torsdag 20 december 2012

Rantamor är tillbaka.....

Raaaantamooor kom tillbaka...ropar mina mumintroll...
och igår landade hon på Maskros igen tillsammans med goa Rantafar.
Skyndade in i huset och öppnade lucka nummer 19 (jisses så nära jul det är och jag är ute på vingelfärd)
och i lucka 19 fanns Filifjonkan, en smal liten figur som är mumintrollens raka motsats.
För henne är livet mest besvärligt och bekymmersamt, allt är jobbigt, och hon kan för sitt liv inte förstå, att muminfamiljen kan låta alla möjliga främmande djur bo i huset.
Hon går alltid klädd i kappa och en mössa med en pingla som pinglar när hon går.
Pinglan pekar neråt när hon å lessen och uppåt när hon är glad.
Hon älskar att städa och hålla ordning, och tycker man ska vara rädd om det som är värdefullt.
Idag är det den tjugonde, och en lycklig Rantamor fick vakna i sin egen säng,
och i kalenderns lucka hoppade Snork ut,
det är Snorkfrökens uppfinningsrika bror.
Han tycker om att ordna saker och kalla till möten där han ofta vill vara domare.
Han tycker det är besvärligt med en syster och hade gärna varit enda barnet.
Men som alla mumintroll är han vänlig och snäll.

Dom andra muminfigurerna som jag fått under mitt blogguppehåll kommer att presenteras i kommande inlägg i bloggen.
Rantamor är tillbaka.
Var jag har varit ??
Jo vi åkte "hem" till Finland, och jag bodde tillsammans med min gamla, sjuka Mor.
Mor som varit så full av liv, och är den jag har ärvt mitt ettriga temperament av,
har blivit så trött,
och sjukdomen har knäckt henne, och hon har gett upp.
Livskvalitèn har runnit ifrån henne.
En liten ängel stod och vakade över henne, nu i juletid, och min finaste älskade syster hade pyntat så fint åt Mor till jul.
Precis som elden blir glöd och brinner ned, så håller också Mors liv på att brinna ut.
Och avskedet blev så tårfyllt och känslosamt.
Väl ute i kölden frös mina tårar till is på mina kinder.
Det är nog sista gången jag ser dig, säger Mor.
Men så tänker inte jag, jag tänker ta med mig dessa dagar jag fick tillsammans med Mor hemma i hennes lilla stuga.
Skulle det vara dom sista dagarna med Mor, vilket jag inte vill tro, så kommer det att bli dagarna jag alltid kommer att minnas.
Och lite av det gamla temeramentet visade hon allt ibland, när rollatorn jävlades och dräneringsslangar snodde sig om hennes ben då...
svor hon ettrigt så det osade...
jag log och tänkte, det är nog där jag fått mitt temperament,
av kära älskade lilla Mor.
Så nu vet ni varför det blev en bloggpaus.
Nu ska jag bara försöka tanka upp lite energi, och börja ladda för julen.
Klappar ligger här och vill ha papper omkring sig,
jag längtar efter familjen och våra småkillar.
Snön bara vräker ned och vi har världens underbaraste grannar,
som har skottat snö åt oss varje dag medans vi varit borta.
Goa grannar är guld värd.

Tjingelingen nu är jag tillbaka i verkligheten, tvättmaskinen snurrar och resväskan ska stoppas undan för denna gång...
och ikväll ska jag in å kolla vad ni bloggvännar har gjort medans jag varit borta.
Rantamorkramen så länge....

24 kommentarer:

Camilla (Rantis) sa...

Välkommen hem!!!
*kramar*
Vi syns på lördag.

Skärgårdsbilder från Oskarshamn sa...

- Halloj i norr.
Det är ledsamt att se när de nära börjar tackla av. Och den energi som fanns är som bortblåst.
- Hoppas ni får en riktigt fin jul med de yngre generationerna !
Hälsar Henning och Blondin-Ida...:o)

Herr Nilssons Fru sa...

Nä men nu faller Fru Nilssons tårar...mamma är alltid mamma oavsätt hur gammal ´hon eller vi är. Så tung så tung när de inte orkar mer, när livet börja fly. Jag hoppas ni får fler fina dagar tillsammans❤

Kramiz

Gunnel sa...

Det är en jobbig tid när ens föräldrar blir gamla och inte är lika friska längre. Tyvärr är det ju livets gång. Skönt ändå att du kunde vara några dagar hos din mor. Hopas du får en fin jul med barn och barnbarn. Jag har passat två av mina barnbarn denna veckan, men idag hämtas dem av föräldrarna. Oj, vad det kommer att bli tomt. Ha det så bra.

Eva i Tyresö sa...

Rantamor ! En stor kram för det där var inte lätt. Körde ni hela vägen i snötrakterna?
Nu är det din och gullebarnens jul som gäller.Göd Jul!

Livets Guldkorn sa...

Känner med dig såå väldigt mycket och känner din värme och kärlek till din mor genom dataskärmen....
Såå fint att du fick tid att vara med henne och känna att ni hade fin kontakt, så får tiden utvisa hur framtiden blir....

Önskar dig fina dagar fram till jul och ta hand om dig du fina <3

Ann-Louisekram

Rigmor sa...

Välkommen hem!! Förstod allt vart hon farit, käraste Rantamor...Å visst är det sorgligt när man ser hur livet sakta lämnar den gamla kroppen, hur det som en gång var en kraftfylld mor nu är en mor som kanske redan gett upp. Att då inte finnas alltid närheten, det måste vara ännu sorgligare...men ibland tror jag inte avstånd spelar roll, banden som finns, det finns där oavsett om det skiljer hav och världsdelar mellan er. Hon vet, hon känner, in i det sista...att hon har en dotter, som hon uppfostrat och gett samma stora goda hjärta, samma livssyn och med samma temperament, oavsett hur stigen går. Nu hoppas jag att du får en lugn och fridfull jul, precis som det alltid har varit, utan tråkiga samtal och meddelande från vårt grannland. Så sant det du skriver, det finns alltid dagar du kommer att minnas...
Men du...nu börjar jag förstå det här med Muminfamiljen...det är ju faktiskt vårt samhälle i miniatyr!! Filifjonkan...hur många såna har vi inte stött på i livet...?? På arbetsplatser, i umgängeskretsen (fast där sållar hon väl sej själv efter ett tag...)...Snork...det måste väl ändå vara det perfekta chefsämnet...
Ha det nu så gott vännen, och som sagt va, välkommen tillbaka!!
Kram kram

Fjällripan sa...

Välkommen tillbaka :)

Så ledsamt med din mor, men väldigt fint skrivet...Skickar kramar och önskar dej en riktigt god jul!

Nette Cecilia sa...

Förstod nog att du varit över hit på sidan ,det är ledsamt när tiden börjar rinna ut .Jag vet hur det känns att ta adjö av en som man vet att man kanske aldrig får se mera fast det inte var en nära anhörig men ändå känslan av att det är sista gången .Det hände mig när vi var på andra sidan jordklotet och hälsade på min mans släkt ,dom omkom i trafikolycka året efter vi var dit ,dom var båda på äldre sidan och hade bestämt att inte komma hit mera , så jag vet inte men min känsla var väldigt stark när vi lämnade dom för sista gången ,jag känd på mig ,ja jag är ju sådan ,nu ska jag sluta prata om mig men minnet kom över mig när jag läste din rader ,styrkekramar till dig o ha en trevlig jul ,Nette

Marianne sa...

Sitter med tårar i ögonen och furundras än en gång över ditt sätt att skriva och fotografera. Jättekram till dig. Du har varit saknad :)

Snäckskalsdalen. sa...

Oh, ja, det är så sorgligt och man blir så tyngd, men det är ju livet som är så, men det är tufft ibland och speciellt när det är ens gamla och sjuka.......det snörper sig i hjärttrakten när jag läser vad du skriver......
Stor kram
Agneta

Eva Trillian sa...

Välkommen tillbaka :)
En fin men sorglig paus alltså.
Stor kram!
Filifjonkan har jag alltid gillat :) Mest för att det är så roligt att säga hennes namn :) Filifjonkan!

Gröna Anemone sa...

Så roligt att du är tillbaka (med dina muminfigurer...). Ibland griper livet tag om en, och man tvingas stanna upp en stund. Men så är det, banden töjs och en dag brister dom. Man bara önskar att det inte skall vara just nu...
Jag önskar er alla en fin jul!

S-A Sandberg sa...

Stor kram och tillönskan om en fin helg!
/SA

BP sa...

Välkommen hem!
Ja, det är väldigt sorgligt att se sin mamma "nära slutet". Men av din varma berättelse förstår jag att det var ett ett fint möte ni hade. Det är verkligen något att minnas och känna för, både för din mamma och för dig.
Nu vet jag inte hur gammal din mamma är, men om hon är "riktigt" gammal så tycker jag att hon inte ska behöva lida och vara olycklig i månader och år.
Det låter hårt, jag vet, men en uttdragen förtviningsprocess tycker jag är människoplågeri. Det förtjänar inte din mamma... som du har ärvt din humor ifrån.
Kram!

Beppan sa...

Välkommen tillbaka fina Rantamor! Härligt att få läsa mera av Mumintrollen.
Men så sorgligt med mor därhemma. De gamla känner nog på sig när de kommit till vägs ände. Skönt att du fick några fina dagar att bevara i ditt hjärta.

Bamsekram :-)

Vitsippan sa...


Rantamor kramen har nått fram.Tack !

Nu får Du en åter,medans jag sitter här och smågråter.

Kram,kram.

från Mi

Oljekritan sa...

jojo jag vet var du va..borta..ja så är det..gamla blir gamla..'
suck
trött Karina säger godnatt och puss..

Hantverkarglädje sa...

Jaså du var på besök i gamla hemtrakter. Förstår att det var kärt besök men ändå inte i glädje. Hoppas du får ordning på din jul ändå och vi här önskar er allt gott i julen.

Pysselfarmor sa...

Förstod och anade...kände....
många varma kramar från mig!
//Gun

Leena sa...

Varma kramar från mig också! Det är så svårt när föräldrarna som alltid har funnits blir svaga och försvinner.
Leena

Kerstins foto sa...

Du kan då få ögonen att tåras. Vilket fint inlägg om din gamla mamma. Det är tufft när man ser hur de tacklar av och inte längre är den man är van att se. Extra tufft blir det när det är långa avstånd och man inte kan hälsa på så ofta.
Vilken tur att du fick de här dagarna i alla fall, jag håller tummarna för att det blir fler.
Kram på dig.

Gela sa...

Varm kram till dig/Gela

Trädgårds/Hage-intresserad sa...

Du er rar!
Varm kram från Lena