tisdag 29 december 2015

Om jag nu lägger ned min blogg...kommer jag att sakna den då ??

Satt här i kväll å googlade på lite nyårsmat, vill ju ha en trerätters lite gott.
Vi är ännu inte riktigt där, men är överens om att vi ska plundra frysen,
där har vi ju samlat på oss en hel del gosaker i sommar och höst.
Då hittade jag vår julaftons mat i galleriet, reninnerfilè med svampstuvning,
hasselbackpären och en chutney som jag kokat.
Verkligen mycket jul över den middagen !!!
Alternativ julmat.
Igår duktigade jag till det och bakade thèkakor,
nu har vi ätit jullimpor så vi verkligen ville ha något annat till frukost,
eftersom vi heller inte har haft någon julskinka till jul....
Vi tog en prommenad,
hur ser det ut här uppe i Västertoppen riktigt, ingen snö alls,
"min lada" som jag brukar fotografera varje vinter är ännu snöfri.
Inte för att jag gillar vinter, men ska det vara vinter och vi bor i norr kan det väl för fan komma snö.
Nu svor jag igen å jag raderar inte, jag kommer heller inte till himlen,
men vars vill jag komma då...
säger som han Magnus Härenstam sa...gator av guld, det verkar väl ändå vara onödigt,
va ska vi med dom till ???
Grönt gräs och vacker skog räcker för mig !!!
Bäckhelvetet har börjat frysa till,
men ännu porlar vattnet och stänker sina droppar som genast fryser till is.
Igår hade vi -14 idag har vi  +1, lite som eljest i vädret.
Hittade ett hjärta i bäcken,
jag blev lite romantisk plötsligt och tänkte på att jag har det så otroligt bra,
en Rantafar att älska,
ett liv som jag bara vill att ska fortsätta, jag är nyfiken vill veta vad som kommer att hända.

Har lite tappat lusten för att blogga det som jag älskade,
varför ??
Om jag lägger ned min blogg nu,
kommer jag att sakna den då, som en kär vän som jag lämnat ?
Jag är i en återvändsgränd där jag vill hitta en enkel väg ut till bloggandet igen,
kanske är det vintern, årstiden när jag inte alls har lust att fotografera,
när min rygg inte ens vill sitta vid datorn,
när jag mentalt brakar ihop,
men ändå vill skriva.
Jag vet inte.
Eller säger som minsta barnbarnet Vincent sa...jag vät inte...

Nu ska vi snart fira nyår sen får vi se vad det blir av allt.

Tjingelingen från Rantamor.

23 kommentarer:

Gunnel sa...

Du får absolut inte lägga ner din blogg. Jag måste ha nåt kul och gå in och läsa ibland. Deppig och nere hör nog till årstiden. Jag hade bara Rasmus och hans föräldrar här i jul och det kändes lite tomt. Skype är inget bra ersättningsalternativ...det är så platt och inte kan man kramas. Jag önskar Rantafar och dig ett Gott Nytt År, och så ses vi i bloggen nästa år.

Eva Trillian sa...

Din lada ser kall ut - även utan snö - ,en dina bilder är, som alltid fina. Fota natur (och mat) gör du så att själen ler :)
Tror man saknar bloggandet om man sluter - men mest för att det är en vana? Men man kan väl ta paus och känna efter?
Slutar du blogga så saknar VI ditt bloggande i alla fall - men det r ju inte rätt anledning att fortsätta - man ska ju tycka att det är roligt själv :)
önskar dig ett gott slut på 2015 och ett riktigt gott nytt år :) 2016 - helt fantastiskt!

Fjällripan sa...

Ja visst är det en konstig vinter...men förhoppningsvis kommer snön snart! Fina bilder :)

Ang bloggen känner jag samma sak...velar fram o tillbaka om jag ska fortsätta eller ej... vill fortsätta, men det tar ju sån tid...men men vi får se hur det blir. Det viktigaste är ju att man gör det för att man tycker det är roligt och inte för att man "måste" :)Jag kommer iallafall att sakna din blogg om du slutar!

FREEDOMtravel sa...

Nej men, jag blev ju helt nervös när jag såg din rubrik. Älskar ju dina fina mat- och naturbilder (som jag brukar visa för Peter ;)). En liten paus kanske om du tröttnat... så kanske det blir roligt igen!? *hoppas*

JoY sa...

Bilden på ladan var fin så där gråaktig kall.
Blogga eller inte, det är kanske lite beroende på humör, i alla fall för mig. Ibland lite idetorka och då är det lika bra att ta ett par dagars uppehåll. Bloggen tycker jag är bra att ha som en dagbok och titta tillbaka på när minnet sviker hihhi.
Testa med ett uppehåll, tror du känner ganska fort. Det ska ju inte vara ett tvång då är det inget vidare.
Gott slut på 2015 och gott nytt 2016

BP sa...

Nu har jag ju följt dig och Rantafar i - jag vet inte i hur många år. Å nej, jag vill inte att du läger ned bloggen.På något sätt är det ju din "livslina" till omvärlden. Det är ju via bloggen du kan förmedla dina naturupplevelser, dina matorgasmer och just din/er livstil. Att korparna ställer till det är ju et helvete, men glöm inte att bloggen - eller bloggläsandet - har underlättat det för dig många gånger mitt i natten.

Jag är ju en pragmatisk och inte ett dugg sentimental person som du vet, men om du slutar med bloggen så kommer du att deppa ner dig - och mig för den delen...

PS. Men om du väljer att vara hemmafru på riktigt så;-) Men skulle sakna dina matbilder, det kan jag ju säga...DS.

Hajan sa...

Vad tusan jollrar Du om? Sluta blogga, aldrig det får du inte göra.
Lilla vän Du behöver väl inte skriva varje dag. Men som du känner gör vi nog alla bloggare. Varför skall jag hålla på med detta, det är ju ingen i alla fall som kommenterar något.
Men så kommer det små kloka ord och man bliver ju överlycklig.
För mig som ingen gubbe har längre har bloggen hjälpt jätte mycket.
Jag bliver så glad som nu när Mormia skriver igen.
Lycka till nu med Nyårsmaten, det bliver ju toppen. Gott att ha en frys.
Var rädd om Dig och maken nu kram till Er från Hajan

Pettas sa...

Jag förstår din känsla Rantamor!
Jag får liknande känslor emellanåt och funderar hit och dit om bloggandet. Men man måste ju inte blogga hela tiden, utan när det känns rätt för en själv.
Själv vill jag något mera med min blogg än vad jag egentligen åstadkommer. Jag har gått i sin precis som korna brukar göra.
Men kommer dag så kommer råd, som det heter.
Här gör vi också en djupdykning i frysen inför nyårsmiddagen och troligen blir det lammkotletter med svampsås och potatisgratäng. Kanske någon sparris också. Det är bara Uffe och jag och det känns riktigt bra att bara få vara så också.
Önskar dig och Rantafar ett riktigt Gott Nytt År och mycket blogginspiration!
Nyårskram!

Hantverkarglädje sa...

Hur i helsike skulle just du sluta blogga som får till det bästa i ordväg. Ta det istället som du har lust en tid, alltså inlägg bara ibland. Tror nog att din rygg jäklas med dig och vem kan bjuda på sitt särskilt mycket när man inte mår bra men sluta blogga, nej nej och åter nej. Så det så.

Vform sa...

Förstår dej så väl Rantamor!
Ibland går det som på räls och ibland är det hinder i vägen! Precis som livet i övrigt!
Ett vill jag säga ... jag kommer att sakna dina kåserier, för att inte tala om bilderna!! Fängslas av dina fjäll- och naturbilder, dina matbilder och inte minst dia kära barnbarn ♥
Ta pauser ... tänk vilken glädje för oss som följer din blogg, när ett inlägg från dig dyker upp på favoritlistan!
MEN beslutet är ditt, ingen annans!!
Önskar Dig och din kära Rantafar ett händelserikt och GOTT NYTT ÅR!!
Kramar från Österbotten :)

Ama de casa sa...

Nej, men det får du ju inte göra! Ta en paus, det är helt godkänt, men INTE sluta!
Kram

Marina sa...

Jag önskar er ett riktigt Gott Nytt År och hoppas att du får inspirationen tillbaka inför nästa år.

Skärgårdsbilder från Oskarshamn sa...

- STOPP och belägg !
Det blir ingenting av med det. Tänk så många vi är som
blir glada över dina bilder och funderingar.
Hoppas du kommer till insikt med det, och kommer på
andra tankar. För Rantamor ska vara i hetluften.
Men jag får väl erkänna att jag känner lika dant ibland. Men
så tänker jag att varför skulle jag då fotografera, om jag
inte hade någon att visa bilderna för. Och fotografera
är ju det roligaste som finns.
- Jag får passa på att önska er ett riktigt Gott Nytt År !
Från Blondinen och Mig.

Comsi comsa sa...




***** Ett Gott Nytt År 2016 *****

Aaa sa...

Det bara måste vara naturligt att lusten att blogga går ner ibland! Jag har bloggat glesare ett tag, för ingen lust- ingen bra blogg. Men lusten (eller tiden?) kom tillbaka sedan, dock kan jag inte lova hur länge den håller. Tur att man alltid kan "revidera" och ändra sig. Bloggen finns väl kvar i etern. Gott nytt år!

Anita Malta sa...

Nej, eller jag menar JAAA !! Nej till att sluta blogga och ja till att du kommer att sakna den. Tror iallafall jag. Du skriver alltid så uttryckfullt och fint, ofta med en underton av humor, tar fantastiska bilder och hela din blogg är som en diger dagbok som är guld värd för dig och Rantafar att titta tillbaka i och minnas. Den är ju också till stor glädje för många andra här i bloggosfären men självklart måste det vara du själv som gillar det du gör. Kanske en paus bara så kommer lust och inspiration tillbaka.

När jag började blogga 2011 var det tänkt som en dagbok och jag ägde inte ens en kamera. Sen dess har tiden och jag förändrats och idag lägger jag nästan bara ut bilder med väldigt kortfattad text. Min förmåga att uttrycka mig i ord har sen länge legat i dvala och jag hoppas innerligt att den snart ska komma tillbaka. Sen 2012 har jag åkt bergodalbana med många djupa hål i sinnesvärlden och ofta helt tappat lusten till precis ALLT, inklusive blogg och foto.
Börjar se ljus i tunneln och försöker ta tillvara på nuet.

Nog om det.. ser att jag finns kvar på din "lista" vilket gör mig glad. Tack snälla och tack för alla fina bilder du delar med dig av. Som här, där maten ser gudomlig ut och doften av nybakat bröd känns ända ner till Malta ;-) Ladan som står utan snö i sitt vackra förfall, isnade vatten och det lilla hjärtat i bäcken...

Ja, vi har det nog ganska bra mitt i allt det där krångliga med kropp och själ :-)

Önskar dig och Rantafar ett riktigt Gott Nytt År och hoppas på ett snart återseende här i cyberspace !!

P.S. Har nog tagit mig en skopa vatten över huvudet då jag köpt ett nytt tema hos Wordpress till min blogg som jag ännu inte behärskar. Alla mina gamla inlägg är en enda röra, bilder försvinner och text hoppar + har jag anmält mig till fotoutmaningen 365 Foton 2016 !! Hejohåå, hur ska detta gå och maken som helst inte vill att jag bloggar på helger och kvällar för han vill ju helst umgås, kelas och kramas... ;-)

KRAM !!! // Anita

Lena sa...

Jag kommer att sakna dina vackra bilder och kluriga texter.
Tycker själv att bloggandet blir jobbigt ibland. Det är ju så mycket enklare med Instagram.....men, till våren får nog både du och jag ny inspiration!!!!
Sedan älskar jag att gå tillbaka i bloggen och kolla hur det var förra o förrförra året, som en dagbok ungefär!
Ha nu ett riktigt Gott Nytt 2016! Gott i dubbel bemärkelse!
Kram Lena

Anonym sa...

Förstår att det är jobbigt att känna inspiration att skriva varje dag men jag skulle sakna din blogg. Jag har mina rötter i södra Västerbotten och älskar att se dina fina bilder från skogen, kusten och fjällen.
Den här tiden på året är det väl svårt att hitta bloggämnen speciellt som du gärna skriver om ert liv i naturen.
Så snälla lägg inte ner bloggen.
Gott Nytt År/ Margareta W

Nette Cecilia sa...

Nej men Mor då inte kan du väl vara och förbli tyst inte ett eko heller från andra sidan stranden .Visst tryter orden ibland men du får ju till det i alla fall ,gott nytt bloggår ,Nette

Monica sa...

Vad du än gör sluta inte blogga jag älskar att läsa hos dig och förlåt att jag inte kommenterar ofta men läser det gör jag, jag heller rantamors kåserier än ÖP... Stanna vetja Gott Nytt År Kram Personliga Persson

Susjos sa...

Nej, jag vill inte heller att du slutar att blogga,skulle sakna dina underbara foton på mat, natur och dina underbara barnbarn, och inte minst dina texter!! Ryggeländet gör ju inte saken lättare, jag sitter själv nu vid datorn med en varmvattenflaska i svanken, min matförgiftning över nyår gjorde mej sängliggande alldeles för länge,så jag fick ont i ryggen! Suck!

Carita Liljendahl sa...

Nej men huga - att du ens tänkte tanken... att lägga ner!
Men ja... den föresvävar väl varje bloggare någon gång i bloggarlivet...
Men fint om du orkar fortsätta, du har många läsare.

Sussie Skogman sa...

Måste skriva ett inlägg å berätta att när jag nu inte har Rantamoråfar så nära mig i livet rent geografiskt å så.... Så läser jag bloggen stundom.

Du skänker mig perspektiv och en längtan till livet efter jobb-vardagarna, till det där skedet i livet då man tar tid till naturen, vännerna , långkoken.... Och att bara vara sitt härliga själv såsom ni livsnjutare är.

Goda skratt och vackra, vackra bilder som ögonen får vila i.

Det känns himla lyxigt att få kika in stundom och ta del av er tillvaro. Jag tackar för varje rad och hoppas du har lust att fortsätta dela med dig av en bit av Rantamors liv å leverne. Ni är förebilder där mig, jag ska minsann bli en njutare jag med!

Kram
❤️ Sussie S (-på väg mot München i jobb)