 |
| FredagsTema hos Sinneskatten är Rofyllt. Egentligen är rofyllt för mig naturen, det är det mest avkopplande och läkande som finns. Men detta foto, som jag tog ifjol sommar i Finland när jag var med Mor på gravgården, där vi pysslade om min morfars och mormors grav, inger nog en sorts rofyllhet. Just Mor, tror jag att upplever rofylldhet på en sån plats, medans jag kanske blir mera vemodig och nyfiken på vad det står på dom riktigt gamla gravstenarna. Men en stor vördnad känner jag, så fort jag befinner sig på en gravplats, en plats med så många tårar och så mycket sorg, det ligger som en dimma över hela platsen. |
 |
| Rofyllt känner Rantafar och jag när vi vistas i fjällen. En natur som inger ett stillsamt balsam för själen, man behöver bara befinna sig, resten sköter den vackra naturen om. Väljer en vinterbild för omväxlings skull. Vita vidder, Rantafar som pimplar, Borgahällan i vinterskrud bakom. Är det inte just Rofyllt så vet jag inte. Mera rofyllt hos sinneskatten. |
25 kommentarer:
Rofyllt helt i min smak! Kyrkogårdar är faktiskt väldigt vackra och perfekta platser att sitta ner och tänka, eller bara vara. Och namnen och årtalen gör att man undrar över människoöden, hur levde de och hur dog de. Samtidigt får man lite perspektiv på sig själv, och på att livet tar slut någon gång.
Och Borgahällan kan jag se i alla möjliga skrud - mäktigt!
Ha en fin helg Rantamor, och hoppas korparna ger sig!
Jag tycker båda bilderna utstrålar ro på olika vis. Jättefina bilder som gör en lugn och rofylld.
Ha en bra dag
Sinna
Två fina bilder på temat. Kyrkogårdar kan ge ro, men också roa när man tittar runt på alla gamla titlar.
Nedre bilden är kanon. Stillheten och samtidigt vidunderligt vackert. Men också lite spänning. händer något där nere i hålet. Ha en bra helg!
Rofyllda foton och jag förstår.. naturen är helt fantastisk med hela sin rofylldhet.. finfina foton:)
Fina bilder, gillar särskilt kyrkogården genom hålet, den ger rätt stämning.
Hoppas också att du fått ro för dina korpar.
Gillar det rofulla fotot från isen. Perfekt med fiske! Skänker ro under fiskeupplevelsen med naturen omkring. Fast jag har fiskekompisar som skapar stress runt fisket. Brukar undvika dem så gott det går, jag gillar lugnet.
Ha en skön, rofull helg! :-)
Både bilder ger en rofylld känsla.
Du är otrolig att hitta det positiva i din situation. Det ger kraft till mig också. Fina bilder och den på Kurre Kott som jag säger om ekorren är helt ljuvlig och självklart den på Rantafar också den ger ro. Många kramar
Ja det får man hoppas att det är rofyllt på en kyrkogård!
Ha en skön kväll!
Rofyllt på två helt olika sätt.
Och tänka sig, först fick även jag en kyrkogård i tankarna när jag såg temat. Men det blev något annat i stället.
Fina bilder.
Jag håller med dig om hur man känner när man är inne på en kyrkogård. här har vi en som är otrolig gammal och jag går in där ofta och tittar på de olika namn och stenar.
Att få sitta som Rantafar gör ..det är absolut rofyllt .. och så har man förstås en kanna med kaffe och smörgåsar med sig:)
Rofullt...oh vackra bilder. Vilken natur, tror jag att Rantafar känner ro där. Gravplatser, ja de är sorgsna,,,du vet ju vad jag tycker om döden..om du minns.
Här var ett tema till, jag deltog i himmelskt idag, för första gången.
Kramiz Anki
Kyrkogården är verkligen rofylld, hoppas att Carina också kan känna det nu när hon ska på begravningarna.
Men fiskestunden? Undrar just om Rantafar tycker att det är så rofyllt - han har väl någon som pratar oavbrutet vid sin sida - eller?
två olika rofyllda foton...
bägge lika snygga!
Ja, nu är det fredag...
häller upp ett glas rött!
Skål!!!
Ha en skön fredag...
lär väl ska komma någon "mat-koma blogg" från dig sen senare ...
=)
Två män är ute på isfiske och sitter tysta med varsin öl.
Gunnar viskar tyst för att inte skrämma fisken:
-Jag tror att jag vill skilja mig. Min fru har inte pratat med mig på över två månader...
Arne fortsätter att långsamt smutta på ölen innan han tankfullt svarar:
-Jag tycker att du ska fundera igenom det ordentligt. Sådana kvinnor är svåra att hitta.
Rofyllt är verkligen rätta ordet att beskriva din bilder med. Jag kan också gå runt på kyrkogården här och känna lite vemod, läsa på stenarna och sen fundera kring hur deras liv var, vad som gjorde att det kanske blev kort eller att det varit väldigt långt. Sorgligast tycker jag det är när man hittar en sten som det är alldeles igenvuxet ikring, någon som är bortglömd för eftervärlden.
Ha´nu en bra fredagskväll, vet inte än om jag ska reta upp mej på Frank Andersson eller fördjupa mej i något korsord.
Kram kram
Så vackra bilder Rantamor, var och en på sitt sätt.
Kyrkogårdar är verkligen rofyllda. Fina foton.
Riktigt vackra bilder och jag kan bara hålla med i det du skriver. Trevlig helg!
Förutom dina fantastiska bilder till temat så vill jag säga att jag tycker att kyrkogårdar är otroligt vackra. Ja det är ju mitt "konstiga jag" som känner så. Det är nåt visst över den sista vilan...
Rantafar på fjällen kan jag - som asfaltråtta - inte identidiera mig med. När jag ser bilden så fryser jag som en hund - även om jag förstår dina rofyllda tankar kring den.
Du vet - ja la inte upp en bild till det temat idag - jag kan liksom inte identifiera mig med det. Det är liksom inte jag. Förstår du vad jag menar!!!??
Jo att sitta så där är rofyllt det vet jag...ända till skoterdj...dyker upp - inga sälar där inte ;-)
och sedan så ska det borra...ja du säg ju p..orra ;-) men det är norrbottniska inte västerbottniska...minst 20 hål ska det till att springa runt bland...men skönt är det ändå ju!!
Trevlig lördag!
Jag tänkte oxå direkt på en kyrkogårdsbild då jag läste temat. Men jag ändrade mig för jag blev så sorgsen. Min lila mamma finns ju där och henne saknar jag så mycket.
Nej jag förmedlade annan rofylld het istället. Dock arkivbilder då kamerajäveln har gått sönder.
Ha en fortsatt bra helg hoppas att korparna lämnar dig ifred.
Kram
Jag tror jag kan känna din känsla inför kyrkogårdar. Själv har jag sagt till mina barn att de ska ta askan av mig med på en sista rodtur ut över min sjö, och sen ska de av misstag tappa hela burken av mig där. så var det klart!
Jag undrar om det kanske är två olika sorters tystnad på de två platserna och att de i sig inger ro. Jag förstår då helt klart båda valen. :)
Väldigt fin och rofylld tolkning. Kyrkogårdar har en speciell sorts frid över sig. Snyggt fotad!
Det ser rofyllt ut för Rantafar också. Undrar just om han fick nån fisk?
Vilket fantastiskt ljus det var på Borgahällan.
Må så gott.
Skicka en kommentar