måndag 21 mars 2011

Det blev ingen Runeberg av Rantamor.....

Visste faktiskt inte att det fanns en dag som heter "Världspoesidagen", men läste det hos Hasse Broms i morse, han är så duktig att hålla reda på om det är någon speciell dag.
Därtill är det ju Vårdagjämning och " Internationella sömndagen"...???
Man borde kanske ha sovit middag idag då *skratt*
Men bara för att det är poesinsdag idag ska jag presentera två av mina "gamla" dikter för er idag.
Lite nervös är jag.....ni får inte skratta åt mig...jo d gör inget...
Den här dikten skrev jag 1977 när jag kände mig rätt ensam i ett nytt land....

Ibland kommer ensamheten
likt en vän
sakta smygande och
placerar sin hand i min
omsluter mig med sitt nät
utav tankar
förhoppningsfulla
egendomliga
skrämmande
tills jag kramar
likt en drunknande
min närmaste vän
min ensamhet.

Kommer ihåg att jag den tiden kände mig rätt ensam, eftersom vi hade flyttat och lämnat våra familjer kvar i Finland.
Och ändå,  jag var ju finlandssvensk och behärskade språket, så jag var ju inte isolerad så.
Men jag fann nog min räddning i att skriva mycket, och i den lilla familj vi var... som bara betydde allt.
Sen hittade jag en dikt jag skrivit redan 1968, som jag än idag inte vet var jag fick ordena ifrån.
Som femtonåring och utan all erfarenhet av livet skrev jag så här.

Fyra vinklar
tre ligger stupfull
aderton skärvor
blott en kork
fjärde vinkeln
blinkar.

Nio tunnor
fyra halv
tre till
bredden
en är död.

Bort med brädan
vem är död?

En blev kvar
blekt besynnerligt
fimpande
en cigarr.
Vem?

Ja...vad säger man ???
Jag skickade in denna dikt och några till...till en skrivartidning utgiven i Helsingfors som hette Horisont (om jag inte minns fel).
Vann inte...men fick ett hedersomnämnande, för mitt språk och för att jag var så ung.
Sen kom TV och gjorde ett poträtt på mig, där jag läste några av mina dikter och blev interjuvad.
Fan .....det skulle ju ha stått på mina sanningar.
Jag har varit på tv som en "författare" som dom gjorde ett program i kring.
Men det blev ingen Runeberg av mig...däremot en ilsken kåsör som hade ett alldeles för vilt språk.... för en svensklärarinna att förstå.... *gapskratt*
En annorlunda blogg idag....en tillbakablick i Rantamors liv....

Tjingeling ...ingen Runeberg...trots enträgna försök....

18 kommentarer:

BP sa...

Älskar din tillbakablick!!! Ja inte bara för att du är en kändis utan för att bu behärksar "ord" och det är inte många som kan. Inte i mina ögon iaf.
Hur du fick till det som 15-åring går över mitt förstånd - men det påminner mig lite om Mikael Niemis böcker.

Dikten du skrev 1977 påminer mig om - ja - det är lite för "privat" för att lägga ut i en kommentar. Men om du minns min vän N i mina inlägg så kanske du förstår...

PS. Ett inlägg utan svordomar - f'n jag saknar dom, fast inte just nu om du förstår vad jag menar... DS

susanne sa...

ja int förstår jag varför du int sku ha kunna bli en runeberg; ordfängd tycks du ha varit från tidig ålder redan! tyckte dikten från 68 var fin!
kram
susanne

carina@pocolococreativo sa...

Underbart! Och vilken mångsysslare du är! Matlagning! Fotografi! Skriva! Och allt annat som jag inte känner till!

Sömndagen, det har man alltid här på min ö.

Annelie sa...

Men Rantamor, varför har du lagt av med det där, det var ju helt underbart! Eller skriver du fortfarande dikter, om inte, SÄTT IGÅNG!
Det är aldrig försent!

Ann-Mari sa...

Härlig tillbakablick! Och inte skall du bli en Runeberg, du är en Rantamor och en poet! Hämta känslan du hade när du skickade in dikten som 15-åring och tro på den mångsidiga begåvning du har!
(Horisont utges ännu och publicerar ;-))

Lasseivåmma sa...

Nu blev jag imponerad, vilket djup du har.
Kommer mig nästan att tro att den där ilskna finska kvinnan är något av en fasad, eller?
Jag tycker att jag har sett denna sida av dig i vissa av dina bilder tidigare.
Men vad vet jag som bara följer en blogg.

Leena sa...

Finstämt och vackert skrivet. Den andra dikten är mystisk och sätter tankarna igång, riktigt bra skrivet av en så ung. Jag tror nog att jag föredrag dina dikter, Runebergs känns inte lika berörande längre. Fortsätt skriva, det behövs och du kan!

Petra sa...

Fin tilbakablick.

Vad gott att baka sitt egna GI bröd.
Ha en fin dag.

Anki Nilsson sa...

Men du...vilka fina dikter!! Vad läskigt att vara ny så där i ett främmande land, även om ditt ursprung ligger nära. Jag tyckte de var lite si så och flytta 15 mil som ung till ett nytt landskap, men man vande sig snabbt. Sen blev de ju lite främmande att flytta hemåt igen 33 år senare. Att du kan skriva och uttrycka dig de läser man ju i din blogg, du borde vara en Runeberg..((vem nu de är)) men ja en farfattare kan jag tro. Att läsa hos dig är som att prata med dig, man känner samhörighet o ärlighet och stor kunskap i ordens värld.
10 poäng till dig!!! Om jag kunde gjort en liten guldstjärna här skulle du fått de också.

Kramiz Anki

Camilla (Rantis) sa...

jamen se där...
nu har Rantamor dammat av hyllorna med poesi...
heja heja!!!
Det går framåt... =)
Snart....snart...kanske det blir en bok av nått slag...
Jag vet ju HUR mycket material du har i dina lådor....
=)

...här har vi 10 + grader...
i skuggan!!!
Tjhhoooo nu är det vår!!
Men......vi höll inte på att ta oss från gården i morse, herejösses vilken dags-mejja det var....
Sjönk ner säkert 20 cm i snön, tur vi har 4-hjulsdrift på Audin, annars hade vi ALDRIG kommit upp...
Men nu ser man hur snön sjunker undan hur fort som helst.... bra...
nu är jag less på denna vinter...
Hedenhös sa att han hade hört på TV i morse att de satt första päran i södra Sverige... oj....
här har vi ju 1 meter snö kvar!!!

Näää...
dax att ta i tu med dagens hög med räkningar och fakturor!
puh!!


Ha en skön tisdag
och fortsätt att damma av dina poesi och dikt högar du!
=)

ansepanseh sa...

vilken dikt! superbra skrivet av en 15-åring :) älskar din fina bild också
Sv: jag har ett väldigt svängande blodsocker så det kan vara bra och se om man kan ändra på något, förhoppningsvis
kramar

Rigmor sa...

Men femton år och kunde redan då forma till det så att andra lyssnar och fastnar??!! Jag blir så imponerad, och när jag läste dikten om ensamhet kände jag igen mej. När jag var liten flyttade vi till en annan ort, alla där var djupt religiösa, tror det gick nå´n väckelsevåg över den bygden, och jag vart utfrusen direkt eftersom mina föräldrar på sin höjd besökte vanliga kyrkan på julottan. Det vart nästan som att flytta till annat land med ett annat språk, fast man förstod va´de sa och ändå inte. Än idag kan jag känna det i magen när vi åker förbi där.
Tack för att du delar med dej!! Ha´en fortsatt bra kväll vännen!!
Kram kram

Vitsippan sa...

Hejsan Rantamor !
Håller med Camilla, en bok vore väl ett bra val.
www.vulkan.se

Du kan börja i liten skala och sen bli större och större med tiden.
Min dotter Madeleine har gett ut dikter om sin Mamma, "När vinet går in går Mamman ut" kan inte riktigt ta till mig dom än.
En vän till Madeleine Pia Hänninen, har gett ut sina dikter om sin Mamma."Våga Leva och Våga Känna"
Så varför inte Du, sätt igång aldrig försent.

Kram Mi

Nette Cecilia sa...

Nya sidor kommer fram hela tiden,om inte Runeberg så åtminstone Rantaberg ,tycker inte det är så stor skillnad,jättebra!Kramis Nette

Osloskånskan sa...

Oj! Du kan! Pratar du svenska med den underbara finskans sjungande satsmelodi?

BP sa...

Svar: Gud så gullig du är i din kommentar. En sak ska du veta: jag är brutalt ärligt i mina kommentarer = jag "vänder inte kappan efter vinden" eller beundrar/lovordar om jag inte verkligen gör det. Hatar sådana kommentarer själv och skulle inte ge dom till en annan heller.

Å du - ta nu väl hand om din härliga Rantafar. Skäm bort honom med dina underbara matkonster - kärlek går vist genom magen eller hur det nu var - och ge honom en kram (höll på att säga puss men hejdade mig;-) )

Ses imorgon, för nu ska jag slagga. Du vet upp 06:45 är inte roligt;-)

sasfoto sa...

Ja, vad säger/skriver man..? En underbar blogg Rantamor! Tack för att du finns här ute i bloggvärlden!
/SA

Kerstin sa...

Wow, vad duktig du är/var. Klart som tusan att det ska bli en bok till slut, du har ju talangen.
Så sätt igång nu! :)