JAG FYLLER 1 ÅR !!!!!

I morron har jag bloggat ett helt år, å jäklar vad jag är glad att jag kom igång med mitt bloggande.
Jag får nog tacka våra hemsnickrade barn för det, dom tjatade på mig i månader, eftersom jag mer eller mindre, fick sparken från en dagstidning i  Finland där jag varit kåsör i "hundra år" och dom slog ihop påsarna med en annan tidning, och plötsligt skulle man bara skriva kultur eller vara statsvetare och högskolestuderande, och en Rantamor med ett dåligt språk ville ingen ha. Fan.

Skål och tack för mig under signatur "Mano", skiter i er kulturella tidning, jag vet att jag hade läsare som saknar mig ännu idag, men dom var nog rätt orginella dom med...men goa.
Men bloggen är ju så kul.
Jag trivs som silverfiskar på ett blött underlag...ligger lite si och ligger lite så... och älskar alla mina läsare.
Det var Rantis, den förstfödda tonårsihopnullade dottern, som fick mig på bloggbanan.
Och jag var som en bambi...och en trång förstföderska som klämde ut min första blogg, den 31 januari 2010. Läs HÄR om ni vill.
Trodde aldrig att någon...någonsin skulle hitta in på min blogg, hur fan skulle d gå till ???
Och den första utomstående som var in och kommenterade var Lassse i Våmma, skit va glad jag blev...och fattade än mindre hur det gått till.
Mycket har jag fått lära mig. Många svordomar har lämnat mig och min gudomliga själ, sedan dess....men så har jag också lärt mig mycket.
Jag har också fått många vänner...goa kära bloggvänner som jag rankar högt... på min skala av vänner, jävligt högt.  Jag har träffat två underbara.
Annelie och Kerstin....båda känns som handplockade av min själs vänner. Båda så naturligt nära min egen livsåskådning...min kärlek till livet.
Jag har hittat mitt objektiv i fotandet, jag ser bilder.
Jag fotar bättre, jag har självförtroendet att våga redigera mina foton, och tro att jag är bra.
Allt detta har NI alla hjälp mig med, med kommentarer, och framför allt kritik.
Jag drömmer om att nångång skriva en bok, har alltid drömt om det, kanske en dag vågar jag ta steget och hoppa utan att veta om jag har någon botten att landa på.
Kanske, men jag lovar inget.
Men jag älskar bloggandet, det ger mig ett rikare liv, och jag blir av med alla mina konstiga ord och mina underfundiga tankar.
Grattis Rantamor du har fyllt 1 år, och klappa dig på axeln.....

Idag åkte vi ut till Järnäs.
En vacker slutjanuari dag med sol, och vi traskade ut på havsisen.
Underbart och underbart...och ännu mera underbart....



Isbergerna hade hopat upp sig till stora, stora bröt, och vi var lika förundrade som ifjol, hur naturen kan bereda oss njutning.
Här ser ni proportionerna på isen med Rantafar i förgrunden.
Vansinnigt läckert.



Och solnedgången blev bara så bra, vi var helt förstummad.
Längst bort i horisonten var det öppet vatten, och kommer det en rejäl storm så bryts isen snabbt upp igen. Det mullrade och "pratade" i isen hela tiden, havet levde under isen och vi hörde naturens storhet. Vi var bara små statister som trippade omkring på isen, och dom stora rollinnehavarna fanns under isen.
Vi lämnade det frusan havet med ödmjukhet, det är inte här vi härskar, men vi älskar att gästspela och kommer gärna igen.
Och det gör vi, var så säkra.
Och nu passar jag på att tacka alla ni som följt min blogg under detta år, och ni som kommit till på slutet...jag kommer att fortsätta blogga, och jag hoppas, hoppas att ni också gör det.
Så kul att följa era bloggar.

Tjingeling...Rantamor fyller 1 ÅR. Snart lär jag mig att bli självgående Rantis....... tror jag.

Min dröm..

I FotoTrissen idag ska vi förmedla en dröm vi har, eller något vi drömt om natten . Just nu drömmer väl många med mig om våren, och dom här "vårfåglarna" kom ifjol när snön började smälta utanför köksfönstret. Att dom kom samtidigt med LillaC,  kanske har en poäng, men vi blev glad när han placerade ut dom gula vackra ankorna, och ropade att vi skulle titta för nu har fåglarna kommit.



Sen drömmer jag mig bort till havet, när sommaren är som bäst och Rantafar och jag njuter av att bara vara i nuet, puttra ut med båten till klipporna. Grilla något gott, och göra några svep med nätet, titta på varann och upptäcka att vi fortfarande älskar varann.



Drömmer att vi kan göra om denna underbara resa upp till kalfjället.
Känna storheten att sväva med en helikopter, över det otroligt vackra fjället, Sveriges rikedom.
Landa i tystnaden sen helikoptern försvunnit, och veta att vi har tre helt underbara dagar av fiske och fjällvandringar.
En dröm om livskvalitè som blev sann ifjol.
Mera drömmar här:



Rödvinskokt kyckling med baconinlindade silverlökar....

Vad ska det bli för mat idag ??? Soppa på en spik kanske, för det är d då inte mycket till kalorier i, men mycket järn som kroppen behöver, men det är "svårsketet"och svart...
Igårkväll satt jag å bloggade, och sneglade på dansprogrammet (Rantafar hade rymt på övrebotten) jag måste säga att jag bara älskar Tina Thörner, hon är härlig...lika mycket hatar jag "koarslet".... som jag trodde skulle åka ur igår...förlåt mitt ordförråd det är inte bättre efter finlands allmänna skola...och eget komponerat förråd av ord....
Strålande...eller hur...eller nej....

Näe, den här lördagen började i matintressets iver, med att jag kokade ned min färsk-köpta kyckling i grytan, med lök, äpple, paprika och rödvin och lite allt gott.
Förstekte det förstyckade kycklinhelvete lite först innan han åkte ned i grytan med alla godsaker...puttra...puttra...

Så förbereder jag lite råvaror till rätten som kommer att bli, "Bakad silverlök inlindad i bacon" med rosmarin och parmesanost.
Bara helt vansinnigt underbart gott....



Här har jag kokat silverlökarna, gröpt ur dom, fast d är krångligt och blev väl kryddat med en del finska svordomar som inte lämpar sig för min blogg...vanudå ???
Sen steks alla gosaker ihop, och på me lite grädde...och allt tjongas i dom urgröptajävlarna som sedan omhändertas av en baconinlindning...på med parmesan, och det går inte att misslyckas med.



In i ugnen i 25 minuter...och kolla ,kolla va gott det ser ut...och det är skitgott jag lovar, lite pyssel men det lönar sig....fy fan...

Så är allt klart och upplagt. Rödvinskokt kyckling med baconinlindad silverlök, en helt tokunderbar god sås på buljongen från kycklingkoket, och tranbärschatney till...snacka om att det nuppiduttade ihop sig så vi låg i fosterställning och såg oss födas på nytt.
Vaddå??? Va vi drack till, tja ska jag vara ärlig så blev d ett rött som heter "some ZIN" från California som vi köpt som "Dahlbergsdunkförpackning" men riktigt mjukt och gott vin, som efter ett par glas också märkbart susar i bollen....
Vartannat vatten...Rantamor...vartannat vatten....
I skrivandets stund sitter jag och bloggar och tittar på damernas konståkninmg med ett öga, Rantafar är på rymmen, tror han mentalt laddar för kvällens hockey, Timrå i hetluften...håhåjaja..en vinst ikväll skulle smaka som Rantamors GI middag skulle jag tro, om inte bättre.
Nu är det bara att fylla på buljongen i istärningspåsarna, så vi har lite gosaker till en framtida middag, åt helvete med buljongtärningarna....

Tjingling alla sköna bloggare hoppas ni får en underbart bra kväll, med god mat och ett glas gott dricka.... vad det än månde bliva....

Rutor.

Rantafar sitter i soffan å tjurar och vill inte att jag ska fota hans ruta, d står ju rutor säger han surmulet...
Äh...då får jag ta ettav mina fönster som jag fotade häromdagen, frostiga och vackra var dom. Jag gillar att fota just fönster på gamla hus, och många tankar går genom mitt huvud vad som har hänt där innanför. Det är nästan så att man kan känna energin runt omkring huset.
Mera fantasi om rutor kan du läsa här, och tack för besöket och ha en finfin lördag.

Våra barn heter också olika....

I morse städade jag min kryddlåda, torkade och rensade ut gamla kryddor, för det är ju viktigt med färska kryddor...eller hur.
Jag är så stolt över min kryddlåda, och vet ni jag har kryddorna i alfabetisk ordning.
Kryddor är viktiga för mig i min matlagning, och ordning är också rätt viktig för mig, får lätt panik i o-ordnade lådor, och jag vill gärna ha ordning på min tillvaro.
Fan trot om ni köper det, för jag verkar mest virrig, men jag är ganska strukturerad i mitt liv...tror jag.



Idag måste jag säga att jag mest stått å lagat mat, jävla GI vad mat man ska planera.
Gjorde en stor öring i ugnen som smakade underbart med sikromssås till.
Sen har jag kokat hjotronchatney idag, för den tog slut igår, och den kan vi inte vara utan...aldrig. Till middag ikväll blev det moussaka, Rantafars absoluta favorit. Just nu ligger han i soffan och bara jäser och fiser och berättar hur underbar jag är....jojo...
Dom brukar säga att kvinnans list övergår mannens förstånd....
men visste ni.... att kvinnans list går över när mannen får stånd....
Näe jag förstod väl d.



I kväll provade vi en ny italienare, mjuk och go......



Prövade en ny bildhantering som Annelie bjöd på....
Skratta inte jag är ju bara en sketen nybörjare och provade på mina kryddor.
Kan ju komma med en överraskning sen senare, man vet aldrig.
Ikväll ringde Ren-Jonas från Dorotea, till helgen ska Rantafar hämta två renar som ska styckas nästa helg. Alltså styckparty !!!!!
Famiiiiiiljen nu är det bara att vässa knivarna, vi syns nästa helg i garaget...
Nu är det på sin plats med en historia:
Det var en lappgubbe som var på besök i Stockholm, åkte taxi från Arlanda.
Taxichauffören tyckte att det var lite tyst, så han funderade ut en fråga till ett samtalsämne...
- Var kommer du ifrån ???
Efter en stunds fundering säger lappen...
- Hemifrån....
Fan, tänker taxichauffören jag måste fortsätta prata.....
- Har du några barn ????
Lappen funderar...funderar...och säger
- Många....
Jahaja...tänker taxichauffören...va ska jag fråga nu då ?? Jo...
- Va heter dom då ????
Lappen tänker...och svarar
-Olika....
Det är så här uppe i norr att vi är fåordiga, för att inte dra in allt för mycket kall luft vintertid, och för mycket mygg sommartid.
Jooo så ä dä....
Tjingeling....våra barn heter också olika...



Energi.

Min energi, hämtar jag ofta när att befinna mig vid vatten. Vatten är så rogivande, när man bara vill sitta och tänka, eller ladda själens batterier.
Vattnet kan ju också vara ett stort skådespel när hörsstormarna sätter in, och då är jag glad att få betrakta allt från land, och inte befinna mig i båten.
Det här fotot tog jag i fjol sommar på en fjällvandring. Och som ni säkert vet ger just fjällen mig massor av energi.

Mera ENERGI finns hos SINNESKATTEN.

En jävlarenskavsgryta....

Lika plötsligt som huvudvärken brukar komma, blev det plussgrader ute. Ja plussgrader inne har vi haft hela vintern, tack å lov. Men ute herrejisses... nu är det bara att dra på sig utekutakläder, och se där ja.... idag får jag med mig Rantafar också, kul.
Med Nikon på ryggen drar vi iväg, vad ska jag fota, inte en kotte syns. Jo men där är kottarna, på lärkträdet och det får bli mitt fotomål...klick,klick.
Sen drar vi ned på ån, hittade en upptrampad stig som passade oss, och på ån är det inte mycket snö alls till att börja med. Vi hade tänkt gå ut till havet, men det var allt lite mycket snö på ställena, och jag vet ju hur min pissrygg fungerar efter att jag lekt spårare. Vi väljer ett skoterspår tillbaka mot Maskrosvägen.



Nu är vi rejält hungriga och idag kokar jag en jävlarenskavsgryta, med kantarell och karljohansvamp i.
Och vet ni va, den blev in i helvetes god.
Men potatis är ju inte att tänka på, så jag kokar en blomkålsmos till som gifter bra ihop sig med skavgrytan, och så lite sura lingon till.
Tjohooo va gott, Rantafar slår sina armar om mig och säger..."va skulle du göra utan mig, tänk va mycke mat som skulle bli över..???"
Ja just d ja, han tänkte så...men jag vill inte vara utan min Rantafar av andra orsaker heller.



I kväll gjorde jag en god förrätt, ja ni hörde rätt, en förrätt på en torsdag, så är det när man GI`ar. Det blev varm brieost med varm hjotronchatney...fantastiskt lättgjord i micron, och förbaskat gott bara.
Egentligen är det ju R i torsdag så man hade ju kunnat stjälpa i sig ett vinglas.....men d spar vi till imorron kväll.
Jag är lite distr`ä ikväll, för Timrå spelar hockey, och Rantafar är lite lättretlig eftersom dom ligger jumbo just nu. Han gormar och svär (det har han lärt sig alldeles själv), och suckar och räknar poäng....få se hur kvällen ska sluta.
Jag är ju knappast till någon hjälp och ska säkert enbart hålla käft, men var finns den kvinnan som kan hålla käft vid rätt tillfälle ???? Finns hon ???
En torsdagsblogg tillända, Tjingling vi höres imorron.......



NF - Macro.

Har nästan glömt bort att fota macro ett tag, men nu måste jag ta tag i d med.
För det är ju kul, fast mest kul på sommaren när man kan ligga ute i gräset och fota, gillar mest att fota utomhus, att ligga i en halv meter snö å fota, är ju ingen hit...precis.

Fodervärd till min egen kropp....

Sent omsider idag, när termometern ute började visa normala värden, så kom jag på att jag iallafall skulle ta en promenad.
På med dom redan svettluktande springkläder, men bestämde att Nikon skulle få stanna hemma, lite sent på dagen när klockan var över tre. Men väl kommen ut på trappen, ser jag att himmlen var alldeles röd.
Rantafar, hit med Nikon, och med kameraryggan på ryggen stack jag som en galning, för solen var ju på väg ned, och nu var det bråttom.
Innan jag kom ned till havet, började jag förbereda i farten, av med handskar, ryggan lössläppt, och fram med Nikon. Kände mig som skidskyttarna som kommer till, skjutvallen.
Och jag tar två andetag mellan varje skott. D har dom sagt på tv har jag hört.
Och jag hann alldeles på det berömda håret, solen hade nästan försvunnit och kvar var bara den underbara röda färgen.
Fotot över har jag inte photoshoppat ett enda dugg, så vackert var det bara, och fabrikens rök blev riktigt dramatisk bakom.



Detta foto tog jag också, men d har jag joxat en del med.
Ibland är det helt galet kul att mixtra och greja.
Och vilken promenad jag fick idag, alldeles härlig och alldeles nyttig.
Och vi försöker ju vara så nyttiga, kanske inte undgått någon att vi kör med väldigt kolhydratsnål mat just nu, och inga onödiga kalorier.
Och denna gång har vi inte vägt oss, utan vi ska själv bli varse när kilona och cm försvinner.
Det är ju inte vikten det handlar om, utan att man ska trivas i sin kropp. Och jag, känner redan att...tjooho jag HAR en midja, kläderna börjar sitta bättre. Magen är mindre och snart kanske jag får ned allt i mina jeans, utan att vissa delar av kroppen lever sitt eget liv, och vägrar att klämma in sig i jeanshelvetet.
Jag kommer nog att bli vän med min kropp, för det är ju det allt handlar om, man behöver inte se ut som någon slimmad modell i den här åldern...va skönt.



Frukosten består mest av omelett med ost under som blir lite smält, och skinka eller bacon.
Färskpressad apelsinjucie, vitaminer och gott.
Och så kaffe naturligtvis, vem kan leva utan kaffe, Rantafar skulle bli alldeles tokig, är jag rädd, för han är en riktigt kaffemissbrukare.

Idag åt vi grönsaksgratäng, med kantarellstuvning och älgstek med lingon.
Visst låter det gott och vi har faktiskt varit mätt hela dagen. Men nu börjar det nog bli dags för någon sen lätt middag, få se vad Rantamor trollar fram.
Litre pyssel att hitta på, när man ska utesluta alla snabba kolhydrater, och bröd, men va fan gör man inte för sin kropp, jag vill ju gilla den och det är ju jag som är fodervärd till min egen kropp, ingen annan.

Näe Tjingeling alla goa vänner...nu börjar Rantafar bli hungrig...och jag me.

OnsdagsTema - Stum.

Jag förstår att ni inte fattar vad jag har för tråd mellan detta foto och stum, men så här var det.
Igår bläddrade jag lite i mitt fotoalbum från juni i fjol, naturligtvis var dessa foton tagna i fjällen, där jag springer runt som en galning och fotar i det vackra sommarljuset.
En tidig morron hittade jag gamla båtar som var övergivna , och där har jag fotat denna krok som klamrar sig fast i det gamla vraket.
Och jag vet inte om jag överdriver, men jag blev så STUM av fotots skönhet.
Hade inte förut sett skönheten i bilden, jag har blivit en bättre betraktare tror jag.

Mera stumt hos OnsdagsTema.

OrdlösOnsdag - Olika

Mera Olika här,

Helgens Skaldjursjävla-soppa....

Den här soppan var rätt enkel att göra trots många ingdienser.
Mycket färg och smak gör att grytan gör sig snygg på middagsbordet.
Jag tog det jag hade i kylskåp och frys, därför inte riktigt som receptet var, vilket jag lägger innom parentes.

300 gr schampi  ( cirka )
300 gr musslor med skal (jag hade pilgrimsmusslor)
300gr torskfilè eller koljafilè (kolja ???? näe jag sopa i sikfilè)
1 röd chilifrukt
citrongräs ??? (finns d i Nordmaling? näe tog salladslök)
4 scharlottenlökar
olja (motorolja näe herregud ta olivolja)
1 msk. färskriven (vem skulle riva en gammal) ingefära
1msk riven vitlök
6 dl hönsbuljong (men jag har kokat egen kycklinbuljong)(lite skryt)
1 burk kokosmjölk
skal och saft av en lime
1 pkt sockerärtor
1 knippe finhackad gräslök (hittade inte min torva under snön)
salt och peppar.

Hoppas jag kom ihåg allt, va mycket d blev, men så var det nog.
Jag finhackade chilin, salladslök, charlottenlök och smällde allt i en stor stekpanna tillsammans med ingefäran och vitlök.
Fräste några minuter.
Tillsätt buljong (jag skvätte nog i vitt vin vill jag minnas...eller drack jag upp det? näe jag hade nog i ett par dl) och kokosmjölken.
Koka i 20 minuter.
Häll i limeskal och saft i grytan.
Jag snabbstekte scampi och pilgrimsmusslor (som jag delat i fyra delar var) i lite chili pasta för att få lite smak på dom, men det stod inte i receptet, i med allt tillsammans med fiskjäveln.
Tillsätt sockerärtorna (som jag skar i mindre bitar) och gräslök (som jag inte hade)
Smaka av med salt och peppar, eller annan krydda som ni tycker fattas, fast jag tyckte att det var mycket smaker i den soppan.
Att servera den med gott knaprigt vitlöksbröd, är nog säkert gott, för den som inte Gi`ar.

Gott-javisst.
Tjingeling....man behöver inte koka soppa på en loppa *skratt*...

Min favorit plats.

TisdagsTema idag ,ska vi presentera en Plats, där vi trivs, eller där vi tycker det är otäckt.
Men bilden som jag lagt upp kan ni nog klura ut att detta är en plats där jag trivs, en plats dit jag längtar och där hela min kropp och min själ mår så oerhört bra.
Finns ingen kurator i världen, om jag nu skulle gå hos någon, som skulle kunna få mig att må så förbannat bra som just i fjällen.
Blir jag religös någonstans , så är det absolut i denna miljö, i detta ett av Sveriges paradis.

Och sen att få bo i vår bobil, vårt underbara sommarhus, och att dra upp en och annan fisk, vilken plats på jorden kunde vara bättre....för Rantamor...jo hos Rantafar, men på fotot är han ju på väg in eller ut ur bobilen.
Han finns med vid den plats jag trivs allra bäst, vid Camp Korpån i Borgafjäll.

Det var min PLATS i livet.

Ibland blir man bara så lessen....

I dag på min promenad, fotade jag lite fönster, något som jag ofta tycker blir spännande, och man får många tankar om vad som har döljt sig innanför. Lycka och kärleksfull glädje, eller hot och långdragen utsatthet...
Jag har haft förra veckans Uppdrag Granskning i mitt huvud ända sen jag tittade på programmet. Ni som tittade vet ju att det handlade om en liten flicka som blev utsatt av sin pappa hela sin uppväxt. Han hade ensam vårdnad om sin lilla flicka, och började utnyttja henne sexuellt redan som liten. Han hotade, slog, våldtog och filmade allt.
Det höll på år efter år, och flickan växte upp och trodde att det var normalt, att alla hade det så.
När allt uppdagades, och sociala kom dit, bodde dom i misär, och där hittades alla videofilmer, som inte gick att förklara bort.
Mannen dömdes och hamnade på rättpsyk i Sundsvall.
Resten har ni säkert hört hur han kunde ordna en lägenhet på permissioner, och fortsätta som pedofil.
I Uppdrag Granskning trädde den nu tonåriga flickan fram, så sårbar och skör, och berättade.
Jag grät.
Allting hände ju i Ljustorp, den by vi bodde i, varför visste vi ingenting.
Jag känner mig medskyldig, alla borde känna sig medskyldiga, någon borde ha förstått. En sån liten by och något så fruktansvärt händer där mitt inne i byn.
Tänk så många som gick förbi det huset, såg dom fönstrena...och inte förstod.
Jag gråter när jag ser den sköra, sårbara flickan, jag har så ont i magen när jag lägger mig, varför såg ingen att nånting var så helvetes fel ???
Hade det funnits en gud , så kunde han väl inte bara se på övergreppen som filmades av en pappa, han hade väl stoppat det ????
Det fanns flera barn som drabbades, kompisar till flickan...jag förstår att föräldrar till dom brände ned huset.
En skam för lilla Ljustorp, men den lilla flickans skam kan dom inte bränna bort, hon bär sina minnen med sig hela livet.
Du sköra lilla tonårstjej, hoppas du hittar en trygghet i livet, att du hittar någon som kommer att älska dig villkorlöst, för den kärleken behöver du.
Inget barn skall behöva gå igenom det som du gjorde. Men jag vet att det händer, jag kan inte stoppa det, någonstans går det en pedofil, som kommer att förstöra så mycket, som kommer att släcka ljuset i ett barns ögon.
Och mitt hjärta gråter, mina ögon är full av avsky.
Det hände i lilla Ljustorp, det kan hända var som helst.

Det blev en allvarlig blogg ikväll, jag var bara tvungen att skriva ur mitt hjärta, för jag gråter för detta barn, som var så ensam och utsatt.
Tjingeling...ibland blir man så lessen....

Vackert.

Det vackraste jag vet, är en liten nyfödd bebis.
Doften och det alldeles nya livet gör mig ofta tårögd...så vackert.
Detta foto är LillC, vårt älskade barnbarn. Ett foto för 4 år sen med en inte så bra kamera, men med en stolt mormor bakom kameran.
Mera vackra foton hos Petunia.

Biskop eller missionär....





Så har vi överlevt ännu en helg med massor av tv-sport, god mat och dryck, och många timmar vid datorn.
På tal om mat, LillaC`s mamma tyckte att jag skulle ge ut en kokbok...kan ni tänka det med det språket jag har..."renstekshelvetet med chevrètjosan" *skratt* ja det skulle låta det, kanske ska jag vara den" ilsket svärande kocken då" ????
Men bättre d, än den nakna Plura-kocken...
Och Annelie tyckte jag skulle skapa en matblogg...tja d kunde väl funka, och det kan ju inte bli sämre än sonens matblogg, för på den hinner man nog svälta ihjäl mellan matbloggarna.
Vi tycker faktiskt att det är en guldkant med god mat till helgen, vi njuter. Och att svänga förbi grön-ica och välja nå gott vin till , är ju inte heller fy skam. Där är nog den trevligaste personal i hela Nordmaling, vilket positivt bemötande vi får.
Vi kanske är där för ofta....shit, men någon jävla rabattkupong för att man handlar ofta, d får man minsann inte....snåljåpar där.
Men det ÄR rätt kul att stå vid spisen och kocka på, och så har jag god hjälp av Rantafar som alltid ställer upp och diskar undan och dukar bordet och berättar hur gott det ser ut...ja och som är villig att provsmaka.

Inte skulle jag klara mig utan kökshjälp, och absolut inte utan min kära Rantafar, tänk va lycklig jag är som får leva tillsammans med en sådan man, som så ofta ger mig kåseriämnen. Ta bara helghandlandet på fredag, där han blev frälst. Nästan iallafall...astmasprayen räddade han.  Igår gick han intet ont anande och nynnade på "pärleporten" så något fastnade iallafall, och nu vill jag tillägga att han har haft en svärfar, som mer eller mindre alltid spelat religösa låtar, till Rantafars förtvivlan.
Så nu vet ni att han inte valde mig på grund av min fars musiksmak. Nopp..nopp.
Jag är ju uppväxt med alla dessa, psalmer och frälsningstoner, och ni hör ju hur jag blev, en ilsket svärande kåsör....
Kom sen inte å påstå att barndomen formar en människa, för då hade jag varit biskop...eller kanske inte, men nästintill. Kanske missionär, det var min faster i hela sitt liv, och det var en godhjärtad kvinna vill jag påstå. Alla barn i Indien var nog hennes barn, ja i hjärtat då.
Näe alla godhjärtade bloggvänner nu tar vi nya tag, en ny vecka som vi ska göra till den bästa veckan på länge, med den förutsättning var och en har.

Tjingling nu spelar Zlatan fotboll i vardagsrummet....och Rantafar.
Håhåjaja...

Stängd.

Här är lyckan inSTÄNGD i en hästsko.

Länkarna i kedjan är inSTÄNGDa i varann.

Och den här platsen STÄNGD för hundar.
Jaaa jag har klarat mitt uppdrag i trissen, allt medan sprintlöparna har kommit i mål, solen gått bakom molnen och termometern gått ned till -15.
Sitter fortfarande i min mysdress, men nu ska jag hoppa i duschen och klä mig som vanligt folk.
Tjingeling.

En lördag...utan...nej med svordomar....

En lördag i januari.
En promenadlördag med Nikon.
Nordmaling och klockan är alltid samma tid....fan den har nog stannat i tiden...den klockjävlen har varit samma tid sen vi flyttade hit för fem år sen.



Jag tog med mig den nyfrälsta Rantafar...visst ser han lycklig ut !!!
Och vad som bäst var...solen var framme så vi bara snubblade över varann för att komma ut.
Vi var så lyckliga att vi hade kunnat lägga oss i snön och rulla runt i varv efter varv och komma upp och vara lika nyfrälst...dom kom ju från öst och väst...och från alla jävla håll och Rantafar var svårt ansatt av astma och låg i fosterställning.
Idag var han stark och hade lagt hela frälsningsattacken bakom sig.
En ny dag.



Vi gjorde skuggor i snön....solen var ju framme och vi var lyckliga och lekte.
Fan va lite som behövs för att vi ska bli lyckliga.....lite sol och vi är förlorade.

När vi kom hem så var det skidor och skytte på G.
Vi gnidde å nötte på lädret i soffa och fotölj.
Vem har hittat på att man ska se på tv i alla former av sport ??? Han är nog rik idag. Vi ser och någon håvar in pengar.
Helvete jag vill också vara rik och kunna strö kronor omkring mig.
Men kolla..kolla nu kommer min matblogg.
 Det här är Gratinerade grönsaker, med chrevrègräddtjosan på och karljohan svamp och fårticka.....underbart...underbart.

Sen kommer renstekshelvetet ur ugnen och är bara så underbart...
Har ni tid och pengar så köp renkött...det är som en samba.....så ursinnigt gott.



Hur ska man kunna beskriva denna maträtt utan att halka in på förbjudna ord.
Det knullade ihop sig oerhört.
Tranbäschatneyn åååå...så gott till.
Jag kan inte beskriva denna rätt och kan absolut inte göra den igen.... det är som med photoshop, jag vet inte riktigt vad jag gör....och kan inte förklara vad jag gjorde.



Men jag vet..absolut att jag vet att vi åt en helvetes god middag ikväll,
vi drack en cava till eftersom Rantafar drog in över tvåtusen kronor på sin lilla dubbel.
Vi dubblade vår lilla pension och är som jätteglad....
Varje liten krona är som guld för oss.

Och nu är det slut på bloggen.
Tjingeling.