Välhängd Rantamor.....

Efter en korpnatt igen, då jag stundtals legat i min ryggbänk å hängt mig, så beslöt Rantafar och jag att ta en promenad.
Att bara ligga gör inte min pissigarygg bättre, det vet jag sedan långt tillbaka.
Trots att det var snöstorm när vi vaknade i morse, så sken faktiskt solen när vi kom ut.
Men det blåste nåt så jävulskt kallt, att vi beslöt att gå ned på ån för att få lite lä.
Och vem stod där och väntade på oss i snödrivan...jo lilla korre.
Tur jag hade kameran med mig, för han ville vara med på bild.
Nu kom jag ju inte så nära.... men rätt hyfsade bilder blev det iallafall.

Men efter en stund lessnade han på Rantamor och stack upp i ett träd, där han blev sittandes och titta på oss.
Nyfiken och bara underbart söt.

Vi fortsatte ned till ån och gick på ett skoterspår som bar alla våra kilon, och Rantafar sjönk inte en enda gång...
När vi kom ut till havet var det bara att hålla i kalsonger, mössor och löshår...för jävlar i min bredaröv vad det stormade, snön yrde och det var alldeles vitt. Hade vi inte haft förstånd att vända så fanns det risk för att vi hade blåst över till Vasa, fortare än finlandsbåten, som sitter fast i isen någonstans mittimellan länderna

Än är det långt till att vi får sjösätta Sally, både snö och is ligger tjock ännu.
Men vi drömde om dom första båtturerna där vi gick på ån...



Väl hemkommen är det bara för mig att hänga mig igen....lyckas du inte med hängningen får jag väl strypa dig...säger Rantafar. Typiskt vår humor, så bli inte upprörda.
Varför just hängningen är så viktig nu, är att jag måste få smärtan upp till ryggen igen, och känslan tillbaka i ben och fot.
Jag har ju klarat det förut, så va tusan skulle det inte fixa sig denna gång med.
Man måste alltid tro att det ska gå...
Trodde lappen på att det gick att hänga sig i sparken....
Så tror jag på min ryggbänk.....gäller bara att vara lagom envis.

Tjingeling....nu ska Rantamor hänga sig....