lördag 5 april 2014

Att hålla tumme för en tumme....

I går träffade vi Jean Banan i Tomtebo, (lilla C)
en kille som växer så att det knakar, en kille som är i ett ingenmansland just nu,
vill vara tuff och lite vuxen, men också liten och full av kärleksbehov.
Inte lätt att vara snart åtta år och den stora killen som alla vill att ska prestera mera bara för att han håller på att växa upp.
En kille som är så älskad och som ska slängas ut i samhället...skolan och fritidsintressen.
Säkert inte lätt att förstå att livet är mera än två föräldrar,
som bara ska vara som lite design runt omkring, men själv kommer denna kille att måsta
välja sina egna val i livet....
Så är det ju för oss alla, vi växer upp FÖRHOPPNINGSVIST i en trygg familj,
för att ha en barndomsplattform att utgå ifrån , gör nog ett barn lite starkare.
Men många barn blir nog starka i sin uppväxtmiljö,
tar med sig det goda och det svåra och finner en harmoni i allt.
Idag...tycker jag... att det ofta trycks tillbaka på att man inte hade så bra föräldrar,
men många av oss föräldrar gjorde nog så gott vi kunde i den miljö vi hade att fostra barn,
Vi, jag och Rantafar blev..host..host... föräldrar alldeles för tidigt... sa någon,
men vi har då alltid försökt att göra det bästa av den situation vi befunnit oss i.
Dotter nummer två sa idag att hon tyckte att vi var tuffa som flyttade till Sverige,
och började ett helt nytt liv,
rätt befriade från hur det skulle gå,
och med ett par hundra kronor på fickan, och en liten gotös på tre år.
Vi klarar det.
Vad fanns annat att tänka, för vi hade ju kärleken till varandra,
och en sjuhelvetesjävlaranamma.
Att landa i ett främmande land var som att blunda och hoppa....
I går var jag till NUS med min onda tumled,
Jag var helt klar över att få ett besked,
men så blev det inte.
Fick bara veta att tumleden va det inget fel på, bara att det fanns en tumör där.
Nu använder ju doktorer ordet tumör som att dom beställer en korv me bröd,
så jag vet att detta inte alls behöver vara nåt allvarligt.
Så nu är det bara att fortsätta på banan att få reda på vad denna knöl är,
och det ska jag få på en MR.
Jag tror att detta är bara nåt skit på vägen till en frisk tumled,
och det går att operera , det är jag övertygad om.
Så fortsättning följer....
Ska höra av mig när ni ska hålla tumme för min tumme...... =)
För jag vill ju kunna fortsätta att fotografera,
vill kunna fortsätta att fiska,
vill fortsätta att kunna allt som jag kan idag.
Men egentligen så...varför skulle jag just ha så tur att jag skulle kunna leva ett liv
som jag bara vill leva,
varför ska jag ha det så bra med Rantafar, när någon annan lider,
varje dag är en gåva som jag ska förvalta,
en dag är varje dag jag tar med mig, och låser in i min levnadsfinalåda.

"Varje minut jag är arg och förbannad,
är flera år av förlorad tid.

Rantamor.

13 kommentarer:

Margareta sa...

Satan i gatan ... och jag vet inte om jag någonsin svurit med hela ordet utskrivet men kände mig tvungen nu. Vad tusan det är ju kul om man gör liknande saker utan att veta, äger likadana grodor, äter likadan mat och så vidare. Men att vi båda har en j*kla knöl som vi måste vänta med besked är inget som jag (eller du) drömt om. Eftersom jag redan har gått så långt att jag trott på C så är jag nu glad om det är en tumör, men hoppas på en cysta eller helst en fettknöl - tycker nog att halsen blivit lite fetare. =)

Men du ser ju ut att ha en magnetröntgen hemma så varför inte göra en snabb koll redan ikväll -jag kan också komma och testa om du även fixar till en ultraljudsapparat.

Nu när jag läst detta inlägg så tror jag nog att Rantafar utförde någon läkekonstdans, som medicinmannen i familjen och jag är säker på att han lyckats.

Dunkuddarna ... underbart - men inte m det varit hos mig.

Ha det gott och hoppas att du gör som jag ikväll - lite gott vin och god mat gör susen.

Guldkryckan sa...

Jo, livet blir ju som det blir, vissa grejer kan vi styra över men annat har vi ingen möjlighet att styra alls, det blir som det blir.
Bara att ta tillvara tiden vi har och försöker göra det bästa av det.

Ha de bäst Rantamor :)

Eva Trillian sa...

Jag håller verkligen båda mina tummar för din tumme.
Tumörer schlumörer - åt fanders ska de, allihop!!

Hajan sa...

Det är ju som Du säger, De kallar ju allt för tumörer.
Du skall se att det bliver nog bra detta med. Man bliver ju helt
förskräckt, när man hör något sådant. Min son äter "cell-gift"
för inåtgående psoriasis och han slipper sin värk. men oj vad rädd jag blev då. Men det är bra emot den åkomman. Nu förstår jag det.
men man vet ju också samtidigt att all medicin har biverkningar.
Men han är nöjd, då är jag nöjd med.
lycka till lilla gumman, kram Hajan

Ama de casa sa...

Jag håller båda tummarna HÅRT för din tumme!
Du ska bara veta hur jobbigt det är att skriva med näsan...
Kram!

BP sa...

Håller helt med Margareta! Jag svor också, både i hennes och i ditt fall. Att man inte bara kan vara frisk och njuta av livet utan att behöva får besked som bara fyller en med ångest.
Å varför inte göra MR direkt efter första beskedet. Varför låta folk vänta ångestfyllda veckor.
Jag håller alla tummar och tår för dig Rantamor, det vet du.

Ibland - pragmatisk som jag är - så vill jag tro på det värsta, för då blir man bara positivt överraskad. Så funkar jag. Alltså tror jag på en cysta eller nå't annat konstigt och ofarligt som de bara kan skära ut.

Varm och hård styrkekram!

PS. Colin är en cool kille. Han klarar sig nog bra i livet! Toppen action bilder på honom:-)

Skärgårdsbilder från Oskarshamn sa...

- Halloj i norr.
- Jag håller båda tummarna redan nu. Så hårt jag bara kan !
Underbar bild på Colin-grabben.
- Ha det så gott !!!
Hälsar Henning och Blondin-Ida...:o)

Rigmor sa...

Ja, jag har ju hållit tummarna lääänge nu, knogarna har vitnat för länge sen, men kniper lite till känner jag...Sen tycker jag det är synd att tumörer har blivit en benämning på de flesta olika knölar, för det är ett så laddat ord. Men något som gjorde mej lugn, och fick en annan syn på det här med tumörer och cancer, det var programmet Helt Sjukt med David Hellenius. Trodde från början att det var ett humorprogram, och det är det väl stundtals, men där tar de upp olika sjukdomar och ämnen, och första gången var det just om cancer. Att cancer är ett gemensamt namn för över 200 olika sjukdomar, att idag botas över 75-80% helt,och det gjorde mej lite mer medveten. För ingen vet vem som drabbas, men chansen att det är godartat är väldigt stor. Så jag håller mina tummar hur länge som helst för din skulle, käraste vännen.
Å Colin...som jag skrev tidigare, han har fått något vuxet över sig. Å jag förstår precis hur du känner och tänker, måtte livet vara honom nådigt.
Ha det nu så gott vännen i norr!!
Kram kram

mollesbilder sa...

Här hålls tummarna stenhårt

Maja sa...

Håller tummarna att det är en sån där cysta som kan uppstå här o där i kroppen och inte är farlig! Har såna i min rygg där kotorna är nötta så de kan säkert finnas i nötta tumleder med!
Stor kram till dig

Marja sa...

Jag hade många små vätskefyllda cystor längs tumleden, som de tömde med en nål på Handkirurgen i Umeå. Sen visade det sig att tumleden var dålig också, så det blev operation till slut.
Jag misstänker att det är en cysta, kanske större än mina, som du har. Vi får hålla tummarna. :)

Hantverkarglädje sa...

Nej jäklar, det måste bara vara någon cysta eller liknande. Det finns ju så mycket annat än c men innan man vet, sådant tar på. Jag håller båda tummarna för din en tumme.

Kerstins foto sa...

Jag vägrar tro att det är nåt annat än bara en helt ofarlig liten sak, för som du säger, tumör används till mycket nu för tiden. Det är ett laddat ord och sätter skräck i folk. Håller tummarna för att jag har rätt.
Men du, vad stor Colin blivit! Det är en lite utmanande ålder när man både är liten och stor. Du får helt enkelt passa på och njuta av varje liten stund han vill mysa, snart är han "för stor" för det. :)
Må så gott!