lördag 16 januari 2016

Här hos Rastafaris är det som kons dagbok....

Här makar sig livet vidare i sakta snigelfart,
det är lite som kons dagbok, det händer i typ samma varje dag, inte så mycket att yves om.
Ja vi idisslar ju då inte som kor, utan vi tuggar och sväljer ett par gånger om dagen.
Vi sover , vi läser böcker, tar en promenad, skiter å....ja det struntar vi kanske i,
och sen sitter vi över en kopp kaffe och pratar skit (igen), sommarminnen och skvallrar å funderar.
Tittar på fåglarna som trängs på sin restaurang, och säger till varann...
minns du när vi...kommer du ihåg, och så kluckar vi av skratt,
för vi har haft många tokigheter tillsammans i vårt liv redan, och mera ska det bli.
Ibland träffar vi våra grannar här i bostadsrättsföreningen och får höra lite skvaller,
och då lyssnar vi så öronen krullar ihop sig av nyfikenhet.
Problemet är, eller det är nog inget problem alls, men vi har ju bara bott här i Nordmaling i tio år till våren, så vi känner ju inte mycket folk här, ganska skönt faktiskt.
Igår gjorde jag Rantamors souvas, stekte renkött, bacon och svamp,
serverade till persiljepärmos och kokta morötter, och en sås på cremefrech, (hackad smörgåsgurka, senap och goda kryddor). Riktigt, riktigt god fredagsmiddag.
Och så hade jag gjort en pannacotta/filadelfiaost kaka, med digistive botten och rödaåsvarta vinbär.
Ni hör ju hur vi späker oss, och inte blir det mera mjölk i spannen för det heller !!!
Och dricker gott gör vi...
nej nu ljuger jag, den här bubbelkorken är kvar sen före jul när vi blev bjuden på godricka utav Tomtebomamman.
Vi sitter fortfarande å sniffar på korken och minns...hahahaha.
Det har varit blåsiga dagar, också väldigt kalla dagar, så nu hoppas vi att det blir sådana där stora isbröt ute vid Järnäsklubb som det kan bli vissa år.
Då ska vi packa ryggan med lunch och åka ut dit, men vi vill ha lite utav vårsolen som värmer oss, för där ute i havsbandet kan det vara riktigt grisigt kallt.
Sen vill jag ju också att mitt rygghelvete ska bli bättre, just nu är det inte mycket att skryta om, men ska till den vitklädda med stetoskop till veckan, då ska jag visa alla mina skavanker,
från en vårta på lilltån till ett torrt å livlöst grått hår, och allt därimellan.
Borde bokat en hel eftermiddag kanske.... =)  =)
Dom korta dagar vi har ger väldigt vackra soluppånedgångar,
bara att smyga i vassen och fotografera.
Lördagkväll och lårkycklingfilè ligger å väntar på att bli tillagad,
Rantafar har flytt upp på övrebotten för att se Timrå spela hockey, just nu ser det bra ut,
för dom leder med två mål å Rantafar ler som Mona-Lisa gåtfullt och upphetsad,
ja nu vet jag ju inte om hon Mona-Lisa var upphetsad, för hon visste väl knappast vad hockey var, men en å annan hovnarr hade väl eggat upp henne kan tänkas.

Nej nu börjar det spåra ur för Rantamor, så det är nog bäst att jag återvänder till det jag tror mig vara bra på, matlagning. (vilket skryt)

Tjingelingen alla go`vänner och ha en trevlig kväll, det tänker jag ha med min Rantafar, uppehetsad och gåtfull, och ett par glas vin.

10 kommentarer:

BP sa...

Du ÄR bra på matlagning, För jag är säker på att maten du lagar smakar lika god som bilderna skvallrar om.

Kan inte låta bli att skratta åt er konversation vad gäller minnen. Det gör vi också - helt klart ett ålderstecken, även om jag hellst inte vill medge det;-)
Solupp- eller nedgången från vassen är en av dina allra bästa bilder tycker jag. Ett vykort helt klart!

Skrattar även över att ni efter 10 år i Nordmaling inte känner så mycket folk. Nu trodde jag ju i min enfald att alla kände alla på en liten ort. Men där har jag uppenbarligen fel. Vi har bott i vår lägenhet i drygt 30 år och känner inte många heller, vilket passar oss också utmärkt. Å allt skvaller är ju så illa tvungen att ta del av under sommaren, där grannen under och över hänger i telefon till sina närmaste och pratar i timmar...

Nette Cecilia sa...

Go mat får man se här ,vi åt en maffiaplätt som kom från plastpåse ikväll men ett gott vin fick vi i alla fall till.Vi har varit till bäden och hälsat på föräldrarna ,undrar hur länge min pappa orkar ,andra antibiotikakuren på detta år nu direkt i blodet . Mycket snö var det norröver vi har ju ynka 20 cm men det räcker .Ha det så gott där bort ,Nette

Anita Malta sa...

Vilket helt underbart inlägg a´la Rantamor. Du skriver som om du inte gjort annat och bilderna är som alltid så fantastiskt fina.
Att du är en mästare i köket är helt klart vilket vi har tydliga bildbevis på här :-)

Vi har bott på Malta i 15 år nu och känner inte heller så mycket folk i området där vi bor. Ganska skönt faktiskt ;-)

Ja, det ser liite kallt ut där på bilden under den doftande korken. Men sen blir det ljuvligt varmt i både kropp o själ när jag ser den eldröda solen bakom vassen.

Hoppas det går bra hos den vitklädda och att det våren snart, snart ger sig tillkänna :-)

FREEDOMtravel sa...

Åh du skriver ju fantastiskt ibland (sådär så jag läser två gånger) och så underbara bilder till det :)

Anonym sa...

Kom just från "marinasbay" bloggen. Hon hade ätit
"Fish Head (inkl. ögon) Curry". En aning annorlunda än kalaset
du bjöd på. Du är fenomenal på presentation. Det ser så himla
gott ut, att man saliverar el. vad det heter.

På tal om grannar - jag gillar att vara bekant med mina grannar.
Är områdets grandmother. :) Känner de flesta (24-25 hus)
deras ungar och hundar. Går man ut en vacker kväll, träffar man
alltid nån som är ute med baby och/eller hund.

Har också varit aktiv inom den lokala politiken (mest för att jag
är så dj-a nyfiken, att jag vill veta, vad som försiggår).

Ciao. Hälsa Rantafar att mitt hockeylag, Washington Capitals, har vunnit
en massa matcher på sistone; hoppas dom kommer med i den stora finalen!

Ruth i Virginia

Hajan sa...

Du lilla gumman, man längtar ju efter din blogg. då ler man igenkännande. Jag har bott här 4 år nu, men har bara 2 som jag umgås med. Känner gör jag väl allesammans , men är inget för att
springa runt och ventilera allt och alla. Det är där min blogg kommer in i bilden. Jag har ju mina nära och kära, närma mig med så
jag har inte det behovet. Det jag har det räcker för mig.
Vet inte vilka som bor i samma uppgång, det gör mig inget.
Förra stället jag bodde på var något annat. Där var våra dörrar öppna.
Där bodde vi i 42 år det blev något annat. Barnens hela liv var ju där
tills de flyttade hemifrån. Jag är glasd för det jag har, behlver inte ner. Var rädda om varandra Kram från Hajan

Klas sa...

Jag är förvisso gift med en fd kock och kallskänka och du må tro att jag blir helnöjd varje gång det serveras någonting i hemmet. Vad som helst blir alltid gott, varje gång.
Så jag är inte direkt avundsjuk på Rantafar. Bara ler igenkännande för jag förstår precis hur snålvattnet rinner på honom varje gång något ska intas den kulinariska vägen...
/ Deerhunter

Margareta sa...

Härligt att vara här igen och få läsa allt gott och inte minst din humor, bara älskar den.
Jag tror att jag också är tillbaka. Förutom att min fotogrupp ska vara med i 365foton så gjorde jag något helt ogenomtänkt igårkväll, nej jag var inte onykter, jag anmälde även mig själv =) Hur tänkte jag där? Just det tänkte inte alls förutom att en god vän till mig (en av de andra fototjejerna) även anmält sig sjölv och då fanns det liksom ingen återvändo - hahahaha ...

Jag skulle behövt "lite" av din fotoenergi just nu, fattar inte hur du hinner fota så mycket och sedan lägga upp det, nästan dagligen. Tar du något för det? En lite tablett eller något sådant som du kan dela med dig av? =)

Nu ska jag titta lite neråt, men inte så mycket kommenterande då jag behöver göra annat den närmsta tiden. =)

Ama de casa sa...

Helt underbart inlägg både i ord och bild :-)

S-A Sandberg sa...

Fina bilder och kul text som vanligt.
Ha dä fortsatt gött!
/SA