lördag 25 november 2017

Höstutflykt till Gabrielsbergets vindkraftpark och lunch vid Ava...

I Nordmaling har vi en riktigt stor vinkraftspark uppe på Gabrielsberget,
och eftersom vi ännu inte hade besökt detta berg med sina snurrande armar så beslöt vi oss för att puttra upp dit på en liten utflykt.
När vi klev ur bilen kunde vi höra hur vindkraftverkens vingar sjöng i luften,
lite mäktigt allt och lite skrämmande att dom var så otroligt stora när vi väl var där uppe.
Vi som röstade "Nej till kärnkraften" kan ju tycka att detta ändå är bra mycket bättre
som energi.
Inget farligt avfall som skall förvaras under jorden, och som vi inget vet om hur det kommer att påverka människor och natur i framtiden.
Inte heller tycker jag om att så många älvar har  byggts om till kraftstationer i norrland,
när man kör förbi är det en skrämmande natur vi ser.
Jag och Rantafar är ju naturälskare och skulle helst se att naturen får bli som den är,
och att våra barnbarn och så vidare, också skall kunna vandra omkring och njuta precis som vi gör.
Här kan man verkligen se hur stora dessa vindkraftpelare är, går många Rantafar för att nå runtomkring.
Utsikten från Gabrielsberget var det inget fel på heller, det är havet som syns där långt borta där vi brukar fiska.
Och solen var väldigt generös denna utflyktsdag.
Men lunchryggan tog vi med oss och så åkte vi ned igen från berget och till
Ava där det var så himlans vackert denna dag.
Här brukar Rantafar lägga nät med sin polare Lars,
och det som syns på andra sidan fjärden är Avahavsbad och camping.
Så platt och så blankt ligger havet denna dag sent på hösten,
och nästan alla båtar var upptagen och installad i sina båthus.
Men oj va vi njöt.
Och vi hittade en flytbrygga där vi kunde sitta och äta vår lunch, pastasallad och njuta av en kopp kaffe.
Gäller att ta tillvara dom goda fina dagarna inför den långa vintern,
och det är vi rätt bra på Rantafar och jag.
Men sen skyndade vi oss hemöver för Rantafar skulle göra middag....
och ni ser ju vad det blev !!!
Nyrökt sik som vi fångade dagen innan...
vi lever ett rätt bra och rikt liv och just detta är vi så rädda om.
Centimetrarna på livets tumstock blir ju inte flera, det vet vi !!

Tjingelingen en lördagkväll från Rantamor och Rantafar.

6 kommentarer:

Razzy sa...

Jag gillade inte att vara så nära vindkraftverk, det kändes i hela kroppen när man kom nära, var i Molpe Finland när jag såg dem nära första gången, men gillar den när det kommer till elkraft. Härlig dag ni fick, här i huvudstaden har solen lyst med sin frånvaro, grått och trist. Kram Eva

Hajan sa...

Jaa,kära Ni det gäller att taga vara på varenda "centimeter" av livets pussel' Det är så skönt för det tror jag Ni, gör.
Ha nu en bra Söndag önskar gamla Hajan

Nette Cecilia sa...

Åh så gott med nyrökt sik ,verkligen guldkant på tillvaron liksom dina rofyllda bilder ,trevlig fortsättning på helgen ,nette

Dessan sa...

Jag är jättesugen att få klättra upp i ett vindkraftverk o titta på utsikten. Missade det när vi var på husbilsträff vid höga kusten i somras för att vi var tvungna att åka hem för jobbet.😔.

Guldkryckan sa...

Sådana där mastodonter är mäktiga att se på nära håll.
Ett fint komplement till kärnkraftverken som ju har vissa risker trots allt.
Nån gång ska jag upp i ett sådant om jag får möjligheten.

Nyrökt sik...åh va smaskens :)

Ha det underbart.

Ama de casa sa...

Verkligen helt fantastiska bilder - igen! Sååå vackert! Och små är dom inte, dom där vindkraftverken. Har dock aldrig kommit sådär nära...

Ha en härlig dag!