En jul med både tradition och nytt inslag...

På självaste julafton kom hela stora muminfamiljens överraskning,
Muminskeppet, gissa om alla mina figurer från årets kalender, blev överlyckliga.
Den äventyrliga Snusmumriken, Spöket och den arga bitska Lilla My, äntrade skeppet genast,
alla dom andra ställde sig runt om skeppet, sjöng och bestämde sig för att fira jul.
Muminmamman skyndade sig in och dukade fram ett stort julbord där alla i Mumindalen fick plats, ingen, ingen skulle känna sig ensamma på julafton,
för det får inte förekomma i Mumins värld.
Så blev det slut i min Kalender, och jag kommer allvarligt att sakna att jag inte kan
smyga upp varje morron, och öppna min kalender, men så är det bara.
Nu får jag allt börja jaga ett hus till min stora familj....

Hittade ju faktiskt ett hus till dom hos familjen Stormfjäll,
men jag är ju lite osäker på om att min muminfamilj hade blivit vräkt efter julen, och det hade ju blivit katastrof, tänk alla figurer som hade yrat på runt Krokustretton.
Och förresten tror jag att muminpappa vill att huset skall vara blått, för det tror jag är viktigt för att alla ska trivas och känna sig hemma.

Ja så kom julafton, och vi landade som vi planerat på ett sandat men annars glashalt Krokustretton,
och vi började dagen med en jullunch,
där alla trängdes och ville först i kön...först i kön,
och här ser det ut som morfar`n vann...men så var det inte för farbror Staffan satt nog redan vid bordet och åt när fotot togs,
han hade precis som Dogge, ställt sig först i kön....

Sen blev det spännande värre för plötsligt ser John tomten i fönstret,
akta dig tomten så du inte halkar....kom in, kom in säger John och vinkar i fönstret.

Och så knackade tomten på och frågade om det finns nå snälla barn,
undrar hur många gånger tomten har ställt sin fråga ???
Och visst fanns det snälla barn,
för säcken innehöll bara paket till John och lille Vincent.
Och John var ju så imponerad på att det fanns så många paket i tomtens påse,
så den osäkerhet han först kände i pappas famn försvann snabbt.

När barnen hade fått sina klappar, och dom tindrande ögonen började klia
utav trötthet, och värme utav alla oss åtta vuxnas varma kärlekfulla famnar,
då dukades det upp en tre rätters god middag.
Eftersom jag var för hungrig vid förrätten och för trött vid efterrätten senare på kvällen,
så blev det bara foto på varmrätten.
Men varmrätten var inte bara kan jag säga,
pappan i huset kunde ha jobbat på en stjärnkrog, för det var så gott,
både för ögat och gommen.
Ett underbart stekt renlår, med ungsstekta grönsaker och en glöggsås som var otroligt god.
Lite annorlunda mot traditionen av ett stort julbord, och väldigt, väldig uppskattat av oss alla.

Sen avslutade vi kvällen med ett julklappsrace, där alla hade köpt tre julklappar var för 100kr,
och där tärningsöga 1 eller 6 gjorde att vi fick välja paket,
när alla paket var valda fortsatte vi att knycka paket av varann,
allt under tolv minuter....det blev kaotiskt julkul,
och Rantafar som hade buttert mumlat att han skulle minsann inte vara med på något sådant, blev så hysterisk involverad, att han utbrast mitt under leken att...
det här var ju riktigt kul.....

Så kom juldagen och äntligen fick John (eller var det pappan),
bygga upp den långa tågbanan där två lok tuffade iväg alldeles själv, över och under broar.
Brio har då utvecklats sen våra barn var små,
nu finns tillåmed X2000, med tak att öppna och gubbar att stoppa inuti.
Och nog får ni väl hålla med om att det ser ut som att pappan har roligast på detta foto !!

Och medan storebror njöt av tågleken med sina föräldrar, så njöt farfar och lilla
Vincent av varandra, lillebror som annars gjorde allt för att se till att tåg och vagnar spårade ut,
och därför fick han smeknamn som huliganen och sabotören,
men det är inte lätt att vara åtta månader och inte få vara någonstans och härja,
inte hänga i juldekorationer, inte köra brorsans tåg eller traktor, inte kolla julgranens alla fina dekorationer.... 

och framför allt inte störa broren när han varvade ner med lite Nicke Nyfiken,
för då åkte han på en riktig smocka.
Men då var det gott med alla famnar den lilla gullungen kunde njuta i,
förresten tog han sina första stapplande steg i julhelgen,
det är bråttom, bråttom för att krypa fort gör ju så ont i knäna när det är just bråttom !!!

Sen skulle det bli ett familjefoto innan vi åkte hem.
Och snälla alla fotografer...hur fotograferar man en helt galen familj???
Men jag gillar ändå dessa foton full av rörelse , bus och kärlek,
mot det stela "kungafamiljen" poträttet.

Tack för denna jul !!

Nu är vi hemma, Rantafar njuter av hockey, Rantamor (som inte är klen längre) gör som hon ska, hon bloggar,
men nu har tvättunderverket stannat så nu ska det hängas lite kläder.
En annandag jul, då man helt klart borde kunna klippa gräset en gång till iår !!!!

Tjingelingen från Rantamor och trevlig fortsättning
och TACK för alla GRATTISAR jag har fått, ni är så snälla alla...