tisdag 13 januari 2015

Livets skörhet , skuld och varför....

Knut, i dag är det tjugondaknut och då ska julen ut.
Jag och Rantafar städade ju ut julen, och tomten, redan i fredags,
men när jag kollade ut i morse, så tro om inte tomten hade tjurat ihop på trappen.
Bara luvan som stod upp ur snön.
Det är då inte mycket go i tomten nu för tiden,
förrivärlden då plumsade dom på i djupsnön, då var det jävlaranamma,
men nu när dom städas ut, ja då sätter dom sig på brokvist trappen och bara tjurar ihop.
Tur han hade luva på så att vi inte skottade bort han, näe nu får jag väl ta hand om han och se till att han får komma in i värmen igen.
Idag var jag ut å lufta lungorna efter allt hostande å snörvlande,
och jag kom snabbt på att konditionen var nere på noll.
Hade någon kommit med en mikrofon under näsan på mig, och frågat hur jag tyckte att det kändes,
hade jag nog med tårar i rösten sagt som Kalla, är jag inte bättre än så här har jag inget att göra i motionsspåret.....
Men det är bara att kämpa på nu, kan ju bara bli bättre.
Det har varit upp å ned här just nu,
så mycket som händer runtomkring oss som är så svårt att förstå.
En människa som är mitt i livet, som bara inte finns hos oss mera.
Bara så svårt att förstå.
Var någonstans tappade han greppet om livet, eller när, och varför ??
Vi som var grannar borde ju ha förstått, vi borde ha sett, ett enda litet tecken
på den bottenlösa förtvivlan som fanns så nära oss....
Jag hoppas det finns ett svar någonstans för hans familj, hans barn
och att dom inte måste sitta där med skuld och fundera varför !!
Så skört livet är.
Och när allt kommer så nära blir man bara lessen,
och så kommer tankarna , kunde vi runt omkring ha gjort något ??
Vi kanske borde bli bättre på att ta hand om varann,
att verkligen se hur våra grannar mår.
Men jag tror att det är svårt att se , svårt att förstå, och vi vill ju inte vara nyfikna
och fråga och undra.
Man vill ju tro att alla har det bra.

Usch det här blev ingen trevlig blogg denna kväll,
men jag tror att jag måste skriva av mig för att komma vidare.
Någonstans fastnar jag ofta känslomässigt när något hemskt och ofattbart händer så nära inpå.

Ta hand om varann.
Tjingelingen från Rantamor.

23 kommentarer:

Snäckskalsdalen. sa...

Man blir skakad när sådant händer och tvivlar på sig själv och sin förmåga att inte kunna läsa av medmänniskorna. Och så är det ju så märkligt att fråga den där frågan, hur någon verkligen mår.
Det finns en blogg, jag vet inte om du besöker den, men kvinnan som har den förlorade sin son på liknande sätt och hon skriver så öppenhjärtigt om det i sin blogg: http://ateljeskogslyckan.blogspot.se/
Livet är så sorgligt ibland.
Det här blev inte heller så glatt.
Kramar

Hajan sa...

Käraste lilla Rantamor, så som du känner i dag kommer jag att känna i morgon. Har också mist en vän
som skulle ha fyllt 64 i morgon.
Min tröst är att han har det bättre nu. Du skriver så underbara inlägg lilla vän, de berör hjärtat måste jag säga.
Ha nu en skön kväll och var glad med Rantafar, så är det
En stor kram från Hajan

Aaa sa...

De gånger jag har berörts av självmord så kan jag säga att även med facit i handen, efteråt, har jag inte sett några tecken alls, ingenting som kunde tyda på att mörkret var så mörkt, att hopplösheten var så djupt! Det är svårt att förstå. Jag har kommit fram till att det som är kännetecknande för människor som begår självmord är just ENSAMHET. De delar inte sitt innersta med någon, även om de kan vara mycket glada och lättsamma på ytan. De som skriker och gapar och gråter är mycket mera lättolkade. Kram.

cissi sa...

Så sorgligt! Tyvärr kommer nog en sån händelse ofta som en överraskning för omgivningen. De som "varnar" innan vill nog bli hjälpta och får nästan alltid hjälp i tid, medan de som håller inne med bekymren och ofta är på ytan glada redan verkar ha bestämt sej.... och tyvärr ofta lyckas.
Ha det nu så gott det går!

Nette Cecilia sa...

Ofattbart är ett uttryck vi får använda nu som då ,och vi kan inte göra någonting.Åpropå konditionen här är den nog nollad också .Har suttit i telefonen och försökt prata med alla som har hand om mina föräldrar det är kaos på alla ställen, mamma kan inte ens använda telefonen nu,pappa blir bara sämre och dom kan inte ens träffa varandra.Så man vet inte vad man ska göra åt det heller nu blev det negativt här också men den 13 är tydligen inte någon bra dag .Kram Nette

Eva Trillian sa...

Sänder en varm tanke till alla som nu lever med förlusten. Alltid sorgligt när någon går bort - kanske än mer så när det är självvalt. Alla tankar kring vad man kunde ha gjort annorlunda. Svaret är, med största sannolikhet, att man hade inte kunnat göra något ... men det är inte det enklaste svaret att leva med, så vi funderar alltid vidare!
Lev väl och gott! Alternativet är egentligen inget alternativ alls ...

TantGlad sa...

Ja och nu är det dagen efter knut.
Svårt att förstå att någon kär vän inte finns längre.
Saknaden blir stor.

Varm kram!

Made in Malta sa...

Livet är dessvärre ingen lätt resa, svår att rå på och att ens förstå. Vissa drabbas mindre, visa drabbas mer.

Blir berörd och rörd av dina rader, din sorg och förlust. Skickar i mina tankar en värmande kram till dig som så ofta delar med dig av dina tankar och känslor på ett helt underbart sätt. Vilar mina ögon en stund på den vackra bilden i blått...

...och livet, det går vidare. Kram !

Gröna Anemone sa...

Du skriver om ett svårt ämne, som tyvärr är mycket vanligt. Ibland kommer livets mening väldigt nära och ibland blir man stående och vet inte varför. Då är det skönt att ha någon att luta sig mot.
Ha det gott!

Skaparglädje sa...

Det är mycket det som bloggen är till för tycker jag...att få skriva av sig av både glädje och sorg.
HAr Herr tomte tinat upp nu så han har krypit ner i sin låda igen. JAg har bara ljustsakar och stjärnor kvar undrar om jag orkar ta dem idag, inte säkert.
Kram!

Ama de casa sa...

Fy vad läskigt... Men så är det, man vet inte hur människor runtikring egentligen mår. Men å andra sidan tror jag kanske inte att dom vill att man ska veta heller? Inte såna som en snäppet bortanför "dom närmaste".

Kram till dig och Rantafar!

Gilla sa...

Jag har jagat ut julen också. Det känns skönt att slippa se den. Jag måste ta med mej kartongen ner i källaren och där får den stå tills nästa jul.

Jag förstår att det inte känns bra, när människor väljer att inte vara med längre. Min man gjorde detsamma för många år sen. Man fattar inte hur man kan välja en sån utgång.

Sv: Ja, året som har gått har varit mycket omväxlande. Jag har ju skrivit i fyra omgångar om mitt/vårt år. För tillfället mår jag jättebra. Klart att det gäller genom medicinerna, att jag mår bättre.

Ha det så gott du med.

Kram/Gilla.

Klas sa...

Läser din blogg med intresse. Någon som har ett och annat att berätta, märker jag. Och som kan konsten att förpacka de små orden till njutbara meningar. Hemma har allt julaktigt redan plockats bort. Men inte nya ljusslingan jag köpte. Den får allt vara med och lysa upp mörkret ett tag till.

/ Deerhunter

Susjos sa...

Börjar med varma kramar till dej och Rantafar!!! Aldrig lätt att förstå allt som händer runtomkring. Tufft för familjen nu att gå vidare...
Våra grannar förlorade sin äldsta dotter för ..4 år sedan nu tror jag? Hon blev mördad av sin pojkvän som sen också tog livet av sig genom att hoppa framför tåget....det var helt ofattbart och så fruktansvärt tragiskt...vi runt omkring hamnade också i nåt chocktillstånd, just när det kommer så nära inpå...
Varma kramar igen till er båda!!!

Vardag och flärd sa...

Om du inte får tag i chiafrön (som är jättegoda i mycket) där du bor "går det lika bra med risgrynspudding".
Du har en trevlig blogg och fantastiska foton!
Kram Eva

Skärgårdsbilder från Oskarshamn sa...

- Halloj i norr.
Känner igen det där. Samma sak hände här i huset för någon månad sedan. Tufft för dom som står kvar.
- Ha en fortsatt bra vecka !
Hälsar Henning och Blondin-Ida...:o)

Andra året i Hjo sa...

Sorgligt med grannen. Ibland kommer man inte ifrån sorgligheterna. Så är det bara. Man får försöka ändå.

Krönikören sa...

Hoppas att han lämnade ett meddelande av något slag till sin familj. Jag tror att de flesta gör vad de kan för att dölja att de mår så dåligt. Ni ska inte ha dåligt samvete, fast jag förstår att ni har det.

Ta hand om er.

HWIT BLOGG sa...

Ja livet är en märklig berg-och-dalbana, tar sina svängar, ändrar riktning och man förstår nästan aldrig meningen och alla öden som kommer och går...
Du sätter fina ord på allt, en klen tröst men ack så viktig...
Varm kram till dig,
Titti

Kenneth Rothvoss sa...

Det låter som det har hänt något tragiskt o tyvärr är det så att har folk bestämt sig så brukar man inte kunna se om man inte frågar rent ut för då brukar man kunna få svar.

Camilla sa...

Jojo livet kan förändras bara på en sekund. Jag vet...jag har nära som nyss fått uppleva samma sak som du...
En ung människa som inte ville leva längre...
Kram!

Oljekritan sa...

Visst är det så, man ser inte och hur ska man veta... Det onda syns inte. Ja hemskt ett människoliv, som hade så mkt kvar..Bra att skriva av sig, och dela..Kanske man borde prata och titta och intressera sig lite för dem runt omkring, man borde ju hinna...Kram och trevlig helg..Karina

Maria sa...

Det var inget trevligt som hänt, ja det är nog så att man är rädd för att lägga näsan i blöt. Kanske det inte hade gjort någon skillnad heller man vet inte.
Ha en skön helg/kramen