måndag 30 september 2013

Måndagens eftertankar om helgen....

Ni som följer min blogg kommer säkert ihåg att jag kokade gelè av våra Aroniabär,
någon frågade om det blev gott ???
Nu har barnen blivit mina provsmakare, och vi åt gelèn med superdupergoda ostar
och alla överlevde,
och tyckte att det var gott, så idag plockade jag bort dom sista bären på buskjävlarna,
slängde in dom i frysen (bären, inte buskarna) och ska koka mera gelè,
innan koltrasten äter upp alla mina bär.
När vi kom hem hade våra trattisarna torkat, och ville in i sina burkar....
Men medans vi ännu var kvar på Krokustretton så träffade jag denna lilla apa,
skapad av Kay Bojesen  1951,
och hemklickad av en lite prylgalen tvåbarnsmamma med stringhyllor här å där.
Själv visste jag ingenting om denna Kay B. men han har tydligen formgivit en hel del tidlösa
leksaker.
På lördagskvällen kommer Marie&Anders,
med en present till Rantamor,
som fyllt....sin kvot.
En ny glugg till min Nikon....
trodde jag men....
Allt lite luriga såg dom ut...
och när jag öppnat det vackert inslagna paketet så blev det så här....
En kopp kaffe och ett litet fat att ha bullen i....
har då aldrig sett något liknande, men en kul present till en fotonörd.
Tusen tack.

Idag slängde vi ut Sally i vattnet igen,
imorron ska vi ut å jaga höstsiken med dyr-rommen i magen.
Men proppen tycks ännu vara utdragen i havet och lågvatten, men vi får se vad det blir.
Om Sally är i vattnet så är Leffe på blocket,
utlagd till försäljning,
känns sådär....

Tjingelingen från Rantamor en måndagkväll, sista dagen i september.

söndag 29 september 2013

Att vara föräldrar är kärlek,men ingen självklarhet....

En helg med lek och med massor av kärlek.
Att ha en familj är nog det som uppväger livet, och det värmer föräldrars hjärtan,
att få träffas alla under samma tak,
surra och njuta av varann,
vad gör det då att det skaver lite i öronen, av allt surr, vi var ju ändå elva stycken av varierande åldrar.
Klart att vi surrade, kramades och det gullades med dom små.
Varje morron blev vi uppvaktade av två killar som ville ha frukost,
så underbart mysigt vi hade i Leffe-bilen.
Tvåbarnspappan hade fullt sjå att hålla oss med mat,
han fejade och kockade...
och lägg märke till dom tomma rödvinsglas som bara ville få påfyllning.....
och jag lovar att den kocken röstar vi inte ut i dom kommande program.
En till som precis hade fått börja smaka lite mat var lille Vincent,
den yngste i familjen....
Mums så gott att äta annat än mammas gräddmejerier.....
Mums...mums....
Lille sötnosen, den allra nöjdaste, snart sexmånaders barn, jag upplevt....
Nu hade jag ju tänkt skriva vad vi fick för mat,
men min franska är ju inte ett dugg bra (obefintlig) så jag skiter i det snygga
och säger att vi fick ett kött, som var marinerad i ett rödvin ett dygn,
sen kokat i flera timmar,
och bara var så otroligt mört och gott att det smälte på tungan,
rödvinssåsen kunde ingen klaga på, mera slåss om att få....
serverades till...."pärstampa"
mums, mums....
Inte en tallrik blev det med kvarglömd mat, kan jag meddela....
Nu har vi kommit hem igen, söndagkväll och vi kommer att precis som John,
att somna med ett leende på läpparna,
nöjda och kärleksfullt av barn och barnbarnstankning.....

Vi firade killarnas födelsedagar,
firade Rantamors flyende ungdomstid "herregud"....
firade att vi alla kan njuta livet !!!!
Det ÄR ingen självklarhet.

Tjingelingen från en nöjd Rantamor,
som ska läsa bloggar imorron, har inte ens uppkopplat mig
 i helgen.
När jag njuter av barn och barnbarn, finns inte tid för uppkoppling.

torsdag 26 september 2013

Svampoholicar....

Vad gjorde vi igår.
Plockade mera svamp.
Kan man bli svampoholickar ???
När vi åker bil, tittar vi alltid in i skogen och undrar vilken svamp som kan växa där,
....här är det nog en otroligt bra svampskog....
....tänk va mycket svamp vi åker förbi....
Och vi NJUTER  av att plocka svamp, och när vi kommer ut ur skogen med korgen full av svamp, då lyssnar vi först om det kommer en bil....
sen rusar Rantafar till bilen, låser upp och ropar, nu kan du komma Rantamor...
ingen bil i sikte.
Ingen, ingen förråder sitt svampställe.
I gårkväll åt vi en god kantarell pizza,
till lunch idag en pytt med trattisar,
i kväll en trattkantarellsoppa....
hm...
svampoholicar !!!!
Men jag lovar ...det luktar inte skog när vi fiser !!!
I skogen finns det alltid någon som vakar över oss....
I går kväll när jag skulle lägga mig upptäckte jag att vi hade ett sånt vackert ljus
på dörren till musikrummet.
Visst är det galet sen man började fotografera,
man ser allt som ett fotografitillfälle.....
I morron bitti skall Rantafar röka på lite...
ja missförstå mig nu rätt,
han ska röka lite rödingar,,, och
sen drar vi söderut jag och Rantafar, mot Krokustretton.
En helg när vi ska umgås med barnbarnen och våra egengjorda barn,
och deras respektive.
Ska bli kul.
Vet inte ens om jag kommer att ha tid att blogga,
vi får se,
men Nikon kommer att följa med på resan var så säker.

Ha en finfin kväll, en torsdag i slutet av september.

Tjingelingen från Rantamor...
"gör som havet - våga..."

tisdag 24 september 2013

Livet är inte rättvist !!

Våra Aroniabuskar är fulla med bär och nu har jag googlat att...
dessa bär innehåller så mycket nyttigheter,
men dom smakar lite eljest, lite som rönnbär, man blir sträv i munnen.
Men nu har jag fryst dom, kokat upp dom med vaniljstång å vatten,
silat bort dom sträva bären, och kokat saften med socker och lite pektin....
Och så blev det gelè som jag tror att kommer att bli mums med några goda ostar.
Tror... men jag har ju inte prövat, men återkommer med det.
Gott smakar det iallafullafall....
Nu till lite dagiskonst som hängde i Dorotea när vi åkte hem från Borgafjäll,
det lyste upp och jag blev lite nyfiken...
och vid närmare titt så såg jag att konsten var gjord av konservburkar och hönsgaller.
Kreativt eller hur.
Samtidigt som vi stannade och kollade på konsten så upptäcker jag en ensam
kille vandra ned på bryggan.
Lite släpande ben, trött och lite lessamt kroppsspråk hade han,
och jag kunde inte låta bli att tänka att han kanske var ett av dom ensamkommande
flyktingbarn, som många kommuner tagit emot.
Ensamkommande i ett helt nytt land, ny natur, nya seder och bara främmande människor överallt. Människor som alla har varann, som jag och Rantafar.
Det hugger till i mitt mammahjärta, för någonstans i ett annat land där krigande människor försöker att förgöra varann, finns en mamma, en pappa, som säkert saknar sin son.
Och här på en brygga i Dorotea sitter en ensam kille och saknar sin familj,
jag vet inte om det var så,
men tanken kom för mig och jag blev lite lessen.
Att världen måste vara så ond, så mycket onödigt lidande, där det alltid är dom oskyldiga människorna runt omkring kriget som får betala priset med sin trygghet.
Och jag och Rantafar som har det så bra.

Rantamor tjingeling en blåsig tisdag med nordliga kalla vindar.

måndag 23 september 2013

Så fick jag äntligen min födelsedags present.....

Vi vaknar på lördagen vid Borgasjön och solen håller på att gå upp,
och skingra dom lågt liggande moln som legat som ett lock över det vackra höstlandskapet.
Vi jublar i bobilen och skyndar oss med frukosten...
nu ska vi upp på fjället,
packade med lunchen, upp till toppen Rantafar.
Snart märker vi att regnet och blåsten har tagit nästan alla vackra höstlöv,
men vi njuter av den klara höga luften,
vi njuter av att det är som lite lagom varmt/kallt att vandra.
Och vi bestämde att inte ta någon rösad stig upp på fjället, utan vandrar lite mera fritt,
på nya områden.
Mycket snart börjar vi se dom vackra trattisarna stå där å vänta på oss,
vi stannar och plockar lite här å där,
för samtidigt får ju storkropparna vila lite.
Vi springer också på gula kantareller som nog stått där och bara väntat på att bli plockade,
och en del har redan börjat tappa sin intensivgula färg.
Eftersom jag äntligen kan ta med mig Nikon en regnfri dag så vill jag ju fånga det mesta i min kamera,
samtidigt som vi hela tiden stretar uppåt på fjället, och det stiger brant allt emellanåt.
Och när vi gått ett par timmar smakar den medhavda ryggsäcks lunchen underbart gott.
Vi sitter vid en bäck som verkligen brusar nedöver efter allt regnande,
det är alldeles tyst på fjället,
men ibland hör man alldeles som att det är röster som pratar,
men det är nog näcken i bäcken som spelar oss ett spratt.
Rantafar påstår att nu är han så högt uppe att han kan höra änglarna fisa...
och då vänder han och börjar gå hemöver,
vi gick ut halv elva och nu visar klockan att vi gått i fyra timmar.
Och vi har kommit riktigt högt uppe på fjället och känner oss nöjda att vända tillbaka ned till bobilen.
Att vandra uppåt är nästan lättare, för nedöver blir det brant,
och vi försöker gå lite sidledes för att underlätta för knäna.
Sen hittar vi ännu mera trattisar på nedvägen så korgarna blir ordentligt fulla.
Alldeles trötta är vi efter en lång dags vandring,
men nöjda.
Detta var för mig en riktig födelsedagspresent...den allra bästa.
Att sen musklerna skriker av smärta, det skiter jag i,
för nu vet jag att jag ska ha ont efter en sådan vandring.
Inte dom vanliga korparna som ofta finnas där när natten kommer,
och härjar i min kropp.

Kvällen kommer med en massa svamprensning, innan vi får krypa upp i bingen.
Och vi är rätt trötta, men otroligt nöjda med vår dag.

Söndagen kom och vi hivade upp båten till vintervila,
och åkte hem.
På affär`n sa dom att snön kommer på tisdag...
då vill inte vi vara kvar i fjällen, hujeda mig.....

Skönt att komma hem och vi startar genast bastun, två skitiga fjälltokar behöver en riktig tvagning.

Tjingelingen idag har vi varit alldeles fjällbakis....

söndag 22 september 2013

Härliga höst.

Väljer tre av mina foton som jag fotade i fjällen på vår fjällvandring
en vacker lördag i september....
Att jag äntligen efter fyra dagars regnande kunde ta med mig
Nikon på vår promenad.
Lycka och iver.
Jag knäppte massor av foton, som jag har att titta på i vinter och njuta av.
Hösten när den är som härligast,
solen och alla färgerna, den höga klara luften och bara doften
av skogen, av all svamp vi hittade.
Tänk att kunna konservera den doften och öppna locket lite nu och då,
och minnas, dofta, sluta ögonen och veta att jag varit där,
uppe i Borgafjäll tillsammans med Rantafar, på den mest underbara fjällvandring.
Det är så här jag gillar hösten som allra bäst.

Nu är ju söndagtrissen som given för mig eftersom temat är
Härliga höst.

Tjingelingen från Rantamor, ska visa mera vackra fjällfoton imorron....om ni vill se !!!

fredag 20 september 2013

ÄNTLIGEN SOL......

Bara så där plötsligt så att vi blir snabbreligiös,
så skingrar sig molnen som hållit oss fången i fem dagar.
Vi brister ut i ett hallelujarop som skallrar ut i fjällnaturen,
nu kommer solen.....
Vi bara skyndar oss ned till stranden,
springer nästan ned varann i ivern att komma först ut till båten...
VI VILL FISKA.....
Bäckarna är så full av vatten att vi har då aldrig sett,
det dånar och är nästan skrämmande vad det strömmar....
Nu måste jag bara ut å fota snyggt...
ska läsa in hur man gör imorron....
Vi fiskar och får mera napp på våra spön än vi får upp fisk,
men vi är nöjda....
jättenöjda.
Solen visar att det kan bli helt enkelt vackert i fjällen denna årstid,
den målar som den värsta konstnär...
vackert, vackert....
 
Vi tillreder två av våra fiskar i ett mumsigt foliepaket,
och det smakar då mera underbart gott än det ser ut på mitt foto....
vi njuter av vår middag,
och vi njuter av att det ÄNTLIGEN slutat regna och att solen tittade till oss lite ikväll.
Och Rantafar fick äntligen tända den där marchallen som han skulle ha tänt i måndags...
eller som han sa "sharmallen"...
så ikväll lyser sharmallen för Rantamor...
och när jag fotade så var det så mörkt att det ser ut som att jag var berusad...
och jag ÄR berusad av fjällen nu i september.
Och nu kan äntligen min dag med Nikon upp i fjällen bli sann...
för det är uppehåll och kanske att vi packar ryggan imorron och bara drar...

Ikväll njuter vi av att det äntligen INTE regnar på bobilstaket,
hoppas det bara håller i sig i natt och i morron....

Tjingelingen alla mina kära bloggvänner...

"sanningen är att
vi inte är den som vi alltid tror,
det finns så många analytiker...."

torsdag 19 september 2013

Behåll galenskapen länge....

Inte mycket till glädje vad gäller vädret,
regnet som består av piss-fitte-kvalitè håller då i sig.
Idag har vi verkligen varit i ett mörker av moln, regn och stormbyar.
Kan sammanfatta med att vi har bäckar små,
som ser ut som bäckhelveten.....
vi drar in tårna under täcket och ber till väderutbildademännioskobarn att
inte skicka mera regn över oss.....
vi har i massor...det svämmar över....
Och idag har vi inte ens knallat upp i skogen för att leta mera svamp....
Rantafar har kört sitt elverk utav helvete för att Rantamor ska kunna blogga,
visst har jag en underbar äkta man ????
Själv har jag läst min deckare,
och så har jag vaccat våra trattisar,
kolla så snygga paket det blir, tack vare Obh-Nordica,
vilken lyx i en bobil uppe på fjället.
Men jag sparade lite svamp,
för det är ju helt sanslöst klart att vi skulle ha en varm parmesankantarellmacka
ikväll med.
Men nu är parmesanen slut,
så vi hoppas att snara en parmesanren imorronbitti....
Kvällen kommer med lite pokerspel....
igårkväll spelade vi klädpoker och jag hamnade uppe i sängen,
med muninnattlinne och helt utan glamour.
Inte var det ju så förrivärden då man.....
ja ni vill nog inte ens veta....
Ungdom och galenskap, gammeldomen och förstånd.....

Tjingelingen alla galna vänner behåll ungdomen och galenskapen länge....
riktigt länge....

onsdag 18 september 2013

Pissfitteregn i Borgafjäll....

Här fortsätter jakten på dom otroligt vackra och goda trattkantarellerna.
Vi vaknar till ännu en pissigt regnig och blåsig dag...
Kan ju inte påstå att vi njuter av knattrande regn på bobils taket,
det kan ju vara mysigt en natt eller så, men inte i flera dagar.
Men vi hänger inte på läppen denna dag heller,
tar på oss dom dåligt torkade regnkläder vi har,
men ser till att ha torra kläder närmast kroppen....
Sen knallar vi iväg ut ur bobilen,
förresten så här ser det ut när vi öppnar dörren och kikar ut,
kan säga att det ser mera inbjudande ut än vad det är,
för regnet och blåsten härjar helvilt,
men det stoppar inte oss för att ta en lång skogspromenad.
Och när vi kommer hem på eftermiddagen har vi korgarna fulla med härliga trattisar.
Mums, mums....
och kropparna har fått sitt,
och vi tar en siesta med varsin deckare i handen.....
Ska jag gnälla på vädret, så måste jag ju också gnälla på den enformiga
kvällsmackan....
varmkantarellmacka med parmesan....
kostar säkert hundra kronor i Stockholm ...
Vi njuter av enformigheten !!!!
Slutar min blogg ikväll med att meddela att det fortfarande regnar,
och att snart alla kläder är blöta,
och att vintern närmar sig kan man ju se på vägverketsskylten,
och det ÄR inte jag som har photoshoppat tomteluvan den fanns redan där....

Lite ont om ström har jag allt i bobilen så jag besöker inte så många bloggar,
men ska ta igen det när jag kommer hem.

Tjingelingen kära vänner Rantamor är rätt blöt,
och det är positivt i min ålder !!!
Hahahhaha...