Våra stunder av lycka ska bara vara våra...

När värken river som värst i min kropp, då kliver jag upp ur sängen,
ingen idè att ligga där som en kebabrulle och snurra runt, runt.
Tänkte att om jag dyker in i mitt fotogalleri och hittar ett fotografi,
sen kan jag sitta och njuta utav det, och den dagen vi hade då i slutet på oktober,
när vi puttrade ut med Sally-båten jag och Rantafar.

Solen hade gått upp, och vi slängde ut våra nät, vi njöt av stillheten på havet,
vi njöt av den alldeles underbara morgon vi fick.
Frukostmackan med ägg och kaffe smakade ljuvligt.
Vi äter tyst medan båten sakta glider iväg men bara lite grann,
för havet är så vackert så platt att vi kan spegla oss i det.

Vi förstår nog någonstans att vi har det otroligt bra, att vi ska vara otroligt lyckliga.
Och jag är så glad att vi är så bra på att ta vara på stunden, på lyckan.
För det är klart att vi vet att det kommer en dag då det är slut,
då lyckan inte mera är tvåsam.
Men till dess ska våra stunders lycka över att få vara i naturen och njuta,
bara vara våra.

Nu ska jag försöka smyga upp i sängen igen ,
och förhoppningsvis somna...
Tjingelingen från Rantamor lite i natten...men inte i hatten...hahaha