Hugo och Selma....

Jag vet så lite om Hugo och Selmas historia, önskar att jag visste mycket, mycket mera.
Men jag vet att Selma var en otrolig människa, stark och starkare.
Hon födde barn, hon var gravid, hon var mamma och älskarinna...och födde barn igen och igen....
Hon hade säkert inte mycket att säga till om när hon låg där på rygg och blev gravid ...igen.
Hon visste nog bara att det skulle bli ännu mera arbete...ännu en mun att mätta, hon bakade...hon kokade, hon försökte få kläder och mat att räcka till...
När hon sista gången blev med barn....fanns det två foster som bet sig fast i henne.
Men Selma var stark.
Hon födde sina tvillingar i en kammare...och det fanns två kartonger som blev sängar.
Att dom skulle överleva var inte helt klart, men så blev det....och den lilla flickan blev min mamma. Det är hon som sitter i sin pappas knä, lilla Sally och tvillingbrodern John sitter i sin mammas famn....en tärd och trött mamma som inte är äldrte än runt fyrtio....
Nu kommer pappa till alla dessa barn på att han nog skall åka till Amerika, och tjäna pengar.
Jaha.
Selma blir ensam med alla sina barn...deras barn...
Hur hade hon det, hur kämpade hon...hur fick hon allt att gå ihop ???
En fantastisk människa...en otrolig människa, en kvinna som överlever trots allt.
Tänk om jag hade fått hennes historia, om jag hade fått skriva en bok om denna Selma som för mig är styrka.
Jag beundrar Selma, för mig är hon något stort, något jag aldrig kommer att förstå.
Den lilla tvillingflickan Sally blev min mamma, hennes tvillingbror John dog i lungsot.
Selma dog i lungsot när min mamma Sally var tolv år...utarbetad....trött...och förskräckt att lämna alla sina barn som hon fött i förtvivlan och smärta i en liten kammare där hemma.
Det har varit internationella kvinnodagen och jag tillägnar den till min mormor Selma som var en alldeles otrolig kvinna...en otrolig mamma...en otrolig människa....
Som jag aldrig fick träffa.