En doft från skogen.

Dagens triss, den sista för året ska vara Färgstark-Färgglatt,
dessutom tävlar vi om ett presentkort från Ving, och fotoböcker.
Skulle ju vara kul att komma till finalen,
men det finns ju otroligt många duktiga fotografer som deltar,
och jag deltar, och startar med en skål av frestande goda hjotron,
dom kan väl ingen motstå....

Men skulle det nu vara någon som inte gillar hjotron,
så serverar jag en skål med färgglada tranbär som ochså är plockade ute på myren.
Tranbär är sura men fylld av behövande vitaminer, och blir jättegoda till chatney tillsammans med lite rivig ilsken chili...

För att min triss ska hålla ihop så hämtar jag lite kantreller ur skogen också,
mums.
Vi gillar verkligen hösten och att ströva runt i skogen och samla alla dessa
godsaker, och det betyder att frysarna är väl fyllda just nu.

Så min triss blir en samling godsaker, och en doft ur skogen.
Ska bli spännande att se hur alla andra fotografer har funderat ut dagens tema.

Tredjeadvent tjingeling från Rantamor.

Banka skiten ur tomten...

Oj oj nu ligger jag efter en dag i min muminkalender, ska genast rättas till.
Lucka 13, på lucia kom en Marsmänniska till min Muminfamilj.
Eftersom jag har den boken och läst den otaliga gånger för Colin så kan jag allt om just den figuren.
Han landade med ett rymdskepp i skogen, och Snorkfröken och LillaMy hittade honom och tog med han hem till den alltid så snälla och omhuldande Muminmamman.
Dom döper han genast till Marsmänniskan,
men han är helt otröstlig och vill bara åka hem.
Stinky som inte alls äger dom egenskaperna att just vara snäll,
hämtar Polismästaren, som genast vill sätta Marsmänniskan i en cell.
Men Marsmänniskan, som kan trolla, förvandlar Polismästaren så han blir självlysande,
och han blir så lycklig över att inte behöva sin ficklampa mera, att han helt glömmer bort varför han kom till Mumindalen.
Sen kommer ett nytt rymdskepp som visar sig innehålla mamma och pappa till
Marsmänniskan och han kan äntligen åka hem efter alla äventyr i Mumindalen.
Och ännu en gång har muminfamiljen räddat en olycklig själ.

Idag så där 10 dagar till jul så kom Hemulens Moster.
Och det är verkligen svårt att veta vem hon riktigt är.
Men hon är ju av släkten Hemul, och då är hon onormalt pedant, lite inskränkt,
och en riktig paragrafryttare.
Hon vill hela tiden indela sin omgivning i fack, och blir lätt fanatisk.
Det var också Hemulens Moster som hittade Muminpappan utanför barnhemmets dörr, där hon jobbade, i en korg.
Där växte han upp med den stränga Mostern, tills han en dag fick nog och rymde.
Hemuler saknar helt sinne för humor.

Måste berätta vad Colin sa när han var här senast, tänk va mycket roligt som kommer ur dom små barnen, som man sen skrattar åt länge.
Vi hade ju packat upp mina tomtar hela dagen och han sprang med dom överallt.
Något han har gjort många år och tycker är så spännande.
Plötsligt står han med en rätt stor mjuk tomte, håller den i luvan och boxar på den med andra handen....
"men va gör du ??" frågar moffa
" jag bankar skiten ur tomten.." svarar Colin !!!
Jaahapp !!

När vi var nere hos grabbarna Stormfjäll så hade John fått en hel låda med
mammans små pix sagoböcker, och jag som gillar att läsa sagor för barn (kan ibland läsa för Rantafar också, men han verkar mest skruva på sig, och har plötsligt mycket att göra..)
John därimot sprang och hämtade bok efter bok som vi tillsammans läste,
och sagan om "Tre små grisarna och Vargen" gillade han skarpt, så det blev en del reprisläsning på den.
Sen när han skulle lägga sig och sova så säger han till pappan att "vargen är ute å blåser på huset.."
det stormade rätt rejält ute, och han trodde nog att det var vargen, fick jag förklara för pappan.
Man får passa sig lite vad man läser för en två-åring som lyssnar intensivt,
så "Rödluvan" där vargen åt upp mormor och jägaren kom å sprätte upp vargen,
den boken gjorde jag helt enkelt om texten i.
Alla sagor är ju inte snälla, och dom får man allt vänta med lite.

Den lilla Vincent behöver inga sagor ännu,
han behöver mest någon som övervakar hans framfart just nu,
han har nämligen kommit på att han också vill börja gå, som storebror, och just göra allt som han kan också.
Det blir nya bulor varje dag,
och hans pappa, som just nu är pappaledig, har utfärdat en klass 3 varning på denna kille varje dag.,
Men har man namnet Stormfjäll då blir det allt lite klassvarningar över det hela.

Och ni som undrar hur det gick med stormen Ivar,
så kan jag berätta att han kom till oss mitt i natten, men det blev inte så mycket av det annat än att grannens soptunna blåste ikull.
Sen drog stormen till Finland där den fick namnet Seija, och sen till Ryssland där den kanske döptes om till Putin...inte vet jag.

Nej nu ska jag allt ta å hitta på något, lördag och tokmulet ute.
Rantafar har sport-tv hela dagen, det åks skidor på längden och tvären idag.

Tjingelingen  från Rantamor ha nu en finfin lördag alla.

Ren-Ivar och Snork...

Kolla här !!!
Ja nu är ju inte detta någon muminfigur som jag fått i kalendern idag,
nej denna ren hittade jag på Falles,
och gissa om jag bara ramlade pladask för den.
Kolla så snygg, kolla benen, stilen och stoltheten i att vara en julren.
Döpte han snart till Ivar, eftersom vi bara väntar på den där treklassade Ivar som ska komma,
men om jag tittar ut så har nog aldrig våra träd stått så stilla som ikväll,
inte en buske som yrar omkring.

Men det kanske kommer, och till dess ska jag njuta av min RenIvar,

för ni måste väl hålla med om att han är otroligt snygg.
Rantafar tyckte inte alls som Rantamor i den frågan, tror han tyckte att den var rätt
gräslig....
vet inte riktigt vad Rantafar har för ideal när det gäller renar,
kanske mest gillar dom köttbitarna vi har i frysen sen slakten....
och det är då klart att det var inte mycket kilon på min ren !!!

Så till dagens lucka den tolfte december.
Snork heter han den lilla filuren som hoppade ur luckan,
och det är Snorkfrökens mycket intelligenta och snorkiga bror,
alltså är han raka motsatsen till sin syster.
Han är uppfinnare och hittar ständigt på nya uppfinningar, och då allra helst
det flygande skepp som han jobbar på, och som aldrig ser ut att bli klart.
Som namnet antyder så är han inte bara snorkig utan också odrägligt högfärdig
och allt lite oförskämd också.
Men en uppfinnare med intelligens välkomnar alla i Muminfamiljen.

Men nu är klockan åtta på kvällen och inte en skymt av Ivar,
kan han ha blåst vilse ???
Och vet ni vad Rantafar gör ???
Rätt gissat han ser på hockey, allt medan Rantamor beundrar RenIvar...

Tjingelingen för kvällen från Rantamor.

" egentligen kommer tomten från landet,
han ogillar stora pulsådror och trafikproppar...."

Espen 6 år.

Hattifnattarna - allt lite läskiga , men det finns det som är läskigt på riktigt....

Familjen Mumin bara växer och i dagens lucka kom Hattifnattarna ut.
Allt lite läskiga och många är rädda för dom, men dom är ofarliga, kan inte prata, inte höra,
men dom har känsel och känner av situationer dom befinner sig i.
Vid åskväder blir dom uppladdade och självlysande och kan ge stötar om man kommer dom för nära.
Hattifnattarna reser bara tillsammans i stora grupper, aldrig ensam.
Man kan odla dom..... om man sätter ett hattifnattfrö på midsommarafton,
då tar det bara några minuter så poppar hattifnattar upp ur jorden, och då alldeles strömförande.
Men var man får tag på fröna vet jag därimot inte....

Vi tog en promenad idag och plötsligt såg vi att himlen brann över havet,
skymningen hade fallit på och solen speglade sig på isen som lagt sig i viken.
Visst var det vackert, så vackert.

Också spindeln har julpyntat i sitt nät,
lite glaskulor och snö, kanske blev det lite för mycket snö,
men julstämning blev det allt.

Snart är det jul och barnens stora högtid, förväntan och glädjen tillsammans med familjerna.
Och så läser jag i tidningen idag att,
varje år blir 3 miljoner barn under 18 år sexuellt utnyttjade av turister,
turister som utnyttjar barn i dom mindre utvecklade länderna,
där kontroller inte alls är lika strikta,
och där barn måste vistas ute för att jobba ihop pengar till familjen.
Länder där redan familjerna mår dåligt, inte har pengar för dagen, och där barnen redan har
fått ta ett alldeles för stort ansvar.
Och inte ens får vara ett barn.
Det är då dom välbärgade turisterna tar det sista lilla hoppet av ett barn,
förgriper sig på barnet och sen bara går vidare, åker hem till sin familj,
sitt arbete sin välfärd.
Vad är det för människor vi har omkring oss, dom syns inte..... men finns.
Kvar blir dom utnyttjade barnen som inte kan förstå grymheten dom utsatts för,
eller varför, barn som inte har någon att berätta för,
någon som håller om dom, som berättar att det kommer att bli bättre.
Men det blir inte bättre....det kommer nya turister, och nya,
det tar inte slut.
Men jag önskar att det gick att komma åt dessa odjur,
att dom skulle få hårda straff,
men dom åker bara hem till sitt trygga land och låtsas som att inget hänt.
Jag blir så lessen och jag känner en hopplöshet,
att dessa barn inte någonsin kan lita på vuxna människor.

Det är ju vi vuxna som ska vara barnens skuggor och finnas där för att beskydda
dom små, som är så tillgivna och litar på oss.
Vi får inte svika dom små, inte våra egna barn, inte barnbarn och inte
heller barnen i dom länder där det redan år svårt att leva som barn.
Får jag be en julbön så skulle det bli för dessa utnyttjade barn,
att dom också fick sitta så tryggt som Lille John som sitter här mittemellan oss i skogen
och har lite picknick, i tryggheten av oss och sina föräldrar.
Varje barns rättighet är ju att få vara just barn,
men jag vet ju att så är det inte, men även om vi inte kan göra så mycket,
så får vi aldrig blunda.
Aldrig.

Ibland måste jag få skriva om det som berör mitt hjärta,
som suger sig fast i mig som en igel som jag har svårt att skaka av mig.

Tjingelingen från en lite eftertänksam Rantamor ikväll....

" det är inte alla barn som får besök av tomten...
en del får nöja sig med en utklädd farbror,
som om ingen fattar något i den familjen....."

Patrik 7 år.

Ännu en liten filifjonka...men inte på Nobelfesten...

Nu börjar min familj, muminfamilj att bli större,
känns väldigt mysigt och fint.
Idag i lucka 10 kom ännu en av Filifjonkans barn,
och eftersom jag skrivit om dom förut i min kalenderblogg så upprepar jag mig inte.
Men denna filifjonka var liiite större än den förra.

Annars då...
jo bara bra, och jag köpte julröda grisar igår som brinner ikväll,
till ära utav Nobelfesten.
En grisfest tänker ni att jag tänker...
nääähäää då, i dom fina kretsarna blir det nog inget grisande....tror jag.
Nu var ju jag liiite kritisk till att...
och Rantafar riktigt förbannad till att...
inte den där svenska prinsessrosagravidamänniskan inte ville komma till
Nobelfesten,
jag tyckte det var lite genant att skylla på en graviditet där nedkomsten är i slutet av februari,
när andra förvärvsarbetande kvinnor jobbar till den sista veckan innan nedkomst.
Men nu är ju Madde en prinsessa och då  sitter nog allt lite annorlunda på äggstockshelvetet...
kronan eller diademskiten sitter väl ivägen på något vis....
Suck va jobbigt.
Och Rantafar min vakna make påstår att...
den där prinsessan gravid har bara ett åtagande som vi alla betalar för och det är att,
vara med på nobelfesten.
Får man betalt i förskott är det bara att finnas på plats....
Nu får ju CP-prinsen ta hela bördan...
klarar han det ???
Hur tänkte kungenåsilvia när dom döpte prinsen...Carl-Philip... ???
Men jag har inte döpt prinsen....

Jag skiter i Nobelfesten (var ju inte bjuden i år heller) men jag gillar mina röda grisar,
Visst är dom kuliga och bulliga och snygga,
jag gick igång på dom för att dom var lite annorlunda och så gladjuliga....

Annars kan jag berätta att...
det blev vinter hos oss bara sådär!!!
Ikväll har jag skrivit alla julkort, gammaldax som jag är gillar jag att skicka julkort,
lika bra som jag gillar att få julkort...

Tjingelingen från en julkortsskrivande Rantamor.

" jag tror att tomten är väldigt lycklig jämfört med prästen,
för prästen måste ta hand om folk som är ledsna,
medan tomten bara uppmuntrar dom glada...."

"ur Tomten är allergisk mot stygga barn..."

Att köra glassbil när ingen handlar, ger då inte mycket pengar !!!

Lucka 8, då kom en lustig figur ut ur min adventskalender,
och han ser då lika förvånad ut som jag och Colin blev, vem är detta ??
Jo han heter Fredrikson !!
Fredrikson rymde från ett barnhem där han växt upp,
och blev Mumintrollets första riktiga vän.
Han är uppfinnare, och vill vara ledare i många äventyr (muminpappans memoarer).
Han byggde ett stort skepp, som han döpte till "Haffsårkestern" efter lite felstavningar,
med detta skepp seglade alla till Mumindalen.
Fredrikson är farbror till Rådd-Djuret !!

Lucka 9, där finner jag en figur som jag väl känner igen,
Muminpappan den ansvarfulle far och Muminmammans käre make.
Han är rätt självupptagen, nostalgisk, romantisk och äventyrlig, men också lite
märkvärdig och går med hatt och käpp.
Hans favorituttryck är "vid min svans..", gillar havet och segling och har byggt muminfamiljens hus alldeles själv.

Eftersom Colin och jag var rätt slut efter allt tomtevimmel på lördagkväll, så sparade vi pepparkaksbaket till söndagen.
Ett pepparkaksbak kräver ju sina bagare, och då får man inte vara trött,
och efter en hel natts god sömn,
och ett våldsamt kuddkrig på morronen så satte vi igång med baket...

och när vi ändå var i farten så bakade vi Nisse-limpor,
och Colin hade en riktigt bra teknik för att bli bagare.
För nu har han lagt ned drömmen om att bli glassbilsförsäljare, för som han sa...
" det är ju just ingen som handlar av glassbilen så då bli det ju inga pengar heller..."
=)  =)

Men han visste ju inte vad han ville bli just nu, måste få fundera , sa han.
Men baka kan han, och limporna blev så goda.
Han packade ned sina tre limpor för dom skulle mamma å pappa få,
pepparkakor hade han redan bakat med mamma så dom fick vi behålla.
Sen åkte vi hem med den lilla skatten,
för...

det var söndag och då har han ju innebandyträning.
Livet är hårt för en 7-åring, först baka pepparkakor och limpor, och sen hem för att
åka på innebandyträning.
Vi följde med för att se och fota lite.
Och herrejösses vad mycket liv det är med en skock sjuåringar, och vilken ljudnivå...
det hade suttit fint med hörselkåpor !!!
På kvällen blev jag utvald att natta Colin och vi läste om dinosaurier,
och sen anföll " John-Blund" en sjuåring som skulle till skolan på måndag morron.
Men lite bus blev det imorse, för vi sov över på Tomtebo,
innan vi fick en kram och hejdå.

Själv drog vi ut på lite klappjakt i Umeå.
Blev bjuden på lunch av mamman, tack så himla mycket....

Nu är vi hemma igen, lite frusna och trötter,
man ska nog aldrig lämna huset på vintern, för då blir det så kallt och ilsket.

Tjingelingen i advent från Rantamor.

Hummer och Pommac....

Igår kväll kom min tomteuppackarhjälp i form av Colin,
med sig hade han också två förälder,
som bet sig fast i fredags-myset och hamnade i säng i gästrummet.
Men eftersom dom bara betalade för en natt så slängde vi ut dom idag..sjopp...sjopp...
ut med dom bara,
men innan vi slängde ut dom fick dom frukost och bastu,
och sen surrade dom om någon egentid dom skulle ha....vill bara inte höra vad dom gör dådå !!!
Men Colin blev kvar, och vi började med det mödosamma jobbet att packa upp tomtar.

Lång-Marit med sina tre smånissar hamnade som vanligt på väggen,
men det var bara fyra av Rantamors alla många tomtar.

Men vars tog den här nissens kläder vägen,
han står med armarna bakom ryggen och skäms verkligen inte för sin nakenhet.
Luvan har jag stickat vill ju inte att han ska få öroninflammation heller....
men nu får jag nog allt satsa på kallingar också så att det inte
blir "petterniklasinflammation också....

När vi hade tomtat klart så ville allt Colin pyssla lite,
mellodockor det är coolt att göra....

Och han byggde en scen där dom kunde uppträda också,
och det blev hårdrockare av värsta slaget.
Fantasin är det inget fel på och när mamman försvann med "paddan" så är det
bara att hitta på lite pyssel utanför datans värld.
Sen frågade jag Colin vad vi skulle fixa för middag idag....
Svar :
Hummer och pommac...????
Undrar just vad den familjen äter på lördagkvällarna !!
Hummer var svårt att få tag i bara så där, och pommac, har ens ungen hörts talas om det ???
Nej i brist på gourmèmat så blev det,
pannbiffar och pasta med sallad.
Helt okey tyckte den lilla gourmè killen, och åt med god aptit.

Och adventskalendern har vi öppnat,
igår den sjätte december, på Finlands självständighetsdag kom Lilla My,
och det passar ypperligt bra, för denna lilla fröken vet verkligen vad hon vill.
Föddes som den yngsta av Mymlans 35 ungar, aggresiv, busig och viljestark,
men också rättvis och vänskaplig.
Ställer alltid upp för muminfamiljen, och är inte elak bara busig och aldrig rädd.
Och hon är antagligen arg eller glad,
aldrig något mittimellan, och när hon är riktigt arg då bits hon....

Idag den 7:de december fyller Lillebroren i vår familj år, grattis på dig.
När du föddes så gick adventskalendern Trolltider,
och dom snälla storasystrarna hade inte tid att komma till BB å hälsa på för att inte missa
ett enda avsnitt....1979.
Och i lucka 7 kom Rådd-Djuret.
Ett litet djur som bara råddar till allting, tappar saker och har sönder det mesta,
och är allmänt mycket förvirrat.
Samlar på knappar, och bor i en gammal kaffeburk med alla sina samlingar.
Hans favvo uttryck är = Ursäkta....
Som mössa har han en kastrull.

Så har då kvällen kommit, och Colin är fortfarande sugen på att baka peppisar,
så vi kör väl igång.
För är man 7 år vill man fortfarande baka med mommo,
när han blir tonåring....skulle inte tro det !!!

Tjingelingen från Rantamor, nu är det lördagkväll...
ha det så gott alla.

Lucka nummer fem....och Sniff har hittat hem.

Lucka 5 och ut kom Sniff.
Eller Nipsu som han heter på finska.
En liten varelse som bor i muminhuset tillsammans med familjen,
och lilla Sniff tycker om alla, men är lite ängslig av sig,
och väldigt rädd för alla farligheter.
Sniff gillar värdesaker och planerar hela tiden att bli rik,
men precis som det är med dom flesta av oss, så hittar han inte sin rikedom,
men tycker ändå att livet är rätt bra och enkelt i Muminhuset.

Vad har Rantamor pysslat med idag dådå ??
Hängt upp juldekorationer i takfönstret, visst blev det snyggt ??
Näe nu skojar hon Rantamor allt, inte har hon hängt upp några jul-plingeplong inte,
för detta foto tog jag på Högakusten inne på hotellet,
snygg effekt blev det säkert när skymningen föll över takfönstret.

Själv har jag bytt gardiner i vardagsrummet, inga julmotiv utan bara mina
vintergardiner.
Men kan någon förstå att gardiner blir så jädrans skrynkliga av förvaring i skåp ??
Jag dammade ju bara av dom och vek ihop dom så snyggt,
och nu när jag tog fram dom var dom skrynkliga,
måste vara nån liten tomte som springer runt i skåpet å "råddar" till, och
vilken tur att mitt strykjärn hade kommit hem från sin långa semester,
nu hänger mina randiga Stockholms (dom heter så på Ikea) gardiner på plats.
Sen har jag gjort pepparkaksdeg igen,
för imorron kommer Colin och ska göra jul hos oss, då blir det tomterace
hela helgen.
Och jag kommer med all säkerhet att få hjälp att öppna min muminkalender,
och sen ska vi se Hedenhös på tv....

Tjingelingen Rantafar ser hockey,
Rantamor måste börja fixa julkort....

En snabb konstrunda med Rantamor, och en liten Filifjonka....

Jag fortsätter på min lucköppning i Muminkalendern,
och ut sprätter en liten stackare som nästan försvinner i min glufsiga matta i vardagsrummet.
Vem var det ???
Jo ett av Filifjonkans tre barn,
som är så strängt uppfostrat att dom inte alls får ha roligt.
Filifjonkor är ju otroligt noga med etikett,
och att hålla rent, damm och smuts får inte finnas alls, städa...städa...städa.
Sen vill Filifjonkor hålla kontakt med släkten,
men är också rädd för att något ska hända, tromboner, jordbävningar, cykloner och flodvågor.
Ängslig och städfantast är Filifjonkans status.

Och just som Filifjonkor borde vi alla vara nu när det är advent,
städa....skulle inte tro det,
dammfritt....skulle inte tro det,
nej det gäller att göra det man hinner och att ändå kunna se att julen kommer,
och julen försvinner,
och hur många såg att jag städade det där kaos-skåpet,
hur många såg att jag hade bakat,
hur många såg att jag hade panikpysslat...bara för att det skulle pysslas,
och hur många såg att jag slängt ut ljusslingor och tomtejäveln på garageväggen ???
(det var nog Rantafar som gjorde det...)

Nej bry dig inte om andras ögon...se bara till att ditt eget öga ser att du trivs i din jul,
" lite skit i hörnen som...
fanns när tomten kom
glömmer dom flesta
 trivseln var den bästa,
alla åt och drack
så byxan den sprack,
ingen kollade dammet eller skiten
för alla var så in i julen biten..."
(oj vilka dåliga rim jag fick till ikväll...)

Förresten detta foto tog jag i sommar när jag var å kollade på konst,
och det jag genast tänkte på var....
brunöga !!!
Hur kan man tok-tova och göra en blomma med ett brunt öga i ???
Klart jag tyckte att det var ett rövhål som stirrade på mig....förlåt mig konstnären,
men visst brukar det vara till betraktarens ögon att avgöra vad man ser ???

Tjingelingen från Rantamor en onsdagkväll när dom sjunger signade jul på radion
bakom mig....
måste genast googla !!!

Lucköppning nr 3....

Lucka nr 3,
och en lång mystisk man ramlar ut ur min adventskalender.
Hör han ens till muminfamiljen ??
Nej jag har inte hörts talas om honom, men googlar jag så får jag reda på att,
det är Trollkarl`n.
Hans hatt hittades av Mumintrollet, Sniff och Snusmumriken på en bergstopp,
utan att veta om den märkliga kraft som hatten hade så leker dom med den,
och plötsligt kom det fem små moln ur hatten som som barnen lekte med och red på.
När mumintrollen förstår att hatten kan ha farliga krafter,
slänger dom hatten i floden.....
(ur boken Trollkarlens hatt 1948 )

Själv hittade jag igår en ljus-stake på "Falles" som jag genast föll för,
och den hamnade i sovrummet.
Alla mina "vanliga stakar" dom där som ser ut som ett uppånedvänt v,
får vara kvar i sina kartonger i garaget.
Men denna stake gillade jag ....och tittar ni noga kan ni se Rantamor med Nikon
i fönstret.

Ännu ett foto av Högakusten bron i skymning,
längst upp på pontonen...
att bilden inte är svartvit syns på dom två röda "vindstrutarna" längst upp.

Längst ned,
under bron fotade Rantamor också.
Känns lite som att jag är med i sagan om Bockarna Bruse...
"vem är det som klampar på min bro....
eller i ny tappning,
vem är det som kör på bron..."

Tisdag kväll och det blåser ute,
lite småkallt inne också så jag bloggar inte helt naken...
en pläd sitter fint på axlarna,
och raggsockar hade suttit fint det me !!!
( ja kläder har jag ju också som en god okristen människa...)

Tjingelingsan plingsan från Rantamor.

" medelålders...det är nog att vara tillräckligt gammal
för att veta vad man inte bör göra,
men tillräckligt ung för att göra det ändå....."

Japp!!

Mumintrollet, Förfadern och den vilda bebisen....

Som jag tidigare skrev i bloggen, så kunde jag inte heller i år låta bli att köpa en
mumin-adventskalender , barnslig som jag är så gillar jag att öppna en lucka varje morron.
Och första luckan öppnade jag i går och där fanns munintrollet.
Den lilla pojken i familjen som gillar allt han ser med stor positivitet och attityd,
han är också väldigt modig,
och finner alltid ett sätt att göra sina vänner glada.
I dag i lucka två hittade jag en ny figur, okänd för mig,
Förfadern.
Han är en anfader till dagens mumintroll, som bor bakom kakelugnen.
Han pratar inte mycket och är minst hundra år gammal.
Mumintrollet träffade förfadern i Trollvinter, när han vaknade upp ur sitt idè,
och inte kunde somna om.
Förfadern har själv fått välja var han ville bo, och det blev då bakom kakelugnen.

Idag upptäckte jag att Rantamor inte hade någon adventsljusstake,
så jag skyndade mig att göra det lätt för mig och köpte ett adventsljus.
Dekorerade med några kvistar torkade rönnbär.
Klart !!!

Och ni vet ju varför Rantamor inte har haft tid att plocka mossa och dekorera en stake,
vi har ju varit Farmor å Farfar i helgen,
och här ett fotobevis på att vi tog en lång strandpromenad med småkillarna,
som båda somnade.

Och så här vacker var solnedgången i Söråkersfjärden när vi gick vid stranden,
och två svanar flöt förbi i det kalla vattnet, hoppas dom inte fryser fast när isen lägger sig.

Måste ju bara få lägga upp ett foto till på Lillebroren i familjen,
nu var det ju Storebroren som fick mellannamnet Vilde,
men det borde nog den här lilla vilda bebisen ha fått !!!
Jag är helt övertygad om att han skulle kunna driva ett helt kärkraftverk med den energin han besitter.
När vi skulle natta den lilla killen på kvällen så levde han rövare i sängen i en timme,
ja han han var inte ledsen och grät, utan han var så full av energi att han blev överaktiv,
kröp omkring i sin säng, ställde sig upp och "pratade" och jollrade,
och efter en timme gav jag upp...
då kom Rantafar och efter en kvart blev det lugnt och killen sov...
en farfars hand med magi...

Storebror John älskade att lyssna på sagor,
och hämtade hela tiden nya böcker som vi läste.
När han kom med Rödluvan, så hoppade jag över mycket i sagan, för fy vad läskig den sagan är, och en liten två-åring skulle nog få mardrömmar av mindre.
Äta upp mormor, och sen kommer en jägare med en yxa och ut ur vargens mage
drar han ut mormor...
Inte alla sagor är snälla, och små barn behöver höra snälla berättelser,
tids nog får dom möta verkligheten som inte alltid är som snälla sagor.

Måste avsluta med detta foto !!!
Det var mycket att komma ihåg med mat, gröt, mellisar och vällingar,
så det var nog bra att mamman hade skrivit lite fusklappar till oss.!!!


Idag har vi varit barnbarnsbakis....
och ikväll är det Homeland !!!

Tjingelingen från Rantamor.

Infertilitet...

När vi åkte hem ikväll blåste d utav helvete,
och när vi kom till Höga Kusten bron blåste det 20 sekund meter.
Då står inte bron stilla, men det kände vi inte av, men hade fullt sjå att inte blåsa av bron,
och när vi kom till andra sidan av bron så stannade Rantafar för att hans
fotograferande tokiga Rantamor skulle få ta några klick på bron i kvällsljus.

Och det blåste såinihelvetekallt så jag kan inte återskapa det på bloggen,
men jag bet ihop och bytte glugg,
och Rantafar var så pissanödig och han sprang framååter å kollade in medvinden,
för vem vill pissa i motvind ???
Och Rantamor fotade och frös, kastade in kameran och hela kroppen och sa...
kööör jag vill hem....

Vi lämnade familjen Stormfjäll,
med den lilla stormen lillebror, som helt klart kan hålla igång ett kärnkraftverk,
och den pepparkakasbakande John som bara älskade att baka/äta pepparkakasdeg.

Nu är vi hemma igen,
rätt nöjda av allt barnbarnskärlek...
och summerade att :
så bra det var ordnat att man inte är fertil hela livet !!!
Tänk själv att du fyllt dom sextio åren och var gravid...
och då pratar vi inte om barnbarn....
JÖSSES....tack för infertilietiten....(gamkärring)

Tjingelingen från Rantamor...hemkommen efter lite äventyr !!!