 |
| Så har jag och Rantafar, som ni alla andra traskat in i ett nytt år, nya streckade ark med linjer, som ska fyllas med bokstäver som förhoppningsvist bildar ord som inte bara jag ska förstå. Ibland blir jag så förbannad på dessa rödstreckade linjer som bildas under mina ord, på min egen blogg ,och på mina bloggvänners kommentarsrutor. Det röda strecket påminner mig om svenskundervisningen i skolan. Alltså varför älskade inte svenskalärarinnan mig och min rättskrivning ??? Tror inte alls att hon ens läste mina roliga uppsatser ,utan såg bara till att fylla mitt linjerade häfte med en massa illröda elaka streck ,med stora röda bockar ute i kanten. När jag var liten, fanns det nog inte en enda svenskalärarinna som var snäll... dom var alla långa, med knut i håret, utstående ögon och med en vass pekpinne som åkte från handflata till handflata... och sen luktade dom inte gott heller ur munnen ,när dom böjde sig ner över en vettskrämd unge och väste ut sina fördömande ord om rättstavningen.... Inte konstigt att jag inte blev någon Runeberg eller Strindberg..... En godhjärtad svensklärarinna, ska fan klappa sin elev på huvudet om så eleven bara kan berätta en rolig historia...så det så!!! |
 |
| Om ni nu funderar vad det gröna konstiga är på mitt första foto, så ska jag berätta att.... När jag var på apoteket före jul så var alla bord fulla med godis inför julen, igår var jag igen å hämtade medicin till fina Rantafar och... det fanns inte ett spår av något godis...bara borta !!! Men det fanns ett bord full med bantningstips, drycker som skulle blandas och mixas i en fin plastmixer och drickas... för att alla som köpt all godis, och choklad från apoteket, skulle bli av med sina extra kilon, efter julen...bra va !!! Usch, säger jag bara... Men så till det gröna på mitt foto...ett rehabgummiband som fick följa med mig hem från apoteket. Vad jag ska med det till ???? Tjaaa, det kanske slutar med att det blir Nordmalings största slangbella !!!! Vi får väl se... Som om inte nyåret hade kunnat börja bättre så somnade min dator in på nyårsdagen. Acern blev segare och segare, för att till slut flämtande bara ge upp. Det svartnade i rutan helt enkelt. Så nu har jag fått blåsa liv i gammelacern, och där är det lite segt och där finns heller inte mitt galleri att kika in i.... |
 |
| Men jag hittade ett gammalt galleri med en snygging i kostym... inte ofta jag får se den kroppen invirad i vitskjorta å kavaj, men jädrans vilken snygg Rantafar. Fast jag gillar ju honom bäst i fiskebyxor...förresten jag älskar honom i vilket som. Idag har det igen varit en riktig sportigdag här hos oss, och nu väntar en varm och skön bastu. Tjingelingen alla vänner och TUSEN TACK för alla VARMA KRAMAR jag fått, jag känner mig omfamnade av er. "ungdomen är ett fenomen som... går över med åren..." |
16 kommentarer:
Åh ja, vilken snygging i svart kostym! Fast som du så tycker jag att han är fin i vilket stass som helst. Och helst fiskestasset. :)
Och om din svensklärare - här är vi nog lite olika eftersom min modersmålslärare var finsk och mycket bra - så hade jag turen att få också en bra svensklärare. Hon hade de mest välsvarvade ben jag har sett! Fast på den tiden tänkte jag inte på det men i bilden som jat tittat på efteråt har jag ju sett det.
Nej men hur vågar du lägga ut så snygga bilder på Rantafar .Tänk om det börjar höra av sig desperata kvinnor (tur att du förstår skoj)Det kommer nog många streck under mina ord också men jag tror att det är dom orden jag tycker är mina egna .Vi hade en manlig nervsvag modersmålslärare som kallade oss för stekta strömmingar när han blev upprörd .annars på tal om uppsats jag brukade nästan skriva ett häfte åt gången (fniss) fick lite bättre betyg än fisken då ,trevlig helg ,Nette
Då ska jag tänka på dina ord då jag rättar det barnen skriver :).
Jag skojar lite för jag tänker mer på vad de gör bra än vad som är fel. Det är ur framgången som vi får näring och lust. Nuförtiden hoppas jag att det fungerar så även för de äldre eleverna men jag är inte säker på det.
annika
Hejsan! va kul att du skriver på bloggen :)
och ett sånt fint foto på Rantafar!
Godkväll Rantamor !
Du kvickna till fort.
Det är bra för Du får mig att bli lite "peppad".
Hade nog som jag en svacka. Men nu är vi på rätt köl igen.
De där röda strecken får jag också, då är det väl felstavat eller så sitter det ihop.
Än har det inte kommit fram.Du har
sällan eller aldrig rättare sagt några felstavningar.Vad som retar mig mest, är det där blåa fältet som dyker upp när Du minst anar det. och klickar jag för tidigt, så försvinner allt jag skrivit. Och det är i regel inte bara några ord.Ibland blir jag så förbaskad, orkar inte alltid skriva om allt igen.Då och då har jag tänkt det var väl inte meningen att det skulle på pränt.
Skrev jag om att jag svor bort min granne, idag gick hon med en krycka, så jag svor lite till så kanske hon får ta till en mer.
Hahaha, skadeglädje, enl.mina grannar hade hon bara höjt rösten, för att jag hör illa. Skitsnack, jag vet att hon skällde,det är bara på mig och "svartskallarna" som hon gör det.Synd att hon inte kan finska för då skulle jag säga något fult på finska.Men hon kom som sexåring hit till en svensk fosterfamilj.
Tror hon är olycklig.Aldrig att hennes söner kommer på besök.Hon har tvillingar.
Ja Du hur man än vänder sig har man ändan där bak.
Kram och trevlig helg!
"Nordmalings största slangbella" - en fantastisk bildserie spelas upp i mitt huvud och jag kan inte låta bli att le :)
Datorer har vi för att testa tålamodet emellanåt :/
Men å andra sidan fick du ju se bortglömda (?) bilder ;)
"Skriv som du talar" hette det väl ett tag? Jag tycker vi kör med det nu också!
Så himla kul att du är tillbaka!
Det syns att Rantafar inte är en van kostymbärare - den kostymen har nog några år på nacken ser jag;-) Men han är lika snygg i den som i fiskemunderingen:-) Å jag föredrar nog kostymen som du förstår;-)
När jag gick i plugget hade jag som tur är en (nyexaminerad) lärare som tyckte om mina uppsatser och bedömde texten före rättstavningen. Hon var musiklärare också, vilket kan tyckas konstigt.
Är ju tondöv men ibland fick jag in just "det". Hon var lyrisk över min förmåga att tolka Moussorsky - det glömmer jag aldrig.
PS. De gröna gummibanden har helt rätt färg förresten - limegrön:-) DS
Hej vännen min där uppe i Norr...snygg han är din käre man..i alla klär i alla vär'
Jomen så kan det vara..besvikelser och elände..som kommer ibland..Hoppas det rättar till sig till det bästa och skönt att inget allvarligt hänt dina närakära..
Önskar dig en fin helg Kram Kram varm kram
Svar: Hahaha! Ska bli skitkul att se vad du klurar ut. Kan berätta att jag redan sett ut "mitt 2014" till dig - eller så blir det i år - vem vet.
PS. Jag är ingen fin stockholmspingla å vet inte de rätta orden heller. Du vet språket ändras ju vart 5:e minut å jag hänger då inte med längre kan jag säga. Att jag hade så "bra" lärare berodde nog mest på min pappas sätt att "muta" hela lärarkåren för att undgå skammen av en tämligen "konstig dotter" som inte gillade nå't annat än idrott. Då han själv var aktiv fotbollsspelare hade han ju mycket förståelse för det om man säger så. Hans pappas "mutor" hade ju också räddat hans gymnasiebetyg... DS.
Så bra att jag kunde förgylla din dag med mina vita tulpaner. Och du har förgyllt min dag med att få läsa allt det fina du skrivit.Ibland kan livet bli lite upp och ner när saker händer. Jag har inte varit på allra bästa blogghumör men det är bloggvännerna som just nu gläder mig . Ha de gott i trettondagshelgen.
Vilken snygging din Rantafar är,var rädda om varandra,det syns och känns genom bloggen hur väl ni passar för varandra.
Jag tycker det är så hemskt tråkigt det som hänt för er,jag vet ju inte vad det är, men jag hoppas så att det kan reda ut sig så småningom...
Varma kramar till er**
Nä men nog är det väl typiskt att datorn skulle paja också. Hoppas att inte alla dina bilder försvann med den.
Samtidigt var det väl lite tur också för annars hade du väl aldrig hittat det där fotot på snyggingen du är gift med. ;)
Skönt att allt verkar ordna till sig, det är inte kul när livet ställs på ända.
Sköt om dig.
Kram
Röda streck och stora feta bockar, i skrivboken alltså...Kommer så väl ihåg det, hela glädjen med att berätta med pennan försvann...Sen satt det i länge, fortfarande kan jag få hög puls när jag ser att jag nog stavat fel och orden bara forsar fram som en vårflod i skallen på mej, och så ska jag fastna vid nån usel lite bokstav som inte vill hamna rätt..
Men rätt har då gubben din hamnat!! Jösses så stilig han är!! Nu vart jag så ivrig så jag stavade fel, men jag rättade till det, utan rött...
Det var barnbarnet som tog min kamera och under skratt föreviga den bistra mormor som gick loss på granhelvetet...Det var en av massa bilder, de andra är censurerade under skratt...fy tusan vilka miner jag har när jag gör något...
Ha en skön helg vännen, och jag anar att du kan skymta ljuset där vid horisonten...
Kram på sej!!
Rantafar i kostym är visst riktigt snyggt. Sällan man ser sina gubbar i kostym men desto trevligare de gånger det händer.
Era sportisdagar borde smitta av sig på mig. Tänkte ta tag i det hela jag också.
Jag får endast glädjen av att se min man i kostym om det är bröllop eller dop i faggorna, så det lär nog dröja ett tag nu. Den lärarinnan du berättar om påminner om min tyskalärare, som gick under namnet Mumien. Min svenskärare däremot var en gudagåva. Hon inspirerade oss alla till att skriva och sen förklarade hon efteråt vad vi gjort för fel...utan en massa röda streck. Heder åt en sån lärare. Ha det bäst.
Gud, vilken tjusig karl!
Gillar vita skjortor, oppna i halsen.
Ruth i Virginia
Skicka en kommentar