt är ett sätt att bearbeta det otänkbara. Har aldrig heller hört att man skulle kunna ha hudcancer annat än på synliga huden. Mystiskt! Hoppas att du inte behöver vänta länge på provsvar och att läkarna vet vad det är de svarar på. Håller tummarna!
Naturligtvis så ska du skriva och finnas precis som det är för tillfället hur djävligt du än känner/har det just nu.
Jag känner verkligen med dig och er. När man får svåra prognoser, och inte vet varken in eller ut är det värsta.
Jag vet själv. Livet skakar om en
Hoppas, hoppas innerligen att du får ett bra besked trots allt, att allt vänder till det allra bästa tänkbara.
Jag har inte varit inne här på ett tag av olika orsaker och blev förskräckt att läsa om att bästa Rantamor inte är frisk.
Jag finns här, jag också!
Styrkekramar!
Ovissheten är alltid jobbig, bättre få besked så man vet vad som ska kämpas emot. Man får inte ge upp, eller hur? Du verkar ha ett jävlar anamma i dig så jag hoppas du orkar ta fram det tillsammans med Rantafar.
Fortsätt att skriva om hur du känner, jag tror det behövs. Det är många vänner du har här i bloggvärlden och alla stöttar och följer dig...
En stor varm kram till dig♥♥
Stort tack för din kommentar! Att blogga skingrar tankarna faktiskt! Å jag har full förståelse att du fysiskt och psykiskt inte är i toppform just nu. Det finns inget värre än att gå i väntans tider.
Kram!
Tycker du är helt fantastisk som ens orkar ta tag i att skriva alls i bloggen just nu. Dessutom med en som så ofta underliggande humor och självdistans. Tycker det är jättebra att du delar med dig, och modigt. Många skulle nog istället sluta in sig i sitt eget skal, men inte Rantamor.
Det måste vara otroligt jobbigt att inte veta, då kan man ju fantisera ihop det allra värsta i sin hjärna, något som förmodligen inte stämmer med verkligheten. Hoppas verkligen du får svar på dina prover snart så du får veta. Fattar inte att det ska ta så lång tid. Sen tycker jag att det är i högsta grad opsykologiskt av en läkare att uttala sig innan man vet. Har varit med om det själv när maken var sjuk och en läkare sa till mig att "vi tror att din make har cancer" ! Det hade han inte alls ! Men det är klart jag blev rädd !
Tusen varma styrkekramar till dig fina Rantamor som kämpar så in i vassen med smärta och mot våndor. Du är en pärla och mitt hjärta säger att det här kommer att gå bra. Kram / Anita
Håller tummarna hårt för dig! Har en vän som gått genom den där processen och nu kommit ut friskförklarad på andra sidan. Det GÅR att besegra fanstyget!
Kram
Jag vet hur djävulskt jobbig denna väntan är på ett svar.....alla tankar. Men nånstans så vet man att detta fixar jag. Att du har ont dessutom blir ju dubbelt så jobbigt förstås. Men nu tar vi alla fram våra trollspön och trollar fram Den största styrke kramen som finns.
Kraaaaaam
Jag vet hur djävulskt jobbig denna väntan är på ett svar.....alla tankar. Men nånstans så vet man att detta fixar jag. Att du har ont dessutom blir ju dubbelt så jobbigt förstås. Men nu tar vi alla fram våra trollspön och trollar fram Den största styrke kramen som finns.
Kraaaaaam
Att gå och vänta på något svar vad det nu än blir är jätte jobbigt.
Skickar många många styrkekramar till dig från Maria
Att vänta på svar är en djävulsk plåga. Håller både tummar och tår för dig. Stor kram ❤
Att vänta på svar är en djävulsk plåga. Håller både tummar och tår för dig. Stor kram ❤
Skriv, gråt, skrik, var arg, bli glad...för dina inlägg är fantastiska, berikande och jag tror vi alla som läser din blogg förstår dig, känner med dig och vill ge dig en stor varm kram!
Titti
Håller tummarna hårt att beskedet du får är ett bra sådant.
Kramar till dig/er
Yvonné
Skicka en kommentar