Så fick jag äntligen min födelsedags present.....

Vi vaknar på lördagen vid Borgasjön och solen håller på att gå upp,
och skingra dom lågt liggande moln som legat som ett lock över det vackra höstlandskapet.
Vi jublar i bobilen och skyndar oss med frukosten...
nu ska vi upp på fjället,
packade med lunchen, upp till toppen Rantafar.

Snart märker vi att regnet och blåsten har tagit nästan alla vackra höstlöv,
men vi njuter av den klara höga luften,
vi njuter av att det är som lite lagom varmt/kallt att vandra.
Och vi bestämde att inte ta någon rösad stig upp på fjället, utan vandrar lite mera fritt,
på nya områden.

Mycket snart börjar vi se dom vackra trattisarna stå där å vänta på oss,
vi stannar och plockar lite här å där,
för samtidigt får ju storkropparna vila lite.

Vi springer också på gula kantareller som nog stått där och bara väntat på att bli plockade,
och en del har redan börjat tappa sin intensivgula färg.
Eftersom jag äntligen kan ta med mig Nikon en regnfri dag så vill jag ju fånga det mesta i min kamera,
samtidigt som vi hela tiden stretar uppåt på fjället, och det stiger brant allt emellanåt.

Och när vi gått ett par timmar smakar den medhavda ryggsäcks lunchen underbart gott.
Vi sitter vid en bäck som verkligen brusar nedöver efter allt regnande,
det är alldeles tyst på fjället,
men ibland hör man alldeles som att det är röster som pratar,
men det är nog näcken i bäcken som spelar oss ett spratt.

Rantafar påstår att nu är han så högt uppe att han kan höra änglarna fisa...
och då vänder han och börjar gå hemöver,
vi gick ut halv elva och nu visar klockan att vi gått i fyra timmar.

Och vi har kommit riktigt högt uppe på fjället och känner oss nöjda att vända tillbaka ned till bobilen.
Att vandra uppåt är nästan lättare, för nedöver blir det brant,
och vi försöker gå lite sidledes för att underlätta för knäna.
Sen hittar vi ännu mera trattisar på nedvägen så korgarna blir ordentligt fulla.
Alldeles trötta är vi efter en lång dags vandring,
men nöjda.
Detta var för mig en riktig födelsedagspresent...den allra bästa.
Att sen musklerna skriker av smärta, det skiter jag i,
för nu vet jag att jag ska ha ont efter en sådan vandring.
Inte dom vanliga korparna som ofta finnas där när natten kommer,
och härjar i min kropp.

Kvällen kommer med en massa svamprensning, innan vi får krypa upp i bingen.
Och vi är rätt trötta, men otroligt nöjda med vår dag.

Söndagen kom och vi hivade upp båten till vintervila,
och åkte hem.
På affär`n sa dom att snön kommer på tisdag...
då vill inte vi vara kvar i fjällen, hujeda mig.....

Skönt att komma hem och vi startar genast bastun, två skitiga fjälltokar behöver en riktig tvagning.

Tjingelingen idag har vi varit alldeles fjällbakis....