 |
| Lite uppehåll på bloggen igen för Rantamor, och då skyller jag plötsligt på vår lilla finaste farfar som bestämde sig för att nu hade han levt klart. Och det är klart att han hade all sin rätt att somna in i sitt 93:dje levnadsår. En kille som redan som 17:åring hamnade i kriget , 1,50 lång och 60 kg skulle kriga mot ryssarna och försvara fosterlandet. Allt detta bar han nog med sig och inom sig, till att han nu somnade in. En kärnfrisk "gubbe" som till slut hamnade på sjukhus där dom med möda fann hans journal som innehöll ett papper.... på hur lång och tung han var vid födseln !! Tänk att få leva så länge och sen bara dö av ålderdomen, det finaste livet. |
 |
| Så nu har vi sagt farväl och hejdå till en kär pappa till Rantafar, den bästa svärfar jag haft..(har ju bara haft en??) och barnens fina lilla farfar, han fick en fin och värdig begravning. |
 |
| Nu är vi hemma igen. Bilden är från fredagen innan vi åkte till Finland, vi hade väckt Kottebobil ur sin vintersömn, tog med salladen ut i bobilen och |
 |
| drack lite bubbel och skålade in säsongens bobilsnjutande. Men redan innan vi åkte till Finland blev Rantafar sjuk... fick hög feber. Han led av en svår febersjukdom som ingen alvedon i världen biter på. När vi kom hem från begravningen så blossade febern upp igen, inget hade blivit bättre och läkarna stod handfallna ??? Det finns ingen medicin mot denna feber...bobilsfeber...husbilsfeber !! Ni som haft en karl med sådan feber vet nog vad jag menar.... Och i detta stadium är vi nu, kollar bobilar hit och dit, febern stiger och sjunker och vi får väl se vars allt slutar. Tjingelingen från Rantamor och en febersjuk Rantafar..... |
17 kommentarer:
Du skräms Rantamor .....
Beklagar svärfars bortgång, med vilken krutgubbe!
Hoppas också att febern snabbt ger sig ... det får ni se till ;)
Väntar med spänning på resultatet!
Skål för våren!(eller vintern?) :)
Beklagar sorgen. Men får man leva så långt liv tror jag man är rätt nöjd när man somnar in. Härligt bobilen är ute igen. Vi var faktiskt iväg med husvagnen under påsken. Mysigt
Kramiz
Ja det är livets gång. Det spelar ingen roll, när det är slut så är det. Synd åt din egen Rantamake, De har det ju så besvärligt när
det är något på gång. Skönt att höra av Er, Det är ju så med " bloggeriet " är när det tystnar ett tag bliver man orolig att något hänt dem. Jag ramlade i måndags och bliver ju obrukbar, innan de får upp mig och plockar ihop käringskrället igen.
Men nu är vi på G igen. Du får väl kolla på bloggen hur det bliver
ha det bra och kram från ´Hajan.
Så rart du beskriver din svärfar! Jag blir riktigt rörd. Vilken lycka att ha en journal som knappast finns.
Undrar om du borde lägga ett kallt omslag runt huvudet på din Rantafar? Eller sätta hans fötter i ett fotbad med många citronskivor. Det brukar också ta ner febern. Snart är väl mässornas tid förbi och allt övergår till det s.k. normala, fastän jag tror att det är fullt normalt att ha bobilsfeber också. Kallt omslag var det!
Ha det gott båda två!
Oj... Där blev jag väldigt rädd ett tag, men det var ju en felkoppling i min hjärna, tack och lov!
Ja, tänk att få leva ett sånt friskt liv och så länge. Helt fantastiskt! Beklagar ändå sorgen, för den finns där ändå, såklart.
Hoppas ni hittar nåt snart så Rantafar får bot mot sin feber :-)
Beklagar sorgen. Hoppas att jag kan leva ett långt och rikt liv och dö av åldern.
Ja, håller man sig frisk i 93 år får man vara glad! Så vacker bild på kistan! Lite vemodigt är det alltid när den äldre generationen försvinner, även om det är helt naturligt!
Mot Rantafars feber finns väl bara ett botemedel.... hoppas han hittar nå´t snart!
Kram Lena
Jag visste genast att det handlade om bilar. Inte svårt att gissa om man har en familj med samma krämpor då och då. Beklagar svärfars bortgång.
Jag kan verkligen inte ställa diagnos på Rantafar junior. Ett par stadiga whiskyslurkar kan bota en del krämpor.
Beklagar seniors bortgång. Fantastiskt att få vara frisk och kunna leva på det sättet.
/ Deerhunter
Svar: Här tycker jag att du är aaaaaningen orättvis. Fetma är ett stort hälsoproblem i England och det uppmärksammas mycket på BBC. På baren vi satt på fanns det (tyvärr) bara överviktiga och högljudda engelsmän som retade min engelska make betydligt mera än mig.
Dessutom nämnde jag att jag blev glad åt tjejen i första bilden som hoppade i det 17-gradiga vattnet. Japp, hon var också överviktig men hon hade kul bland alla 17-åringar som inte syns på min bild. Sådant gillar jag:-)
De sista tre bilderna visar så kallade "vanliga" personer.
Så vad är problemet? Lite humor från min sida som bekräftar fördomar mot engelsmän?
Klart att det är insidan som räknas. Å om man vill påskynda en tidig död på grund av ätande/drickande så är det upp till var och en.
Å tro mig - du och Rantafar är - som vi - rena tunnissar i sammanhanget. Ni njuter av livet på ett helt annat sätt än vad jag skulle göra. Upp till var och en som sagt! Fortsätt å njut!!!
PS. Glöm inte att min blogg heter "Konstellerkonstigt" och där kan det dyka upp precis vad som helst och när som helst, vilket et gör nästan dagligen. Å om man inte gillar mina inlägg så behöver man varken läsa eller kommentera dom. DS.
Fina ord om din svärfar! Jag blir rörd <3
Rantafars feber ... ja, det finns nog bara en medicin - och den kan vara dyr - men, behövs den så behövs den ;)
Läste dit kommentar inne hos BP (som hon också svarat på här ser jag) - Heja du! Du skrev vad jag tänkte - och kunde man sätta en "Like" på kommentarer hade jag gjort det på din!
Beklagar sorgen.
Beklagar sorgen ,kunde nästan ana att någonting hänt då det blev tyst .Kramen Nette
Ja BP har alltid rätt att skriva vad hon vill, tycker hon. Undrar vad hon skulle gilla om hon smygfotade någon och kommenterade hennes figur, utseende och kläder. Djävlar vilket liv det skulle bli�� Har du inte lärt dig att hon är drottningen som alltid har rätt att tycka vad hon vill. Om hon sårar någon skiter hon fullständigt i.
Jag har bara 4 år kvar till 93.
Få se hur det går.
Gillar ert två-personer party i bobilen.
Ruth i Virginia
Svärfar och ni fick ett bra liv, nu får ni se till att Rantafar kommer ifrån febern, så blir allt bra!!
Kära Rantamor vad jag saknat dig. Du vet att jag håller "koll" på dig.
Tänk vilken förman att farfar fick så många år, men klart jag förstår saknaden.
Nu håller jag tummarna att du får fart på Rantafar. De kan vara riktigt "luriga" de där febertopparna som kommer och går.
Var nu rädd om er båda två! Ni två är unika och värdefulla för många.
Varm kram från mig.
Vink vink.
Skicka en kommentar