 |
| Min bussresa ned till lille John började med ett besök på Nordmalingsresecenter... och där stod denna för mig obekanta herreman och läste en tidning. Tänkte genast på ett barnprogram som gick för en herrans många år sen... "vill ni veta någonting så fråga ugglan..." sjöng dom... och en uggla läste i en bok, men vad programmet hette vet jag inte, och nu var ju detta heller ingen uggla direkt. |
 |
| Och bussresan blev ju inte alls som jag trodde, när jag såg massor utav tranor ute på en åker, så hojtade ju jag till, och fram med kameran... men inte fan stannade bussen för det... jag som betalat flerahundraspänn för att åka med en skruttig buss, borde väl i herrans namn fått lite fotografering. Som när vi körde förbi en rondell i Ö-vik, alldeles full av tulpaner... då hojtade jag ännu högre... men näe.... inte fick jag kliva av å fota heller, nej tyst och trist och tråkig skulle jag sitta där på min plats, intryckt som ett mjölkstinnt bröst mot fönsterrutan. Med en surgubbe till chaufför, alldeles humorbefriad, och likaså den fullsatta bussen, med allehanda människor uppsamlade utefter vägen, dom knappt log.... dom hade nog surat ned sig alldeles...och kollade mest i sina telefoner, kanske väntade dom att någon skulle ringa...??? |
 |
| Men vad gör väl det, jag sket i alla tranor och tulpanjäklar, för jag fick ju en underbar belöning när jag kom fram och lille John och hans mamma väntade på mig... Sötaste killen charmade fort sin farmor, och kollrade bort henne alldeles, och kameran blev fort fylld av den lilla snabbfotade killen. Varje gång jag skulle fotografera och hade fokusen på han, då kom han fort, fort fram till farmor, så det blev många suddiga foton, men i minneskortet fanns över 300 bilder nu när jag kom hem så jag har en del att kolla. Och papperkorgen fick många foton den också. |
 |
| Lite hann jag också fota i naturen, eftersom lille John och farmor tog många promenader. Tillåmed en humla lyckades jag springa fast, låg i ett dike, halvtvattenfyllt, när den äntligen beslöt sig för att vila vingarna en stund.... då hade redan flera bilar sakta smygit förbi, undras om dom trodde jag var kissnödig ??? Och kan ni tänka er...Rantafar kom och hämtade hem mig... han måtte då älska mig... ****skratt**** Ska tillägga att jag är rätt trött efter att ha tanka ur, och tanka i, med barnbarnskärlek en vecka nu... imorron ska jag vara barnbarnsbakis hela dan... Tjingelingen, nu måste jag in och se vad ni bloggvänner haft för er i helgen. "När man var yngre längtade man ut... nu när man blivit äldre, längtar man mest hem..." |
18 kommentarer:
Det har du så rätt i, vindarna har vänt då man kan längta hem numera. Var skall då detta sluta?
Som en ängel tittar han på oss och visst är han söt!
Ja bussresor slutade jag med för många, många år sedan. Dessa resor är visserligen billiga jämfört med flyg, men definitivt inte värt besväret.
Men du fick ju din belöning till slut. Lillen är ursöt och humlan fastnade på bilden den också.
Skönt att vara hemma eller hur:-)
De var en tjurig busschaufför:) vilken tur en sån liten söt o charmig gosse väntade dig. Kan nästan känna all kärlek o gohet du upplevt i helgen..myspys.
Kramiz
Ha en fin barnbarnsbakisdag!
Ljuvlig liten krabat. och tänk så innerligen svårt det är att få dem att fastna på bild. Alltid är det någonting som är i rörelse...
Karin:)
Barnbarnsbakis hahaha.....gillar ordet det ska jag lägga på minnet. Vilken jäkla chaufför inte stanna då Rantamor vill fota. Tur du har en egen bättre chaufför som oftast verkar vara till god hjälp. Ha en skön bakis dag
Härligt att läsa ditt inlägg :-) Nu går jag leende ut i den regniga vardagen och tjänar lite pengar minsann :-)
känner igen det där, när man ska fota småbarn, som inte fattar att stå still..hahah det kommer farande som små studsbollar, och blir suddiga studsbollar..men du lyckades fånga den den lilla sötnosen..och humlan..vet du den vill jag måla av..
Förstår att du är barnbarnsbakis...tur du har Rantafar att pussa på nu då..Kram Karina
Men tusan vilken busschaufför som inte stannade för tranorna och tulpanerna! Jag beundrade dessa tulpaner idag, men det regnade o då blir det ju inga fina bilder. Vilka roliga "gubbar" du hittade på busstationen :) och barnbarnet är ju bara för söt :))
hahaha...du skulle ta tryckt på "stopp-knappen" så chauffören hade stannat till i alla fall...
=)
Men de var ju tur att bussen stannade hos lille J i alla fall...
Vi kommer upp till er på torsdag...
skoj!!!
Hoppas att våren har kommit då...
=)
..såååå söt han e ...lill-palten!
Måste nog stanna till där på väg ner eller upp till helgen...
Hahaha, jag har ju inga barnbarn men är det så kul som det låter så hoppas jag att utbildningar och allt annat som ska hinnas med går fort. Men då ... är jag kanske inte lika alert som du.
Jag räknar och kommer på att jag kommer åtminstone att vara drygt trettio år äldre sedan jag sist hade smått. =) Min egen mamma behövde inte vänta så länge, de är söliga dagens ungdomar. Jag måste ha uppfostrat dem fel, skriver jag nu som aldrig längtat efter barnbarn.
Tur att han älskar dig (Rantafar) så du slipper gå den långa vägen (har ingen aning om hur ålng den är, men förmodar att det är flera meter)
Vilken j*kla busschaufför. När jag var i Östersund sa busschauffören att vi bara behövde vinka så stannade de, byt besöksort till nästa gång.
Vilken surpelle du råkade ut för. Fanns det ingen nödbroms du kunde dra i? Jag tycker man skulle få utskrivet barnbarnsbesök på recept. Alla vet ju hur viktigt det är att få sin medicin.
- Halloj i norr.
- Du valde ju helt fel kommunikationsmedel för din resa. Det funkar inte med buss och fotografering.
Hade du däremot tagit tåget hade det löst sig naturligt. För dom stannar hela tiden...:o)
- Ha en bra fortsättning på dagen !!!
Hälsar Henning och Blondin-Ida...:o)
Vicken taskig chaffis hörru som inte nitade när du gav full hals
Men du fick ju lille John på bild och framför allt barnbarns kärlek
Så med all rätt ska du ta det lungt i morn och bota din barnbarnsbakis
vilken busschaufför som inte hade tid att stanna så att du kunde fota lite :) klart att Rantafar älskar dig :) kanske har jag alltid varit lite äldre då :D
Sv: mm, det hade varit roligt att ha ett sådant fotbollspel hemma :)
kramar
Programmet hette Från A Till Ö!! Han ugglan hette Helge, han som läste (tror det var BertÅke Varg) och Hedvig (Birgitta Andersson)var hon som gjorde bort sej och låtsades veta det mesta. Vet att det gått i repris sen och någon av mina alla tjugofem barn var skiträdd för Helge på taket.
Men du vilken grinp... till chaffis!! Har man ett serviceyrke så har man...att stanna för lite vackra bilder är väl ändå inte för mycket begärt!! Nästa gång får du ta tåget, det kommer ju i alla fall aldrig i tid så det spelar ju ingen roll om det får stanna ibland...
Förstår att du är fulltankad nu och bakis, allt i en salig härlig blandning!!
Å du, det är förbaskat härligt med bobil...!! Nu har vi lärt oss en sak till...att när man tror att man befinner sej nästan i världens ände och urskog, och att man kan hoppa ut i enbart pissetofflorna och mässingen, för att slå sista go´nattdrillen i gräset, då kan det komma en joggare...stackars dam hon höll väl på att springa rakt in i skogen av ren förskräckelse!! Inne i husbilen satt jag och fullkomligen vred mej av skratt...!! Mannen i husbilen...ja det var han som "drillade"!!
Kram kram
Bussresor är inget för mig heller. I morgon flyger jag över till din sida av kvarken. :)
Det var då en väldig torr buss chaufför ..men tyvärr så är det nog så att de flesta inte vill stanna för att man vill fota .. jag har också försökt med det .. men han ville inte lyssna på det ärat :)
Men som du skriver .. du fick ju en underbar stund sen när du kom fram ju :)
kram
Skicka en kommentar