måndag 27 januari 2014

En dag i slutet av januari....

Sista veckan i januari har börjat och just idag är det elva år sen
min pappa dog.
Kommer så ihåg det för att jag inte hann säga hejdå,
och det var så tomt när vi kom senare på kvällen, ingen pappa som stod i fönstret och väntade,
och inne i huset var hela min familj i sorg.
Men livet rullar på vidare, så är det bara..... och idag är tankarna hos mamma som är kvar.
Måste bara få sätta in ett foto av Colin idag också,
eftersom vi hade sådan tur i helgen att vi fick låna honom, livskvalitè kallar vi det.
I morse var jag hos läkaren med min tass,
och denna gång behöll jag både icebugsen och byxorna på, och Arkiv-X kvinnan
såg jag inte skymten utav.
Det blir fortsatt utredning på mina leder med provtagningar och röntgen.
Så det är bara att vänta och se, och jag får använda mig av "hushållsnära Rantafar"
som hjälp i vardagen.
Men nu är det bråttom för jag ska ju vara okey till sommaren,
när fjällen och fisket börjar igen, men någon förtur är ju inte att räkna med,
eftersom jag inte är någon utstuderad elitidrottskvinna.
I kväll gjorde jag fyllda paprikor och receptet finns på min Matbibel.
Ha det så bra alla !!

Tjingelingen från Rantamor i ett kylslaget Norrtoppen.

" det svåraste med att vara ung är,
att man är osäker och tvärsäker samtidigt,
och det är ingen bra kombination..."

14 kommentarer:

Hantverkarglädje sa...

Fasen att du är i en sån härva med din hand. Prover o röntgen hit och dit är inte alls roligt men hoppas nu det ordnar sig. Värmen brukar ju göra gått för en del krämpor när våren kommer och visst, du skall ju visa oss en hel del fina bilder från dina fisketurer när sommaren anländer. Sköt om dig.

BP sa...

Vilken fin bild till din varma text om din pappa.

Rätta mig om jag har fel, men är inte Colin riktigt lång för sin ålder?! Vilken härlig kille!

Å dessa paprikor ser inte alls dumma ut. Min svågers mamma som är från Grekland brukade göra sådana fyllda paprikor - gott!

Ja vårdgarantin är ju tre månader, så du hinner om du skriker tillräckligt högt vill säga. Å det finns inget tråkigare att gå på olika röntgenundersökningar som antingen inte visar någonting, alternativt visar nå't som man inte kan göra någonting åt.
Så jag håller tummarna att de hittar nå't som man KAN göra nå't åt!

Margareta sa...

Bilden är helt underbar i monokromt, njuter verkligen av komposition och ljus.

Sådana dagar minns man alltid och jag har det lite dubbelt vad gäller den dag min far dog eftersom sambo fyller år den dagen.

Söt och glad är han din Colin. Paprikor här och paprikor där med skillnaden att min inte var fyllda, hade varit lite svårt med tanke på deras storlek - ska kika in på receptet.

Nej, den kombinationen är inte helt ok.

Hoppas de hittar en lösning på ditt ledproblem, sambon genomgår ju en "utredning" kring sina och en bit på vägen har de faktiskt kommit men dock inte just ledvärken. Däremot är magnetröntgen pga av hans två fall i vinter.

Jag vinkar mot Nordmaling i morgon när jag "landat" i Umeå. Om du är hos maskrosorna så ska jag bla till näckrosorna. =)

Susjos sa...

Hoppas det ordnar sig för din hand/arm snart!
Fina foton på barnbarn å rantafar !
Och paprikareceptet måste kollas in!

Ack aj, vissa datum glömmer man inte, både sorgsna och förhoppningsvis mer glada tillfällen!
Kram på dej!

Marina sa...

Hoppas det ordnar upp sig och att de kan hitta något. Det är ju hemskt att man ska behöva vara frisk för att orka vara sjuk, för det där med att slå sig in på elitidrottsbanan kanske det inte riktigt är läge för eller...??

Herr Nilssons Fru sa...

Oj den där bilden var vacker men lite spöklik, vintrig o snöig. Ja livet måste vidare trots att föräldrar lämnar oss. Men de blir tomt, väldigt tomt.

Ja nog är de kvalitets tid att få rå om sina barnbarn då och då. Vi hade vår lille prins här från lördag till söndag. De livar upp huset lite extra de små.

Nu ska jag kolla lite i din matbibel för i helgen ska vi ha gäster ....lite tips ska jag försöka finna där bland Rantamors goda mat.

kramiz

Mia sa...

Åh så läckra paprikor!

När våra nära och kära avlider, ja, de dagarna glömmer vi väl aldrig. Hur livet än avslutades... Fina minnen måste bevaras, vi vet ju alla livets gång både för våra nära omkring oss som för oss själva... ;-)

Ama de casa sa...

Hoppas utredningen och proverna gör att du får hjälp snabbt. Inte kul att gå och ha ont.

Fyllda paprikor var det länge sen jag åt. Fast fyllda auberginer åt jag ganska nyligt :-)

ansepanse sa...

en underbar bild på VINTERN
Colin har blivit en stor grabb, härligt att ni får låna honom lite då och då
hoppas att du får hjälp med din hand så att du blir fit for fight igen
kramar

FarmorMormorA sa...

Skönt att ha så nära till hushållsnära tjänst ändå då den egna kroppen säger ifrån. Hoppas på bättring! Fyllda paprikor var länge sedan. Tack för tipset!

Margareta sa...

Nu sitter jag här bland näckrosorna och vinkar, men vet inte om jag vinkar åt rätt håll då mitt lokalsinne är obefintligt. Sambon är inne i tunneln så jag är hos sonen under tiden. Vilket fint väder det var när vi kom hit, solen visade sig verkligen från sin absolut bästa sida.

Ha det gott.

Evas Kvarnaro sa...

Vackra isiga vinterbilder !
Jag är glad att januari är till ända, det har börjat så sakta bli ljusare, tack och lov !
Ni har ett glatt och nöjt barnbarn
och inte så konstigt när
båda 'Rantarna' är roliga'prickar'
*fniss*
Men visst ska livet leka, det spelar ingen roll vilken siffra man har på sin ålder. Man ska ha ett barnasinne då mår man bäst,
livet är tillräckligt allvarligt ändå.
Lever man i ständig värk måste man försöka fokusera på något
roligt, vad kan vara bättre än barnbarn och djur.

Må väl och fortsätt 'leka'./ Eva

badtant.bloggo.nu sa...

Oj vad tråkigt att du ska ha så besvärligt med din hand. Men innan våren så är du nog på alerten igen. Håller tummarna för det. Tur du har Rantafar. Ser att ni inte heller har så mycket snö. Men ni har nog kallare än här där det bara är 3 grader plötsligt men mulet.
Kram på dig.

Nitas sa...

Så vackra bilder , gillar den översta väldigt mycke . Och glädjen som lyser igenom bilden på killen :) Sådana foton får en att sitta och le för sig själv :) Ha det bra och en extra stor kram till dig idag ,alltid lika svårt då sådana här dagar kommer som man har starka minnen till då någon kär släppt och vandrat vidare // Kramar