 |
| I gårkväll tände Rantafar den lilla lyktan, som vi gör varje år till alla helgonsdag, och då brukar jag låta mina tankar gå till min pappa som blev en utav prostatacancerns offer. Och i år tänkte jag på hur han var som pappa, och hur man kan vara som pappa nu år 2000. Då när jag växte upp fanns inte mycket till närkontakt, och när det var närkontakt så var det oftast i uppfostrings syfte. Då skulle papporna jobba, och att göra nånting i hemmet som att städa eller göra mat, fanns nog inte, och var nog inget jobb ansågs det, inte ens ladugårdsarbetet var ett pappa jobb. Jag tror inte att det funderades alls på rollerna att vara pappa eller mamma, ingen skulle den tiden gått utanför rollerna. Det bara var så, men så här idag kan jag verkligen sakna att jag nog aldrig har känt att pappa var närvarande under min uppväxt, inte som dom är idag, när jag ser på sonen och deras två småkillar, hur närvarande deras pappa är, och då känner jag saknaden av att jag aldrig fått vara så nära min pappa. |
 |
| Vad gjorde Rantamor mera igårkväll. Jo bakade saffransbullar. Rantafar beställde pizza, och när jag ändå skulle baka pizza så blev det bullar också. |
 |
| Idag har det varit en mulen kulen söndag i Nordmaling, vi tog en promenad, |
 |
| och ute i skogen vid Kärleksudden hade några familjer samlats och tänt en brasa såg mysigt ut. |
 |
| Rantafar vände och gick hemöver, hans hosta och astma gillade nog inte det gråa tunga vädret. |
 |
| Jag och Nikon fortsatte vår promenad. |
 |
| Så mycket att fotografera hittade jag inte, men klart var att jag klickade upp "en filmrulle..." |
 |
 |
| Och det roliga är att jag nästan är hemma när denna skylt visar att jag är just på hemvägen.... Medan jag kollade mina foton.... och lade upp bloggen så kollar Rantafar på tv-pucken, och Västertoppen vinner....GRATTIS till killarna, duktiga. Tjingelingen från Rantamor. "kom ihåg att ordet "spara" i en annons är bara för att locka dig att spendera..." |
21 kommentarer:
Det du berättar om din uppfostran var du nog inte ensam om då. Konstigt nog så påminner dina tankar om en intervju jag hörde i radion idag. Den handlade om Sudiarabien och huvudstaden Riyadh. Där byggs fortfarande privata hus/villor med två ingångar - en stor för männen och en liten för hustrun och eventuella väninnor.
Dessutom får kvinnor i Saudiarabien inte ta körkort. Protesterna blir fler där. Ja tänk - det är 2013!
Dina naturbilder är suveräna. Den där "kvasten" är häftig.
Å här har det också regnats hela dan...
Känner nog lite som du...undrar just hur det hade varit med en pappa "av idag"...?? Jag är enda barnet, av olika anledningar, och nog kände jag ofta att pappa nog skulle ha velat haft en son som tagit över gården. Men ju äldre jag blev, ju mer "grabbig" blev jag, hjälpte till i jordbruket, körde motorcykel och det var nog först i tonåren jag förstod att det fanns ett kön till...Inte vet jag om mitt liv sett annorlunda ut med en närvarande pappa, men visst kan jag sakna honom, och ibland bilda mej en bild av honom som kanske inte är riktigt sann, mer en önskedröm.
Rackarns så praktiskt med en skylt "Hemvägen", jag som så ofta virrar bort mej när jag har kameran med...Fina bilder fick du också till, trots gråmulet väder. Den näst sista...ett riktigt kanonskott!!
Tryffelhund...ja det kanske vore bättre att satsa på det, det ger väl lite mer pengar än kantareller...och sen kan vi nog anmäla honom till Anticimex som råttjägare också, för det var faktiskt tack vare honom vi förstod varifrån krafsandet kom!!
Ha en skön söndagskväll vännen i norr!!
Kram kram
Min far gjorde inga hemmaysslor vad jag minns, men däremot tog han sig mycket tid med mig och min syster. Det var han som läste sagor för oss och tog oss med ut på promenad på söndagförmiddagen så mor kunda laga middag. Jag tycker det är bra att dagens pappor tar del i allt. Det måste ju vara lika roligt för dem som för mamman att följa sitt barns uppväxt.
Mums va goa bullar det ser ut att vara!
Hej kära Rantamor !
Förr var det väl så att Papporna inte var så närvarande,fast jag hade hela somrarna och resorna. Mamma var ju inte heller så närvarande som andra mammor var. Jag hade ju barnsköterskor.Tur för min faster fanns mer till hand för hennes barn var tio år äldre,så de t.o.m.passade oss-
Om jag kunde baka saffransbullar, kan väl, men viljan är kort.
Är nog mer för muffins.
Här blev dimma igår som höll i sig halva dagen, sedan trodde jag solen skulle finnas hela dagen men tji. Så jag har bara vistats på Prinsens rastplats idag.
Sett repriser på teve, och en film.Latat mig ordentligt.
Har lite svårt även jag med andningen, men lättare då det är fuktigt än kallt. Rantafar får skaffa bättre inhalator.
M¨så gott !
Det var så trevligt med barn och barnbarn ett par timmar.
Kram Mi
Hej kära Rantamor !
Förr var det väl så att Papporna inte var så närvarande,fast jag hade hela somrarna och resorna. Mamma var ju inte heller så närvarande som andra mammor var. Jag hade ju barnsköterskor.Tur för min faster fanns mer till hand för hennes barn var tio år äldre,så de t.o.m.passade oss-
Om jag kunde baka saffransbullar, kan väl, men viljan är kort.
Är nog mer för muffins.
Här blev dimma igår som höll i sig halva dagen, sedan trodde jag solen skulle finnas hela dagen men tji. Så jag har bara vistats på Prinsens rastplats idag.
Sett repriser på teve, och en film.Latat mig ordentligt.
Har lite svårt även jag med andningen, men lättare då det är fuktigt än kallt. Rantafar får skaffa bättre inhalator.
M¨så gott !
Det var så trevligt med barn och barnbarn ett par timmar.
Kram Mi
Önskar jag kunde komma ihåg min far. Han dog av hjärtinfarkt, när jag var 4 1/1 år. Undrar vilken sorts far han skulle ha varit. Han var skogvaktare. Skogvaktarbostället var också en liten bondgård; 3-4 kor och höns. Mor var den som tog hand om allt som hade med djuren att göra.
Min make var fantastisk med våra barn. Som geolog var han ganska ofta borta på "field work", men när han var hemma, var det han som "nattate" ungarna, och lördagen var min lediga dag. Ganska ovanligt på 50-talet.
Ruth i Virginia
Läser om dina funderingar kring din pappa och tänker på mina funderingar i helgen kring min mamma. Vi hade ett komplicerat förhållande - och två böcker jag läst på sistone har satt igång tankar. Inte på ett dåligt sätt (även om långtifrån alla minnen är goda - så är liksom så hemvana) utan nästan som en upptäcktsfärd i det som var med en och annan aha-upplevelse.
De var kanske barn av sin tid,"di gamle" - men inte bara, liksom vi inte heller "bara" är barn av vår tid. Man kan göra mycket annorlunda mot vad tiden dikterar - även om det inte alltid är lätt. Men kanske är det lättare nu än då - man FÅR kanske, officiellt, kliva utanför ramarna nu.
Det är mänskligt att önska förstå! Jag tror aldrig vi slutar försöka!
Önskar dig en skön söndagskväll och en bra början på en ny vecka!
Hejhej Rantamor.
Någon gång ska vara den första, har hittat dig nu :)
Jag ska kolla runt lite mer och se dina fina bilder. Sen ska jag lägga in din fina blogg i min lista, om det är ok?
Ha en fin kommande vecka ;)
Mia
Väldigt praktiskt med hemvägen skylt ,ifall du skulle bli lite förvirrad .Det stämmer nog det där med pappa rollen förr och nu .Var och hälsade på pappa ikväll han är så trött på allt där han är ,jag förstår honom ganska bra ibland fast han inte kan prata .Mamma var vi till på eftermiddagen hon var alldeles förvirrad och glömsk .Tyvärr är allting bara negativt just nu ,mamma ska bli starropererad på onsdag ,jag hoppas det blir bättre och att hon börjar se någonting ,kram Nette
Speciellt nu under Allhelgonahelgen har min pappa funnits i mina tankar mest hela tiden och även om han arbetade väldigt mycket upplevde jag honom som närvarande och minns hur han brukade leka med oss som små och diskutera med oss när vi blev äldre. Saknar honom enormt, jag var nog "pappas flicka".
Din blogg är så fin och läsvärd och jag hoppas det är ok att jag lagt till dig i min blogglista.
Ja,tiderna ändras. Min pappa var inte heller så närvarande, fast vi har nog en speciell kontakt han och jag trots allt, om inte så har vi fått en speciell kontakt nu,när han är gammal...
Saffranbröd..mums så gott!
Så fina foton du bjuder på, riktiga novemberbilder. Intressant också det du skriver om din pappa. Tiderna ändras och det gör könsrollerna också. Jag måste ända säga att jag hade en härlig barndom, och jag hade jättefina förhållanden till mina båda föräldrar. Men så är jag ju ett ensambarn också.
Ha en finfin vecka!
Oj vilka smarriga bullar! Som det ser ut i alla fall :-)
Gillar Hemvägen. I Sollentuna finns det en gata som heter Återvändsgränd. Jag tror inte att det är en genomfartsled ;-)
Det är så sant som Du skriver om
pappan förr. Jag för min del hade mest kontakt med min pappa. Mamma däremot var alltid nästan på dåligt humör. Jag har tänkt ibland
att hon kanske hade ADHD .Det fanns ju inte för 70 år sen.
Jag klagar inte men jag skulle aldrig kunna vara så mot mina barn.
Jag kanske är för mycket för dem, tack vare det,man vet inte.
man skall inte tänka för mycket
heller.
kram Hajan
Min pappa dog redan då jag var fem år. Så tyvärr har jag inga minnen. Men min mamma fick då jobba så mycket hårdare då hon blev ensam med fyra barn. Hon är nu oxå borta, men jag beundrade henne otroligt för att hon var så stark och klok.
Måndagskramen
sv: Jo, jag har en stegmätare. Mycket peppande. Har jag glömt den så vill jag bara gena hela tiden ;-)
Har inte riktigt kommit igen efter operationen, för jag tar kortare kliv. Det blir fler steg till kända ställen som till exempel längst ut på piren. Eller så kanske dom har byggt ut den? ;-)
Börjar längta efter saffransbullar
o dyl....inte blev det mindre längtan efter jag sett dina smarriga saffransbullar...mmmmsåå gott!!
Ja helgen fylldes av längtan och tankar på de nära och kära som inte finns bland oss längre...en fin helg med mycket vackra kyrkogårdar!
Detta med skillnaden fäderna förr/nu är så tydligt, vilken tur att det går framåt, om än i sakta mak.
Önskar dig en finfin ny novembervecka
Kram Lollo
Ja nog har dagens barn det bra mycket bättre med sina närvarande pappor, guld värt för de små att ha lika bra kontakt med pappa som med mamma.
Det där gråvädret är samma som hos oss. Riktigt dystert och regnat har det gjort en hel del också.
Bullarna ser himla goda ut. Jag måste nog ta mig i kragen och baka nåt jag med. Men inte idag, kanske i morgon. ;)
Ha en fin dag trots grått väder.
Hej ! Så glad man blir då man upptäcker en ny besökare hos sig .
Hoppas få se dig fler gånger .
Jag ska utforska lite här hos dig med , verkar va en del att gå igenom..
Ha det bäst .... vi hörs
ja nog är det skillnad på pappor nu och förr, nu är ju pappor lika närvarande som mammor är
jättefina bilder du tog, jag har nästan abstinens nu, för så fort jag tänker mig ut med kameran, ja, då börjar det regna
saffransbullar, supergott, men det kan jag ju tyvärr inte längre äta
kramar
Skicka en kommentar