Vi fortsätter och börjar känna oss så hemma...i hjärtat och varm i magen !!

Vi fortsätter vår resa i Sverige.
Vemdalsskalet det stora undret som just nu är alldeles tomt så tomt...
jag såg för mig dom där torra grästorvorna som rullar runt i vilda vestern...
och så var vi den/dom som kom ridande i den tomma staden med en fimp mellan tänderna och pistolen nedstoppad vid låret...
och den där ensamma låten....

Men vi lämnade den stora staden, vemdalsskalet, och hamnade på en liten plats
precis utanför Frösön intill Storsjön.
Vi kollade efter det där storsjöodjuret hela kvällen...men inte då,
finns det ens ???
Öppnade en flaska rött för att öka chanserna på det där odjuret, men inte då,

det blev bara jag och Rantafar , och då ändras plötsligt titel till,
odjuret och odjuret !!!
Vi äter en god middag, många har tyckt att vi tillverkar så god mat trots att vi bobilar,
men det är som på något sett det vi njuter av också,
att kunna tillaga en riktigt god middag trots lite spartanskt kök, men den fantastiska naturen omkring oss.

Sen drar vi vidare på Vildmarksvägen, det är vackert vackert, och plötsligt är vi hemma igen precis där vi ska vara.

Vi njuter och vi hummar om varandra.
Bilderna är taget genom bobilsrutan och är det våra ögon ser.

Vi landar precis innan Stekenjokkvägen börjar,
vi hittar en ställplats så vacker och lite kylslaget så det är ingen risk för några nakenfisar här inte.

Men i våra ögon, i våra hjärtan är det bara så vackert.
Vi blir alldeles varm i magen, alldeles stilla i våra hjärtan, vi känner oss hemma, det är här vi ska vara, det är här vi blir så kärleksfulla,
där vi känner stillhet och lugn där all stress försvinner och där vi bara blir ännu snällare emot varann,
nästan lite fjantiga....

Fjällbjörken den fina som fått kämpa så för att växa upp,
precis som många idag får göra i Sverige, men blir starka och sega.

Det är så vackert,
jag rusar runt med kameran och bara njuter.

Titta bara här har lilla videung precis slagit ut....

Och där i fjällvärlden passar lilla Kottebobil så bra in, han syns knappt.

Hittar en jordkällare på min promenad...och

en trött och översiggiven lappkåta som längtar efter kärlek !!!

Tillbaka efter min promenad står Kottebobil och väntar...och Rantafar kollar kartan och funderar på nästa dags tur genom Stekenjokksvägen som för bara en vecka sen öppnades för trafik efter vintern...

men det får ni se i nästa blogginlägg,
nu ska jag vila ryggen lite och kolla var Rantafar har tagit vägen...
sover han månne ???

Tjingelingen från Rantamor och Rantamor uppe i fjällvärlden....