Livstecken från Rantamor....

Förlåt alla kära bloggvänner, att jag bara lämnade er på nyårsafton med en
outtalad smärta i mitt modershjärta.
Vad telefonsamtalet vi fick på kvällen egentligen handlade om,
vill jag inte gå närmare inpå, men jag måste ju förtydliga mig att ,det inte hänt mig eller Rantafar något,
inte heller har vi förlorat någon närstående.
Och det väntande nya barnbarnet mår bra i sin mammas mage.
Detta som hänt tar ett tag att bearbeta, och gör fortfarande för ont, för att jag ska orka ta  tag i mitt bloggande med samma glädje som förut.
Men jag lovar att komma igen, när allt ordnat sig, för det måste det bara göra.

Och nu vill jag tacka alla ni som varit inne på min kommentarsruta,
med alla snälla ord och styrkekramar,
med en önskan om ett gott nytt år.
Ni ska bara veta att det värmer av kärlek, att vi så här i bloggvärlden finns till för varandra,
när det blåser lite kalla vindar,
och när inte livet känns så underbart som vi bara skulle vilja ha det.
Men vem har sagt att livet alltid ska vara så lätt,
och allt det svåra kommer säkert också, att markera när livet igen känns lättare,
och glädjen återvänder.

Tjingelingen från Rantamor.....