Bröllop och "svenmuppa"....



Året var 1970, vi var tok-kära. Snacka om att vi lekte en sommar. Blev gravid och plötsligt skulle vi bli föräldrar. Men vänta nu...vi skulle berätta för våra föräldrar först. Satan. Vi var 17 och 18 år...bara barn, vad tänkte vi på ??? Inte en aning vi tyckte att det skulle bli så myskuligt.
Tyckte inte våra föräldrar.
Nähä.
När vi hade berättat för Rantafars mamma (hans pappa kollade nog på nån fotbollsmatch) så kom domen....då redan hade vi garderat oss...vi åker till Sverige , sa vi.
Men min blivande svärmor sa :
Du kan åka vart fan du vill, fast till Kina...men min son tar du inte med dig....
Oooops. Jaha.
Allvarlig som vi var, så var vi övertygande om att behålla detta barn, bära eller brista.
Kina....hur fan skulle jag klara mig i kina...???? Kunde man övehuvudtaget leva där....av vaddå...ris, näe nu jävlar.....
Nu var det lite krigsföring...och möten om hur vi skulle ordna detta. Vaddå ????
Kärlek , jag säger bara kärlek. Min pappa var oerhörd...lugn som en filbunke, om det nu inte skulle gå vägen , sa han, då tar vi hand om Rantamor och hennes barn. Tror det var första gången jag var stolt över min pappa.
Hade aldrig älskat min pappa mera än då.
Vi gifte oss i Jakobstads kyrka, och jag var vettskrämd. En prästjävel som jag inte ens minns vad han sa, och jag hade fått i uppdrag att bjuda han på vår bröllopsbjudning.....jag tänkte inte annat hela tiden, och jag lovar jag bjöd han....men han kom aldrig.
Svärmor var sur, du bjöd han nog inte, sa hon...johodå...men jag sa aldrig vart vi hade vår fest.
Jävlar i min låda, prästskrället kom aldrig, och nu är han död, kommer säkert att spöka för mig i natt.
Men svärmor gifte oss, och det med besked, för vi är gifta fortfarande.
Skulle inte tro att prästen hade något med det att göra...inte heller svärmor eller någon annan. Vi gifte oss nog för vår egen skull.
Imorron är det 40år sen, jag älskar dig så Rantafar, vill aldrig mista dig.

 

Kärleken, ibland tycker vi att det är banalt att tala om kärlek, men det är ju just den som är så viktig. Dagarna som kom och gick var livet...men utan kärlek blir det inget bra liv.
Alla ni som läser, låt kärleken bli viktig...men ge den en rymd, så att den kan överleva, kväv den inte, låt den leva och bara bli större och det viktigaste i våra liv.
Det är inte bara du...det är inte bara jag....det är vi.
Skrev tidigare att det var svenmuppa i natt, och fick ????
Svenmuppa är för mig en sammanslagning av svensexa och möhippa....svenmuppa...hm.
 Imorron ska vi njuta länge i sängen, dricka bubbel, och sen på kvällen äta en trerättersmiddag som vi båda tillverkat.
Vi livsnjuter, vad ska vi annars göra. Vi vet inte när livet tar slut, men nu fortsätter det.
Fan va skönt, vi lever och njuter och vår bröllopsresa var upp till kalfjället nu i sommar, och som vi njöt.
Vi älskar varann så....
TJINGELING alla vänner nu blir det svenmuppa, eller nåt...*SKRATT*