Ingen ska få kränka våra barn...ingen.

I går när jag läste dagstidningen ÖT från Finland så fastnade jag i ett
reportage som fick mig att må så dåligt.
Barn som hade blivit sexuellt utnyttjade mellan 1960-1990 talet av en metodistpastor i Jakobstad.
Först nu har dom barn som är vuxna nu vågat förstå vad dom varit med om,
dom har mått dåligt i hela sin uppväxt, förstått att något var så helvetes fel,
men inte vågat att berätta,
det var ju föräldrarna, som i en tro av att deras barn var trygga,
låtit dom vara med i en "trygg religiös fostrande värld...."
Min kropp vänds ut å in och jag mår så dåligt,
vad för slags människor är dessa pastorer, som tror att dom kan hålla barn i sin våld,
våldta dom, förnedra dom och ta ifrån dom all trygghet,
den trygghet som vi vuxna skall stå för.
Det är ju vi som dom ska kunna lita på...barnen.
Och en metodistpastor som står i förbund med gud, och som dömande står och predikar,
som utestänger alla som inte tror som han,
hur skall ett litet barn förstå, hur förstod dom barn som blev drabbade, hur ska dom kunna förlåta,
kunna gå vidare och ha tron på livet kvar.
Idag, så många år efter övergreppen tas allt upp till en brottslighetsgrad, dom drabbade skall berätta om något dom förnekat hela livet,
den misstänkta pastorn dog ifjol 80 år gammal, väntade domstolen till att han var död, för att han inte skulle kunna bli dömd,
en pastor som verkade i guds tjänst ska ju inte kunna bli dömda...
En sådan gud vill jag inte tro på som kan göra barn så illa.
I staden allt hände växte Rantafar upp...det kunde ha varit han som varit ett offer,
han som hade fått leva med detta hemska, hans föräldrar som hade skickat sin son till ett av dom tryggaste ställena i livet, kyrkan.
Jag mår bara så dåligt över att vi alla måste vara så trygga med att vi sätter våra barn i en bra miljö, kyrkan, dagis, idrottsföreningar, men vi måste ändå vara så uppmärksam på vad som
finns runtomkring våra barn,
föräldrar kan inte bara vara trygga utan måste hela tiden se mera än deras ögon kan se.
(Fotot är Colin å mamman....å har inget med artikeln att göra..och aldrig hoppas jag..)

Barn är ju det bästa vi har, barnen ska ju vara trygga i vårt samhälle,
men vi får aldrig, aldrig blunda för någon enda förening,
det må vara idrottsföreningar eller kyrkan.
Ingen ska få kränka våra barn, och man kan inte få upprättelse femtio år efter när livet varit ett helvete hela tiden när det borde ha varit bara som bäst, när det borde ha varit en lycka att få växa upp trygg och fri.
Ibland kan ett tidningsreportage få magen att vända sig ut å in.
Så blev det ikväll...
( inte heller finaste John har något med mitt inlägg att göra..hoppas jag aldrig...)

Ikväll blev det en god sallad...

Och en grillad öringhalva med en kall sås...

Kan ju inte annat än att skriva att...
det var gott.

Nu är det hockey och hockey...
igår...jag ska berätta att jag skulle titta på hockey med Rantafar,
det var visst Sverige och något klocklag....
och jag jublade när dom röda gjorde mål...
och fick gå å lägga mig direkt.
Rantafar har alltid sagt att jag ska heja på dom röda (Timrå)
hur skulle jag förstå att motståndarlaget var rött ???

Ikväll ska jag också heja på dom röda...om det finns några.
Jag trivs så bra i sängen, att det inte gör något om jag blir förpassad till övrebotten....

Tjingelingen goa snälla vänner ikväll blev min blogg lite lessen....

" att åldras är som att bestiga berg...
man blir lite mera andfådd, men får så mycket bättre utsikt..."