måndag 18 augusti 2014

Rantamor är tillbaxs igen...

Nu har Rantamor kommit hem igen efter två veckor av känslomässig berg å dal bana.
Det mesta har kretsat runt lilla Mor,
som låg där på långvården och såg så liten ut i sängen.
Något brast genast inom mig, att se sin mor så hjälplös och sjuk,
se att den förut så vakna skämtsamma blicken hade slocknat, gjorde bara så ont.
Jag vet att hon önskar att bara få somna in, hon säger det flera gånger,
samtidigt som jag sväljer gråten och vet att det inte är vi som bestämmer när livet vi lever är är färdiglevt, några måste vara kvar länge å kämpa,
medans några rycks bort alldeles i onödan för tidigt.
Jag tänker igen extra mycket på att leva och göra det jag och Rantafar pratat om att göra...nu,
inte sen.
Men alla dagar var inte tårar, och vi syskon har fått se att ännu är det krut i "tanten",
så vi får väl bara leva och se....som alla andra.
En dag åkte jag och hälsade på pappa vid hans grav,
stod där och berätta om mor och hennes längtan.
Sen gick Rantafar och jag å strövade runt och hittade "sexmannens" grav ???
Den du....säger Rantafar...och suckar,
hur fick han den titeln ?
En annan dag när vi var i Jakobstad tog jag en lång fotopromenad,
hamnade en stund vid kyrkan där jag och Rantafar sa ja till varann för 44 år sen.
Då var jag en sjuttonårig gravid och pissnödig snorunge,
som faktiskt mognat med åren...ja lite i alla fall...
för lite barnslig måste jag ju allt vara för att köpa en ny handväska,
som ser ut såhär !!
Jag kunde ju bara inte lämna den kvar i affär`n eller hur ???
Rantafar suckade !!!
En del kvällar sökte vi oss till nya ställplatser för att ladda upp för nästa dag,
och två av kvällarna hittade vi en vacker plats vid båthamnen.
Metetävling hamnade vi också i,
ja vi deltog ju inte, men blev åskådare och jag klickade runt lite på kvällskvisten,
och gillade den gamle mannen och hans metspö...
Ute på en ö där Rantafar upplevt alla sina barndoms somrar,
hittade vi denna nyfikna korre som ville in i mitt objektiv å kika.
Söt liten gynnare....annat kan man säga om denna
best som Rantafar söp under bordet en kväll...
snacka om att "finnarna" kan dricka öl,
och är man nu en riktig svartbjörn från Alaska, så är det ju klart att han dricker Karhu...
Och har han åkt så långt... klart att nallen var törstig.
Sen avslutades våra två veckor av ett vackert bröllop,
där moster Rantamor fick vara fotograf i två dagar....
Nu har jag 800 foton att kika runt i och redigera,
himlans kul att få fota ett helt bröllop.
Och jag har frågat lov om att få lägga upp några av fotona som jag kikat på.
Tack Stefan och Natalja för att jag fick vara med på er stora dag,
och för att ni sa ja till min fråga om fotografering.
Hoppas jag får till en fotobok nu då...med lite hjälp kanske !!!
Någon som har något bra tips på vilket företag jag ska välja ???

Tjingelingen från en Rantamor som är tillbaxs igen,
lite resbakistrött ännu men snart ska jag mingla runt bland mina bloggvänner.
Puss !!

18 kommentarer:

Äventyret framtiden sa...

Så skönt att du är tillbaka igen bästa Rantamor! Med blandade känslor, vilket är förståeligt.
Fina bilder som vanligt men hur i all världen lyckades du fånga björnen?...;)

Godnatt!

Siwan sa...

Ja livet är ju inte alltid så lätt och det är svårt att se sina närmaste må dåligt. Tur att det också finns många ljuspunkter som bröllop t.ex. Vackra bilder.
Kram.

BP sa...

Välkommen tillbaka till Ruotsi!
Här har du på ett perfekt sätt sammanfattat två veckor i Suomi.

Döden kan vi inte bestämma över om man nu inte väljer att avsluta livet i Schweiz eller Holland där det finns dödshjälp. Men det gör man nog inte om man är så gammal. Din mamma är väldigt vacker trots sjukdom och ålder.
Muminväskan är riktigt cool. Bra att se att du har barnasinnet i behåll. Å Tove Jansson hade ju fyllt ju 100 år i år. Det firas stort i Finland har jag förstått med massvis med events och utställningar.

Hajan sa...

Så vacker Din mor är. Välkommen tillbaka i Bloggvärlden. Har varit 10 ggr minst på stället Råneå. Vi saknar dina underbara
kommentarer. Det är klart du skall ha väskan med Mumin på.
Ett vackert Brudpar fick Du med också.
kram Hajan

Anonym sa...

Åh, vad skönt att du är tillbaka. Verkar som om du varit borta en månad. Och jag saknade dej.

Välskriven reseskildring om både glädje och sorg. That´s life!

Nu får de väl bli storstädning av bobilen, antar jag. Ha det så bra!

Ruth i Virginia

Gröna Anemone sa...

Så roligt att du är tillbaka. Det snörpte till i mitt hjärta också när jag läste om din mamma, men när jag läste vidare såg jag ju att ni hade en hel del trevligt för er också.
Ha det gott!

Anonym sa...

Ett blogginlägg som berörde mig på många sätt. Samtidigt ett steg in i hoppets framtid med din avslutning. Tur att du mognat. :) Vet inte om det gäller mig. Jag rör mig hemtamt i ytterligheterna. Kram Bosse

Skärgårdsbilder från Oskarshamn sa...

- Halloj i norr.
Misstänkte att det var i landet i öster ni höll till när din blogg var tyst så länge.
- Men vilken underbart fin bild på din mamma !
Precis som bröllopsbilderna.
- Ha en fortsatt bra dag !!!
Hälsar Henning och Blondin-Ida....:o)

Hyrestanten sa...

Äntligen är du tillbaka! Hann bli lite orolig. Så vacker din mamma är men så ledsamt att hon ska behöva lida.
Varma kramar till dig.

Nette Cecilia sa...

Håller med dom andra din mamma är vacker med glimten i ögat.Den där sexmannen blev ju bara 53 år sååå jag vet inte ....Sådana väskor hade ju pojkarna som skolväskor når vi gick i lågstadiet ,men väldans fin som handväska .Stiligt brudpar du fick fota.Kram Nette(kul att ha dig tillbaka )

Susjos sa...

Åh, jag vet ju precis hur du känner dig angående din mamma...det är tufft...

Härligt att ändock få se lite vackra bilder från ett bröllop...livet...som det är...lycka och sorg....

bellabild-bellabild.blogspot.com sa...

Tankar till dig. Vackra bilder som alltid kram och hälsning Bella

Anonym sa...

Vacker bild på din mor.
Försöker tänka mej, hur det skulle ha varit att vara gravid och gift vid 17 år! Otroligt att ni klarade det - och med bravur dessutom. Ni måste ha varit menade för varandra.

När jag var 17, tänkte jag bara på att gå och dansa i Folkets Park
eller på Folkets Hus; utom när jag pluggade förstås.

Ruth i Virginia

Kerstins foto sa...

Så lika ni är du och din mamma och fin är hon, precis som du. Din text berör mycket, kanske för att jag fortfarande lever med förlusten av mamma, nåt som gick alldeles för fort. Vilka fina bilder du bjuder på, den med fiskaren är fantastisk och bilderna på brudparet är toppenfina!

Anonym sa...

Välkomna hem
Borta bra men hemma bäst :)

Rigmor sa...

Välkommen hem!! Å vilka underbara bilder, fast den på din mor kniper nog mitt hjärta mest....för jag vet hur mycket känslor som ligger bakom. Ibland önskar jag att livet vore lite barmhärtigare mot de äldre, att de själva kunde bestämma, nä nu får det vara nog, jag har levt färdigt. Att bara ligga, dag ut och dag in...och som en gumma sa till mej en gång, jag har ingen att dela mina minnen med, alla är borta...Tur man inget själv vet om ålderns höst, vad som komma skall...
Bröllop...finns det något mer känslofyllt?? Man gråter för både det ena och det andra, ibland känner man sej som en sån där gråterska...Vackra bilder, och lyckliga ser de ut, tur är väl det...
Sen tycker jag det gått hett till emellanåt, svartbjörn är väl de största av sin ras? Skulle ha vilja sett en bild av Rantafar också, i vilket skick han var...
Så, välkomna hem, vila upp er...och ja så är vardagen här igen.
Kram kram

Herr Nilssons Fru sa...

Ursäkta, jag blir alldeles tårögd när jag läser dina rader om mor o din far och ja, så vackra bilder och avslutningsvis ett glädjande bröllop. Döden tar när den vill och behagar, ingen rår på han. En del får långa fina liv andras avslutas bruskt :(
Kramiz o välkommen hem!!

Fjällripan sa...

Så fint porträtt på din mamma!

och ett härligt inlägg :))


Det är verkligen viktigt att leva här och nu i den mån man kan och inte skjuta upp allt...

ps Jo da, rippremiären startar på måndag och jag hoppas verkligen vi kommer i väg! Lite trixigt då skolan börjar samma dag... ds

Ha det!