I kväll reflekterade jag på gamla fotoalbum, när jag såg vår dotter hade klickat hem ett collage av sommarfoton 2015. Tänkte hur jag njöt av att sitta å klistra upp fotografier förut och skriva en liten text. Det var ett rogivande och nydeligt arbete. Vars tar allt sådant vägen idag, vi hinner nog inte, ger oss inte den tiden som det skulle ta att sätta oss ned och jobba med ett fotoalbum. Jag säger det för jag känner mig själv närmast, sociala medier har tagit över, så är det. Men jag kan ännu älska att ta fram mina gamla album och grotta ned mig i dom. Som här när jag hittade detta fotografi av mig och Rantafar, -70...ja in 1800 utan 1970. Vi var så kära, så förälskade och så gravida !!!! Föräldrar var inte glada, omgivningen skrattade och sa, jajaja det där går aldrig bra... Fan också, det var inget sån där kungligt kunggörande om ett nytt barn till världen, ingen såg vilka mammakläder jag hade, ingen följde vår graviditet.... men vi var lyckliga, och så småningom födde vi en flicka... eller var det så att jag födde skrikande fram en flicka, ett barn som vi bara älskade. Livet lekte för Rastafaris familjen... |
11 kommentarer:
visst var det trevlig med fotoalbum men dom har blivit många konstaterade vi när vi städade bort ur föräldrarnas hus där fanns 2 skåp fulla med album och vi har våra två skåp fulla ,vad göra ? Nu är det vinter och snart är det vår ,vi biter ihop ,kramen och trevlig helg ,nette
Ja tror nog att om jag skulle bli tvungen att rädda något så blir det mina fotoalbum, som det är idag glöms många av de kort jag tar bort och blir aldrig visade, de ligger lite över allt på dator på stickor och jag har ingen koll..... Trevlig helg och kram på dig ♥
underbart med alla gamla foton. Herre Gud tänker jag ibland
var har den flickan tagit vägen. Men kollar man riktigt noga
så finns hon allt kvar. Det skall ju synas att vi levt också,
eller hur. Hur trassligt än det är, så är man glad så länge man får vara med. Jag tycker ni är så söta och gulliga på detta foto
Underbart ni är jättefina. kram från Hajan
Visst var det en tjusning med fotoalbumen och så nöjd man var varje gång man fått ordning och reda i ett nytt album. Mycket gott även utan album i dag, tekniken gör det ju så mycket roligare att få se alla bilder stort och även göra kollage och sådant.
Just detta att ta en titta på foton från ungdomstiden gör ju att man aldrig slutar förundras.
Ni ser så småblyga och förälskade ut på er bild och tänk så bra det fortsätter än i dag. Ni var nog ämnade för varandra. Ha det fortsatt gott.
Vilka snyggingar! Ja, inte pizzorna, utan personerna på det gamla fotografiet. Härligt att ni hängt ihop så länge, några år längre än jag själv och min dam.
/ Deerhunter
Fin bild! På sätt och vis spenderar kag nog lika mycket tid med bilder nu, eller mer, men på datorn. Men vi pratade häromdan om att leta upp albumen i förrådet. Har bilder från en del gamla resor där...
Vilken fin bild av er från er ungdom. Tänk vad folk kan ha synpunkter på saker och ting. Här var det åldersskillnaden som alla ojade sig över, 8 år, vad sjutton, från fel sida. Nu firar vi snart 40 år som gifta. Det funkade.
Roligt att du skriver om fotoalbum. Om du visste vad jag har klippt och klistrat och samlat utklipp m.m. Ja jag har alltid scrapbookat , för det är just så det är. Nu är det ett par år sedan jag gjorde ett sådant album för ett helt år, men ett tu tre så händer det något speciellt och då vill jag samla ihop de minnena till ett album.
Nu har t.o.m. vi fått en hel del snö. Snöslungan går varm och jag tror att mannen kör lite extra med den för att det är kul också.
Ikväll blir det bakpotatis med en massa tillbehör. Det är så där lördagsmysgott det med.
Ha en skön helg, Kram Eva
Vet inte hur många fotoalbum jag har, men det är många kan jag säga. Skulle det börja brinna här är nog fotoalbumen det första jag skulle rädda.
Men konstigt nog så spenderar jag mer tid med foton nu framför datorn än jag gjorde på den gamla goda analoga tiden. Då fotade jag betydligt mindre, mest under semestern och gjorde ett album efteråt. Nu går jag inte ens ut utan min lilla Sonny.
Ett mål är att fota av alla sidor och digitalisera albumen, men det är ändå inte samma känsla.
Vilket sött foto av dig och Rantafar. Hade nog känt igen er direkt, speciellt dig!
Så fina ni var på kortet! Jättegoa och så håller ni fortfarande ihop, det är väl fint, det! Det gör ju Omgivningen och jag också och det är trevligt.
Jag gör faktiskt fotoalbum, via myphotobook, där redigerar man sina bilder och skriver text osv och så trycks boken upp och för ett par vintrar sen scannade jag av alla, jag menar alla, bilder vi hade, från album, från lösa, från diabilder och gjorde fotoböcker av dom också. Och dom böckerna har vi sån glädje av, det är jättekul att titta i dom och det är liksom koncentrart av allt!
Agneta kram
Fotoalbum har jag också gjort sedan urminnes tider och klistrat in biljetter och ritat osv. Nu fotas det 1000-tals bilder på en låångresa och finns i datorn. Har gjort en hel del bildspel med filmer och brännt till dvd-skivor. De senaste resorna har blivit Photoböcker som jag försöker göra under resans gång när internet har funnits. Väldigt roligt med dom böckerna också.
Kram
Härlig berättelse, som tur är får ofta olyckskorparna fel.
Skicka en kommentar