Varning !! En barnbarnsblogg med mycket kärlek !!!

Det var bara så länge, alltför längesen vi fick njuta av våra älskadebarnbarn,
så när sportlovet kom,
och vi lagt våra sjukdomar lite bakom oss, då kom tre små och lite större, vitaminpiller
hem till oss.
Nu har ju dom små juvelerna vuxit, Colin blir 10 år i höst och då blir John 5 år,
och lille Vincent fyller 3 år i april.
Och den lilla snarttreåringen har så mycket spring i sina små ben, så det finns inte en chans att farmor fick honom att sitta ned med dom större killarna för att få ett foto.

Nej det var spring och kuta runt för hela slanten.
Hur kan man bara ha så mycket energi i en så liten kropp ?? Hoppas att lite av hans energi smittar av sig till hans farmor/farfar också.

Vi gjorde lite utflykter som sig bara bör när det är sportlov,
och vi drog till kärleksudden, där kan man grilla och bara mysa, och där finns så mycket kärlek !!!
Här packar Rantafar upp ryggsäcken med allt gott vi hade med oss,
medans Vincent yr omkring som ett riktigt underbart vitaminpiller.

Colin har ju blivit en riktigt hejare på att åka skidor,
och dom små glada kusinerna sprang efter i spåret.
När Rantafar och jag inspekterade Colins skidutrustning så blev vi verkligen imponerad över hur lätta och smidiga  skidorna och stavarna var, och pjäxorna som bara trampades fast.
Tänk om man hade haft sådant när man var liten då hade vi nog varit elitskidåkare vi med.
Nu fick ju jag ärva mina syskons utrustning,
tunga breda, långa skidor, alltför långa stavar, och stora pjäxor som jag lätt kunde åka omkring inuti med foten.
Det enda jag hade gemensamt med en elitåkare var nog allt snor som rann,
och den fångade jag upp i en blöt vante som frös till is och skavde sår under näsan.

Rantafar fotograferade oss när vi väntade på grillade tunnbrödsmackor med ost och korv.
Älskade ungar och dom är lite våra också !!!
Tänk bara så rika vi är, och ju mera vi tar ut på förmögenheten ju rikare blir vi !!!

Åååå så mysigt att få sitta ute och dricka varm choklad och en nygrillad tunnbrödsmacka.
Livet...det är nog detta som ÄR livet, triss i kärlekar.

Ibland skulle man ge mycket för att få veta vad dom små tänker...
lite snor i näsan, lite mat runt munnen,
men med ögon som drömmer och funderar.
Tänk bara om alla barn fick vara så älskat. Någonstans önskar vi nog alla det, att det finns vuxna som stöttar, som älskar, och som finns till för varje litet barn.
Men när vi så önskar, så vet vi ju också att så är det inte,
det finns så många barn som far så illa, och där finns inte ett plåster i världen som hjälper.
Därför får vi aldrig blunda om vi ser barn som far illa, för då blir vi en medbrottsling, att anmäla är inte att vara nyfiken, att anmäla när ett barn far illa är att vara en hjälte !!

Hemfärden från vår utflykt gick i ett rasande tempo, här susar bröderna Stormfjäll nedför backen...se upp i backen, och lillebror höll i sig må ni tro...

Efter kom Colin i en skön stil nedför backen, och med tungan rätt i munnen gick det hur bra som helst.

Vår utflyktsdag blev riktigt lyckad, och det var trötta barnbarn, trötta gammelpäron som kom hem och pustade ut.
Inte helt lätt att se pigg och likgiltig ut, när varje muskel värkte av onaturliga rörelser.
Det som glänste av oförställd ansträngning var hjärtat, så fylld av kärlek denna dag.

Tjingelingen från Rantamor och Rantafar på sportlov med barnbarnen...