Jag biter ihop mina käkar
så att dom värker
jag rullar runt i min säng och gnyr
men jag kan fan inte sova.
Ryggen sliter mig i små atomer, som sprids runt
inne i min själs hus... inne i min gråtande, förtvivlande hjärna.
Korpjävlarna jagar mig med sina ondaste ögon,
dom landar, och deras äckligt skummande näbbar
träffar precis det onda.
Grävand, hackande... och deras vassa klor
skär in i min kropp.
Det känns som ondskans våldtäkt
och min kropp som en blödande torso.
Jag skyler min kropp med mina kalla händer
jag försöker slå efter ondkorparna, värkkorparna
korpjävlarna,
men jag förlorar alltid.
Jag rusar upp ur sängen... hittar igen min lindring,
jag sväljer ännu ett par av dessa helvetes värktabletter.
Jag går runt som en galen, inlåst, söndrig människa,
är jag ens jag...eller är jag en galen jag.
ute river blåsten och snön yr på fönstret
ett helvetes nattoväder.
Jag sätter mig i soffan, slår armarna omkring
den värkande Rantamor...
tröstar, håller hårt om knäna.
Försöker.... jag lovar jag försöker att
tänka positivt,
men det är svårt...så förbannat SVÅRT.
Ondkorpar, värkkorpar...korpjävlar.
En natt med ihopbiten tyst kärringgnäll,
där tårarna rinner på insidan.
|