tisdag 24 september 2013

Livet är inte rättvist !!

Våra Aroniabuskar är fulla med bär och nu har jag googlat att...
dessa bär innehåller så mycket nyttigheter,
men dom smakar lite eljest, lite som rönnbär, man blir sträv i munnen.
Men nu har jag fryst dom, kokat upp dom med vaniljstång å vatten,
silat bort dom sträva bären, och kokat saften med socker och lite pektin....
Och så blev det gelè som jag tror att kommer att bli mums med några goda ostar.
Tror... men jag har ju inte prövat, men återkommer med det.
Gott smakar det iallafullafall....
Nu till lite dagiskonst som hängde i Dorotea när vi åkte hem från Borgafjäll,
det lyste upp och jag blev lite nyfiken...
och vid närmare titt så såg jag att konsten var gjord av konservburkar och hönsgaller.
Kreativt eller hur.
Samtidigt som vi stannade och kollade på konsten så upptäcker jag en ensam
kille vandra ned på bryggan.
Lite släpande ben, trött och lite lessamt kroppsspråk hade han,
och jag kunde inte låta bli att tänka att han kanske var ett av dom ensamkommande
flyktingbarn, som många kommuner tagit emot.
Ensamkommande i ett helt nytt land, ny natur, nya seder och bara främmande människor överallt. Människor som alla har varann, som jag och Rantafar.
Det hugger till i mitt mammahjärta, för någonstans i ett annat land där krigande människor försöker att förgöra varann, finns en mamma, en pappa, som säkert saknar sin son.
Och här på en brygga i Dorotea sitter en ensam kille och saknar sin familj,
jag vet inte om det var så,
men tanken kom för mig och jag blev lite lessen.
Att världen måste vara så ond, så mycket onödigt lidande, där det alltid är dom oskyldiga människorna runt omkring kriget som får betala priset med sin trygghet.
Och jag och Rantafar som har det så bra.

Rantamor tjingeling en blåsig tisdag med nordliga kalla vindar.

19 kommentarer:

♥ Carina ♥ sa...

Ja visst kan det vara så som du tänker. Usch vilken saknad och ensamhet dom ska känna.

Fy rackarns vad det har blåst snålt idag. Nu är det baske mig långkalsonger på snart.
Kram

BP sa...

Nu har jag inte den blekaste vad Aronia eller petkin är för något, men du är ju en mästerkock, så den glén lär nog smaka gott.

Dagiskonsten är helt suverän, förvånansvert avancerade verk tycker jag. Har sett betydligt mindre lyckade alster som gjorts av vuxna. Åsså heter det ju inte dagis längre utan förskola...

Ja oavsett var killen i Dorotea kommer ifrån och vilka omständigheter som ligger bakom så är han ju ganska ensam här, kan inte språket och kommer att frysa häcken av dig under vintern.

Ja du, det är synd att klaga, vi har det så bra här!

FarmorMormorA sa...

Ja usch så magen knöt sig på mig nu.....

Lena Börjesson (Liisanantti) sa...

Fantasi på topp bland barnen
Fick ett hugg i hjärtat av din bild o texten till om ensamma killen.
Samtidigt som man själv gläds för sina barn o barnbarn
Mina egna Albin, Anni och Thelma + 2 bonusar, Tyra och Vanessa som frågade om hon fick kalla mig för mormor Lena :)
Värmer i hjärtat :)

Kerstins foto sa...

Usch, det gör ont i hjärtat att läsa om killen, även om vi inte vet om han har det så eländigt. Men bara tanken på att många har det så är jobbigt. Vi har det för himla bra.
Har aldrig smakat aronia men de sägs både vara goda och sprutfulla med vitaminer. Ska bli kul att höra hur gelén blev. :)

anneli sa...

Oj, inte visste jag att man kunde äta de där bären och ska sanningen ska fram visste jag inte ens vad dom hette.

Dagiskonsten var ju jättehärligt! Ungar är så sköna, deras fantasi sätter inga gränser.

Och nej, livet är verkligen inte rättvist. Det ser jag exempel på varje dag.
Det finns så mycket tragik i denna värld.
Det gäller att ta tillvara det fina man har, och det gör ni verkligen på bästa sätt! Heder åt er!

Gröna Anemone sa...

Du skriver så fint om den ensamma pojken på bryggan. Det finns många ensamma barn och det skär i ett mammahjärta...
Kram

nattugglan sa...

ja fy om det är så som du tror om pojken.. va hemskt för både honom o föräldrar+ syskon,,,Aronia är ett bra bär.. jag frös också ner dem, sen kokade jag marmelad med aronia + äpple,o det va så gott!!! kokade även saft o aronia o det va också mums.Häftiga bilder på konservkonst:O)) Ha det bra!

Razzy sa...

Jadu, det där med Krig och oroligheter ute i världen, man kan ju undra vad de som krigar tänkter med igenligen. Önskar att vi människor kunde ta lite mera hänsyn till andra vare sig man har olika hudfärg, religion eller nationalitet.

Aronia bär har jag aldrig hört talas om, hoppas det blev gott

Kram Eva

Anita - Malta sa...

Oj, jisses vad jag blir rörd över dina rader. Hit till Malta kommer det så många flyktingar packade som sillar i små båtar på väg från krig och elände med en önskan om ett värdigt liv.
Dessvärre blir deras drömmar inte mer än en just dröm. Många har dessutom betalt dyrt för att komma över till Europa. Lider när jag ser dem. Tycker det är fruktansvärt och väldigt orättvist. Här finns ett flykningsläger med undermånliga förhållanden och....

Kan nog hålla på här och skriva hur länge som helst men det tänker jag inte göra.

Tack för dina rader. Nä, det funkade ju inte det där att jag skulle få en mail var gång du gjorde ett inlägg. Nu blir det oftast så att jag kommenterar de som är med i samma fotoutmaning. Men, tro det eller ej så tänkte jag faktiskt på dig innan jag somnade igår !! ..men det hade jag föstås glömt när jag vaknade ;-)

Din bär ser ju smarriga ut men jag har aldrig gillar rönnbär. Men ditt hopkok låter ju gudagott!! Med vanilj i också som är så smarrigt. Väldigt vad du är huslig. Motsatsen till mig alltså kan jag lugntsäga. Försöker tänka till ibland för att komma på något jag är bra på. Det är väldigt vad jag får tänka länge... du anar inte ;-)

Vilken härlig konst !! ...och ännu härligare när man inser vad de är gjorda av. Kul och bra att barnen får lära sig att använda sånt som annars skulle slängas. Nu skapas det konst istället.

Nämen du, ser att jag finns med på din blogglista!! Vad glad jag blir!!!!!!!!!! Tack !! ..men hur sjutton ska jag.. kanske ska jag också skapa en lista. men är rädd att jag ska glömma nån för då blir det ju lite konstigt. Vet inte hur jag ska göra för att se när du gör dina inlägg.
Behöver nog göra något åt min blogg. Skapa lite länkar, nya bilder och lite sånt..

Nu måste jag fortsätta att jobba. Ha det gott i stugan med Rantafar din. Ska sätta upp en stor illgrön lapp på datorn och skriva "Glöm inte RANTAMOR" ;-)

Beppan sa...

Älskade Aronia... Den är bland det vackraste jag vet på hösten med alla färger. Har läst att bären ska vara riktiga vitaminbomber - men inte prövat göra någor av dem. Iår har det knappt blivit några, så jag får vänta tills nästa år. Ska spara ditt recept!

Härligt med barnens konstverk! Perfekt att de fått komma ut där folk på bygden kan se och glädjas åt alla festliga skapelser.

Mindre härligt det där med bilden du målar upp av ensamkommande flyktingbarn. Tänk vad de har fått lida innan de ens kom till vårt land. Utelämnad, sårbar, saknaden efter familjen, vännerna, tryggheten... Så eländigt. :-(

Vitsippan sa...

Hejsan Rantamor B----a !

Så det heter dom, alltid undrat, växer på flera ställen häromkring, trodde först det var slånbär.Men de är mer ovala.Men ingen tar reda på dom och inte jag heller, så det får väl bli fågelmat.

Så vacker höstbild, men den ensamme på bryggan.Tänkte då jag läste att han kanske överväger att hoppa i och dränka sig eller så sitter han bara och mediterar.

Hoppas det är bra med alla barn och barnbarn och deras föräldrar och med Dig och Rantafar.

Kram från Prinsens matte Mi

Camilla sa...

Ja,livet kan verkligen vara orättvist...
Kram!

badtant.bloggo.nu sa...

Man blir så lessen och förbannad då man dagligen hör om hur barn och vuxna måste fly från sina hem. Gråter då jag försöker leva mig in i deras situation. Oj, vad fina färger träden har fått hos er. Nu har vi haft två frostnätter så det kan tänkas att vi oxå har fått lite mer färg på träden. Ska ta mig en prommis ner till badet och då spana lite. Men det blåser som sjutton idag. Kram på dig.

Hajan sa...

Du lilla omtänksamma Rantamor,
du tänker då på alla, mer eller mindre.
Det var vackert skrivet, och vi som har det
mesta kring oss kan aldrig förstå
detta som händer lite var stans i världen. Det är som jag säger vad
klagar folk på, jo på allt.
vi har hem, vi har mat, vi kan
ha våra barn hos oss.
vi skulle skämmas ibland tycker jag

kram Hajan

Hajan sa...

Nej lilla vän det vita hos oss
är bara frost, snö har jag icke talet om.
ja lägg till mig hos dig så kommer Du ibland jag har saknat Dig.

kram hajkan

Rigmor sa...

Visst är det sorgligt att se dessa ensamma barn, och hur ska de kunna hitta rätt i tillvaron, när man som tonåring är vilsen nog ändå?? Och inte är det många av "oss" som orkar eller bryr sej för att hjälpa dom heller...så lätt att döma alla, dra alla över en kam...Hur lätt var det för mamma eller pappa att skicka iväg sitt barn till främmande land?? Vi kan nog aldrig förstå vad de gått igenom eller hur det känns, men vi kan göra deras tillvaro här drägligare genom att vara medmänniskor!!
Otroligt vacker bild dessutom!! Och aroniabär, ja det har jag ingen koll på...så nu väntar jag spänt på resultat! Sen gillar jag barnens konst, återvinning samtidigt som det glädjer den som ser på!!
Ha det gott vännen i norr!!
Kram kram

Skruttmärtha sa...

Kul att du klev in till mej och skrev bokstäver.

Har suttit och kikat omkring på din Blogg såg att du också har en liten Vincent.

Overallen har jag stickat till mitt barnbarnsbarn som är 2 veckor ung på söndag, han heter Vincent.

Såg hur många taggar du har jag ska ju vara värre och ha några till.

Klart slut och hej
En bra kväller önskar jag dej
Kram från Gun-Britt

Margareta sa...

Spännande att få veta hur gott det blev med Aroniabäret.

Härlig konst som förskolan gjort, förstår att du fotat =)

Ja, visst har vi det bra och klagar över snön, regnet och allt som har med vädret att göra när det finns så många som inte har det lika underbart som vi.