Hattifnattarna - allt lite läskiga , men det finns det som är läskigt på riktigt....

Familjen Mumin bara växer och i dagens lucka kom Hattifnattarna ut.
Allt lite läskiga och många är rädda för dom, men dom är ofarliga, kan inte prata, inte höra,
men dom har känsel och känner av situationer dom befinner sig i.
Vid åskväder blir dom uppladdade och självlysande och kan ge stötar om man kommer dom för nära.
Hattifnattarna reser bara tillsammans i stora grupper, aldrig ensam.
Man kan odla dom..... om man sätter ett hattifnattfrö på midsommarafton,
då tar det bara några minuter så poppar hattifnattar upp ur jorden, och då alldeles strömförande.
Men var man får tag på fröna vet jag därimot inte....

Vi tog en promenad idag och plötsligt såg vi att himlen brann över havet,
skymningen hade fallit på och solen speglade sig på isen som lagt sig i viken.
Visst var det vackert, så vackert.

Också spindeln har julpyntat i sitt nät,
lite glaskulor och snö, kanske blev det lite för mycket snö,
men julstämning blev det allt.

Snart är det jul och barnens stora högtid, förväntan och glädjen tillsammans med familjerna.
Och så läser jag i tidningen idag att,
varje år blir 3 miljoner barn under 18 år sexuellt utnyttjade av turister,
turister som utnyttjar barn i dom mindre utvecklade länderna,
där kontroller inte alls är lika strikta,
och där barn måste vistas ute för att jobba ihop pengar till familjen.
Länder där redan familjerna mår dåligt, inte har pengar för dagen, och där barnen redan har
fått ta ett alldeles för stort ansvar.
Och inte ens får vara ett barn.
Det är då dom välbärgade turisterna tar det sista lilla hoppet av ett barn,
förgriper sig på barnet och sen bara går vidare, åker hem till sin familj,
sitt arbete sin välfärd.
Vad är det för människor vi har omkring oss, dom syns inte..... men finns.
Kvar blir dom utnyttjade barnen som inte kan förstå grymheten dom utsatts för,
eller varför, barn som inte har någon att berätta för,
någon som håller om dom, som berättar att det kommer att bli bättre.
Men det blir inte bättre....det kommer nya turister, och nya,
det tar inte slut.
Men jag önskar att det gick att komma åt dessa odjur,
att dom skulle få hårda straff,
men dom åker bara hem till sitt trygga land och låtsas som att inget hänt.
Jag blir så lessen och jag känner en hopplöshet,
att dessa barn inte någonsin kan lita på vuxna människor.

Det är ju vi vuxna som ska vara barnens skuggor och finnas där för att beskydda
dom små, som är så tillgivna och litar på oss.
Vi får inte svika dom små, inte våra egna barn, inte barnbarn och inte
heller barnen i dom länder där det redan år svårt att leva som barn.
Får jag be en julbön så skulle det bli för dessa utnyttjade barn,
att dom också fick sitta så tryggt som Lille John som sitter här mittemellan oss i skogen
och har lite picknick, i tryggheten av oss och sina föräldrar.
Varje barns rättighet är ju att få vara just barn,
men jag vet ju att så är det inte, men även om vi inte kan göra så mycket,
så får vi aldrig blunda.
Aldrig.

Ibland måste jag få skriva om det som berör mitt hjärta,
som suger sig fast i mig som en igel som jag har svårt att skaka av mig.

Tjingelingen från en lite eftertänksam Rantamor ikväll....

" det är inte alla barn som får besök av tomten...
en del får nöja sig med en utklädd farbror,
som om ingen fattar något i den familjen....."

Patrik 7 år.