Alla är vi barn i början....

och just nu känns det som om jag verkligen är ett barn i början av min bloggkarriär. Tack vare Minga kom jag igång idag. Men jag skulle skriva en text under mina första foton med solen som smeker havet utanför Nordmaling. Minga sa att det SKULLE finnas en penna under som jag skulle KLICKA på....

men vars är den pennjäveln nu då???? Vi skulle nog ha börjat med lektionen redan igår och inte idag innan du skulle åka hem. En halvgammal, trög hjärnan med hjärnceller som inte kommer upp i någon hastighet alls och som allt för ofta vänder sig om och funderar vad som egentligen hände??? Och under den tiden dom vänt sig om har det hunnit hända ack så mycket i framtiden.

Alltså jag hittade ingen penna som skulle klicka mig tillbaka så helt enkelt blev det att försöka att göra ett nytt inlägg (heter det så??? får mig att tänka på att jag har en fläsklägg i kylskåpet som vill bli tillagad) Hittade ett foto på mig och lilla barnbarnet Colin när han var liten. Han leker i sitt livs första gym. Jag har hellre inte kommit längre, denna blogg är mitt livs första blogg. Kanske blir det en spännande värld, vad vet jag . Men nu vill jag klicka mig vidare och se om jag fixade detta eller om jag bara sitter och skriver ungefär som när en hund tomjuckar.

Spännande javisst.