Lite vingel mellan alla länder....

Alltså denna bild gör inte riktigt rättvisa åt hur otroligt många måsar,
bara kom flygande,
dom tycktes aldrig ta slut....

Lite kan ni se dessa tusentals fåglar som bara kom,
så lågt flygande att jag tänkte värsta skräckfilmen.
Vi tror att dom letade sillstimmen och att det var därför dom flög så lågt.
Lite läskigt...

Rantafar rensar fisk och kastar renset och genast var fiskmåsen där...

Vi fortsatte mot Kirkenes.
Vackert och mera vackert.

Förstår redan nu att vi kommer att längta tillbaka,
och vi kommer tillbaka, vi bara älskade detta.

Detta är livet.

Att kunna åka på vägar som bara är så otroligt vackra,
så otroligt upplevelsepåverkande att man bara dånar och suckar av en upplevelseorgasm.

Om jag får leva...om jag får ha kvar allt detta jag har,
så kommer jag att komma igen, det vet jag redan, för jag saknar redan allt det vackra.

Alla samma berg och alla samma fjordar kommer att vara kvar,
men mina sinnen kommer att vara annorlunda och ta in allt det vackra,
kanske ännu mera, ännu intensivare.

Det vet jag ju inte, inget vet vi ju om hur nästa år ser ut,
men om...då fiskar jag nog i dom norska fjordarna...
men jag besöker inte Nordkapp för det är "tull" sa norrmännen och var glad att vi inte slängt ut våra pengar på detta.

Tjingtjing alla bloggvänner det blev en blogg till,
eftersom medicinlistan visade att vi hade lite "tull" på en "meducin"....
Bara att hämta på svenska sidan, och då passade vi på att ställplatsa vid Haparanda båthamn,en underbar plats.
Vi har sol och underbara plussiga grader.
Ska läsa lite å lägga mig,
sen bli det nedöver mot finska österbotten...

Tjingelingen från Rantamor å Rantafar på vingel mellan länderna.

Dom vackra och fiskerika fjordarna i NordNorge !!!

Det vi just nu sysslar mest med är ju fisket i Norska fjordarna,
Dom vackra fiskerika fjordar vill jag ju ta med hem.
Torsk lyckades vi fånga, men mestadels blev det sej, som det var gott om.

Lite stolt var Rantamor allt när hon landade min allra första torsk,
hade ju aldrig fiskat det förut.
Och att just kasta drag är jag ju inte så bra på...ja alltså jag fastnade mest och förlorade dom fina fiskedragen.

Tur vi har en frys i Kottebobil så vi får lite fisk med oss hem.

Ibland är det ju inte dom vackraste som är dom godaste,
gäller ju både för fiskar och människor.

Också fiskmåsen fick sitt när Rantafar rensade fisken.

Och vilken lyx att kunna hämta maten ur naturens förråd.
Rantamor folie stekte sej i smör, å rackarns va gott det blev.

Sen packade vi ihop igen efter två nätter på denna ställplats,
tackar för oss och drar vidare.

Ojojoj....

Hittade några vilda vallmon, ja dom var ju inte vild å helgalen,
men dom växte just i min trädgård.
Tänk att den trädgården sträcker sig ända till NordNorge.

Just nu befinner vi oss i Vadsö och sen drar vi nog vidare in i Finland,
för längre än så kommer vi nog inte i Norge.
Och det betyder också att jag kanske inte kan blogga mer,
eftersom min Net1 inte funkar i Finland.
Nu har vi snart varit 2 veckor på väg i Kottebobil, och vi bara fortsätter att njuta.
Nu ska jag gå ut å se om Rantafar har fått någon förmiddagsfisk.
Vad det blir för lunch ???
Jo vi fyller väl på med lite omega igen dådå.

Tjingelingen från Rantamor å Rantafar.

Nu är livet vi fångar....

Kan bara lägga till ett fotografi som inte ens ha passerat fotoshop ,
och som bara Rantamor älskar,,,
Tjingelingen alla bloggvänner det bli bara en bild ikväll,
en underbar bild som Rantamor älskar,
vi reser vidare på vår resa och älskar varje minut, varje plats, varje ställplats i vårt liv.
Vi njuter så otroligt att vi får samvetskval för att vi har det så bra.
Men vi tar tillvara varje sekund av livet,
och njuter.
Nu är dagarna vi lever, nu är livet vi fångar.

Tjingelingen från Rantamor å Rantafar i NordigasteNorge.

Så var det ju det där med Nordkapp....

Så var det då det där med Nordkapp, eller Kappnord som jag i hastigheten kallade det.
Alla bilar var som styrda dit upp, och det fanns ju, som det är här i norr bara en väg upp,
å samma väg ned.

Vi var ju vid gott mod.
Och allt blev bara mera likt det kalfjäll vi brukar ta helikopter upp till i Borgafjäll.

Och mellan alla ojojoj så njöt jag också då när jag vågade titta,
och sa Rantafar något om att kolla där...då väste jag genast,
kolla på vägen och håll i ratten !!!
Nu är ju en regel att alla husbilsägare hälsar handviftande på varann,
det förbjöd jag Rantafar på vägen upp till Nordkapp.
Han fick vifta lite med lillfingret.

Hoppsan, hoppsan en illröd tomte som passade illa in i naturen.

Vägen fortsätter slingra sig upp mot turist attraktionen.

Satt och tänkte att jädrans jag ska ned härifrån också,
och just nedförslöpor är mitt stora problem,
men jag led också med Kottebobil som allt oftast var nedväxlad i tvåan för att orka pusta sig uppför branterna.
Men nu hade vi Nordkapp framför ögonen, vad skulle vi möta, vi hade inte en susning.
Och plötsligt så...

försvinner all sikt, himlens alla moln ramlade ned,
och så står det 500meter och du är i Nordkapp.
Vi hade minimal sikt men kunde ändå skymta en betalstation.
Men va fan säger Rantafar, ska dom ha betalt också...Rantamor ta fram lite småslantar.
"välkommen till Nordkapp"...säger en hurtig KallesKaviar gutt och flinar stort.
Tack säger, Rantafar hövligt, va kostar det här då ??
Hur många personer...frågar KalleKaviar gutten,
Två, säger Rantafar med en norsk hundring i handen...
FEMHUNDRA KRONOR säger KalleKaviar gutten fredligt, och flinar upp sig igen.
VA ??? utbrisket Rantafar som trodde han hörde glest.
FEMHUNDRA KRONOR...upprepar KalleKaviar gutten, nu ser han lite besvärad ut.
Jaha, harklar sig Rantafar... och vad får vi för det dådå???
En naturupplevelse...säger KalleKaviar gutten.
Naturupplevelse...??? säger Rantafar, jag ser ju knappt bilen framför mig ??
Näe...nu kliar KalleKaviar gutten sig i huvudet, det är lite molningt idag.
LITE hur ser det ut när det är mycket molningt då,
näe nån femhundring får du inte utav mig, och något jävla diplom att jag varit till just Nordkapp, vet du det skiter jag nog i.
Sen blir det en U-sväng vid pärleporten (tro om det inte är just betalstation där också)
Vi börjar köra nedöver igen, men vi är helt överrens om att vi nog inte hade sett utsikten över Atlanten denna dag. En klar dag kanske Rantafar hade betalt en femhundring och fått diplom , jag vill tro det !!

På vägen ned stannar vi och läser lite på en anslagstavla,
och jag viker ihop den fjuppiga hundringen i börsen igen, och nu finns inga moln när vi kommit en bit ned.

Fotograferar diplomet, och vi var verkligen besvikna på att det var sådant turistkåtande
över ett Norge med allemansrätt, säkert hade vi blivit fotograferade också för ett par hundra kronor.
Näe inget för oss, men vi fick ju uppleva mycket vackert på vägen upp...

och på vägen ned,
även om det blev många ojojojojoj, när vägen slingrade sig nedåt och Rantafar motorbromsade för att inte bränna bromsklossarna.

Kan vi säga att vi varit upp till Nordkapp, japp men inte på Nordkapp.
Så blev det med den dagen,
men nu fortsätter resan, om ni orkar följa med och jag har fortsatt uppkoppling.

Tjingelingen från Rantamor å Rantafar som nästan varit i Nordkapp.

In i molnen och mot Nordkapp drar Kotte, Rantamor å Rantafar.

Vi fortsätter vår vackra drömresa mot Honningsvåg,
och landskap och natur blir inte sämre, men något kyligare eftersom vi närmar oss Atlanten.
Men vädret kan vi inte klaga på, och Kottebobil rullar på.

Här uppe på kalfjället finns då ingen trängsel bland dom boende,
men en otrolig utsikt har dom som bor där.

Fjorden börjar dra ihop sig med Atlanten och jag fortsätter att ta bilder genom vindrutan,
eftersom det är livsfarligt att stanna vid vägen om det inte är en rastplats.
Det är ju vägen upp till Nordkapp vi kör, och det är kolonner av husbilar, bussar, bilar och motorcyklister.

Dom många vackra sjöarna får det att svida lite extra i livmodern....

Nu tycker jag att det är på sin plats att Kottebobil får komma med på en bild,
vi är så nöjda med den "nya" bobilen och saknar inte Leffe som säkert har det bra med sin lilla familj, som förövrigt är nere i Göteborg.

Titta vilken fin liten grön ö där ute, som en tyrolerhatt !!!

Den här tunneln kallas för Nordkappstunneln och är sju kilometer lång.
Går in i ett berg och sen sluttar det rakt ned under fjorden 220 meter under vattnet.
Sen uppåt igen och in i ett nytt berg.
Märkligt hur dom kan bygga, förut åkte man bilfärja över innan tunneln byggdes.
Det går över mitt klena förstånd hur man kan bygga en tunnel under havet, i sju kilometer.
Man får inte lida av nå större fobier när man vistas på vägarna i NordNorge.

I Honningsvåg hittade vi igen en Hurtigruttfärja, där passagerare lastats
in i buss upp till Nordkapp.

Vi åker vidare upp mot vårt mål som naturligtvis också bara måste bli Nordkapp,
och vägen upp är om det går ändå smalare, och brant uppför så Kottebobil kämpar,
Rantamor kämpar...oj,oj,oj,oj orgasmerna duggar lika tätt som tonårsbrunst.

Men vad i hela friden möter vi nu ???
Moln !!
Nu är vi högt uppe må ni tro, det är så man kan höra änglarna fisa.
Och det är nu dramatiken börjar,
men upplösningen får ni vänta på till nästa blogginlägg,
nu ska jag ta en tur med Nikon och Rantafar,
Ryggen som kukat ur, behöver få sig en promenad.

Tjingelingen vänner fortsättning följer.

Så nydeligt det är i NordNorge !!!

Några dagars blogguppehåll, beror inte på att jag har bloggtorka,
eftersom mitt minneskort är fylld av foton varje kväll.
Det beror på att vi varit så högt upp i NordNorge att jag varit utan uppkoppling.
Men vi får se så mycket vackert,
och vi kör på slingriga små smala vägar, där det ibland låter som att Rantamor får orgasm,
många ojojoj...blundar lite... fotar lite...håller i mig...lutar i kurvorna.
Ja herrejösses säger jag bara...

Vet inte hur den renen hade kommit på vägkanten,
det lutade brant ned i en fjord , stackarn men det kanske gick bra för han.

Björnen i Hammerfest.
Vi körde ut till Kvalöya och kikade lite.

Och det var bara mera vackert att fotografera och att lägga till i livets minnesbok.

Och så alla dessa vägrenar, överallt.
Söta är dom och springer med rultiga ben,
men klarar trafiken bra inte en enda överkörd ren har vi sett.

Men många broar över fjordar, lite väl smala ibland så det gäller att hinna först.
Och sen alla många tunnlar vi kört inåut.

Men vi är inte ensam med husbil på vägarna, dom finns hur mycket som helst.
Kolla in att det inte finns plats för mittstreck på vägen !!!

Alla har inte lika tur med ställplatser,
och för dom här finnarna hade det helt gått åt pipsvängen,
backat i diket och låg på underredet, men det bekom dom inte utan tältet restes upp
med pressening på...???
Ingen kunde ju iallafall sno bilen av dom den natten,
helt omöjligt.

Rantamor gör stentroll....

Det fanns hur många stentrollshögar som helst på den stranden,
hälsningar från många nationaliteter.
Och som ni ser vackert väder har vi haft , inte en regnig dag, bara lite mulet ibland.
Så vi fortsätter vår resa...
Idag är vi i Lakselv där Rantafar skulle tanka och fylla på färskvatten,
så då passade jag på att blogga lite.
Kram alla bloggvänner och Tjingelingen från Rantamor å Rantafar.