Dom sista dagarna på Daimanjaureh....

Dom två återstående dagarna bara hänger på ett litet strå,
vi bara njuter,
sluter ögonen och bara njuter.
Vi vandrar i den generösa natur vi kommit till,
vi fiskar, och naturligtvis får vi fisk.

Fisken lurar överallt i fjällsjöarna, det gäller bara att lura fast dom.
Och vacker är ju bara förnamnet på dessa öringar....

Rantafar rensar,
Rantafar sköljer fisken...

Och den ÄR vacker

och vi lägger alla goa öringar i folie,
tillsammans med smör och kryddor....

vi grillar fisken och bara njuter,
bara njuter av den goa öringen som vi fångat i fjällsjön....
MUMS....

Men dagarna går, och dom fem dagar vi har i Dajmanjaureh börjar att ta slut,
jag kommer att sakna och vakna till denna natur,
kommer att vilja åka tillbaka i nästa år.
Detta var min tredje gång på detta väldiga kalfjäll,
och varje gång jag har landat där, har mina tårar bara rasat utmed mina kinder.
Så berörd, så vackert, så bara underbart.
Mina tårar får bli mina underbara upplevelser.
Jag bara älskar denna fjällnaturupplevelse, för mig kan det inte bli större.
Alla mina sinnen är så upplevda efter dessa fem dagar.

Vi har en slutkväll när vi ser att vi inte har så mycket kvar att dricka,
men vi behöver inte det,
vi behöver inte att ha med en massa dricka,
vi njuter, vi har haft en så underbar fjällresa att vi bara sitter å njuter....

Nästa dag den allra sista så kommer helikoptern å hämtar oss...
är vi redo ???
Jo vi är rätt nöjd efter fem dagar i den allra finaste kalfjällen vi kan komma till.
Jag med min stelop.rygg, Rantafar med sitt klena hjärta...
vi ÄR stolta.

Flyger hem över vackra fjällnaturen...
och alla dessa sjöar som aldrig blev fiskade....

Visst är fjällnaturen vacker,
så otroligt med alla sina sjöar....

Och när vi närmar oss slutet på vår resa så ser vi att bobilen står å väntar på oss...
Men vilken resa vi har haft...
vi njuter och kan verkligen känna hur vi är utvalda att njuta, hur
vi är dom som ska berätta hur vackert det är i Sverige,
och hur vi....och alla andra kan njuta av naturen.
Tiden är nu,
imorron kan allt vara för sent.
Hur snabbt kan inte en sjukdom slå till , våga leva...nu.

"Att våga är att förlora fotfästet
för en stund,
att inte våga alls är att förlora sig själv....."

Tjingelingen från Rantamors FJÄLLRESA....